En makthavare med öppen dagbok.
.
Efter att ha sett de fyra Persson-programmen, och läst ett stort antal utfall mot Erik Fichtelius, vill jag försvara honom.
Erik Fichtelius är en av Sveriges kunnigaste politiska journalister. Han har tagit en stor risk, journalistisk men även personlig, med sitt tioåriga projekt med Göran Persson.
Skulle Fichtelius ha tackat nej? Skulle SVT ha avstått från att vara med på denna sortens dagboksjournalistik?
Nej. Detta är ett högintressant dokument och en nyskapande journalistik.
Om Erik Fichtelius skulle ha haft en mer påträngande reporterroll, eller om man gjort vanlig journalistik av det hela, hade hela idén gått om intet. Göran Persson får en del motfrågor när det är befogat, men det är genom att Persson uppmuntras att tala fritt och ocensurerat som Erik Fichtelius lyckas med det unika i sitt uppdrag.
Mer följdfrågor, mer politik, tycker kommentatorer.
Det är alltid svårt att bedöma sådant man inte känner igen. Men läs undertexterna. Den nya genre som Erik Fichtelius har lyckats skapa genom sitt omfattande arbete tar från olika blandformer, och är mest av allt en dagbok gjord i en tid när det är naturligare för en offentlig person att sätta sig med en mikrofon än med en penna i handen.
Detta är en makthavares kommentarer i marginalen, i pauserna mellan uppdragen. Mest av allt är det känslor. Starka känslor. Ibland upprymdhet, men mest frustration, besvikelse, ensamhet. Persson visar tydligt på maktens behov av kontroll och lojaliteter. Just i spänningen där lojaliteten brister, där offrar han sina medarbetare.
Göran Persson tar en risk, minst sagt, men är det journalisternas uppgift att tacka nej till den sortens inblickar?
Tage Erlander som skrev självutlämnande dagböcker tog heder och ära av både politiska motståndare och egna ministrar. Skillnaden är mediet och preskriptionstiden. Men behovet av psykologisk avlastning har alltid funnits.
Traditionen från romartidens kejsarkrönikor och annaler är uppdaterad ännu en gång, och jag har svårt att förstå de avgörande invändningarna. Har SVT lånat sig till något otillbörligt?
Jag anser att Erik Fichtelius och den erfarne filmfotografen Paolo Rodriguez har gjort ett stort och spännande jobb. Tråkigt att det skulle bli avläst på ett så fyrkantigt sätt.