För ett knappt år sedan gick förslaget om Nya Slussen igenom med en majoritet på tre mandat. Minimalt stöd för ett maximalt ingrepp i stadens hjärta. Stadens politiker mjukade upp med att riva Klarakvarteren. Nu är de beredda att sätta grävskoporna i Slussen, som är en betydligt större raritet och skulle ha haft status som världsarv om man varit ute med ansökan i tid. Corbusier har kallat Slussens fyrklöver för ”den moderna tidens första stora verk”, andra har jämfört den med Eiffeltornet. Men platsen har avsiktligt förslummats.

Jag sitter i en hörsal på Kungsholmen, på Mark- och miljödomstolens förhandling om Slussenplanen och stirrar på powerpoint-bilden över Nya Slussen. En enorm åtta­filig motorväg dammar rakt ner i Gamla stan. Det var alltså här vi hamnade. En jätteful autostrada, bred som Essingeleden, som sveper längs med Stockholms vackra gamla stad. Finns det någon människa som kan tycka om detta? Och är det inte fruktansvärt omodernt? Vad händer med freskerna på de gamla fasaderna? Med de ömtåliga byggnaderna längs kajen? All genomfartstrafik från Gamla stan borde snarare tas bort än utökas.

Martin Schröder, ansvarig arkitekt för Slussenprojektet står i snygg kostym, gör en dragning inför domstolen och visar bilder som en riktig bilförsäljare. Det har varit ett högt spel och en del fula tricks för att baxa Nya Slussen ända hit. Men inte ens de tillrättalagda bilderna kan ta bort känslan av estetisk antiklimax.

De eventuella finesser som fanns i ursprungsförslaget av Foster + Partners och Berg med ett nystan av gångbroar är borta. Nu ligger det ett fantasilöst och trist rutmönster av broar mellan Gamla stan och Söder. Södermalmstorg är igenproppat med glasbyggnader enligt planen medan det ursprungliga snygga glashuset vid vattnet, som för några år sedan inte fick röras med motiveringen ”högklassig arkitektur”, ”landmärke” och ”betydande kulturhistoriskt värde”, har blivit förbyggt.

Det finns några hinder kvar på vägen för stadens finansborgarråd Sten Nordin & co innan de kan andas ut och börja riva. I slutet av oktober ska Mark- och miljödomstolen fatta beslut om det finns några hinder för att den nya detaljplanen ska antas, och sedan följer ytterligare några domstolars dom innan den nya detaljplanen vinner laga kraft.

Ett annat hinder är pengarna. 8 miljarder har Sten Nordin fått okej på. Han har redan flaggat för en uppskrivning med 10 procent (800 miljoner alltså) och 600 miljoner har projektet kostat hittills. Men vem ska betala? Intäkterna har fallit en efter en. Gallerian drog sig ur i juni. Den går inte att finansiera.

Och när det gäller de 360 000 kubikmeter berg som politikerna vill spränga bort ur Katarinaberget för att bygga ett bussgarage, är också det en ofinansierad kostnad. Staden hoppas att SL ska vilja betala, men det är föga troligt. Varför ska de göra det? Och när det nu inte blir någon galleria kan man ju tänka sig en lite mer rimligt dimensionerad busshållplats där, i anslutning till tunnelbanan, inte med tio minuters gångväg mellan buss och tunnelbana, som det annars kommer att bli.

Det finns en väl hemlighållen utredning, ”Åtgärdsplan för buller och stomljud under byggtiden” (Norconsult), som beskriver hur ett åttiotal fastigheter runt Slussen måste evakueras, tusentals människor kommer att tvingas bort från sina hem och ännu många fler pinas av buller och vibrationer i flera år. Skräcklitteratur för de drabbade.

Men om det blir verklighet med tunnelbana till Nacka, som rege­ringen föreslår, blir frågan om detta gigantiska bussgarage obsolet.

Ett onödigt och fruktansvärt dyrt hål. I berget och i plånboken.