Liza Marklund befinner sig för närvarande i hemmet i Spanien och har ännu inte tagit del av publiceringen kring Mia, som på fredagen trädde fram under eget namn i Aftonbladet.
Marklund är nu befriad från källskyddet, kravet på att hemlighålla en uppgiftslämnare som vill vara anonym.
- Jag kan för första gången bekräfta att det här rör sig om rätt personer, jag har inte kunnat ta debatten tidigare, säger hon.
Liza Marklund tycker att man har blandat ihop frågan om ifall man har rätt att dramatisera och gestalta en sann historia - och vad man i så fall ska kalla den genren - med en annan diskussion, den om huruvida grundhistorien är sann.
- Men Mia står för sin historia och jag står för min roman och jag kan diskutera hur jag tänkte när jag skrev romanen, säger Liza Marklund.
Aftonbladet publicerar bland annat beslutet från den domstol i USA som gav Mia asyl på grund av att Sverige inte lyckats skydda henne från "domestic violence", våld i hemmet.
- Monica Antonsson har skrivit i sin blogg att när asyldokumentet publiceras så kommer Mias och min bok att falla ihop som ett korthus. Det är bra att Aftonbladet publicerar många dokument, då får människor själva bilda sig en uppfattning. För jag vet inte vad som hände i Oxelösund för 25 år sedan, Monica Antonsson vet det inte heller. Mia har mycket dokumentation som stöder henne, säger Liza Marklund.
Du har inga tveksamheter till hennes grundberättelse?
- "Mannen med de svarta ögonen" är dömd för tre fall av misshandel, det kan jag konstatera. Men jag tycker att det är bra att Mia träder fram och står för sin berättelse och så står jag för romanen.
Vad betyder det?
- Jag valde att utelämna saker som skulle ha gjort berättelsen sannare. Mia tvingades lämna ifrån sig ett barn, pojken Michael. Det överskuggar allt annat, men det tog jag inte med. Dels för att det var så smärtsamt, hon bara grät, dels för att det omedelbart hade identifierat familjen.
Marklund brottades med frågan om boken hade rasistiska drag.
- Mannen som förföljde dem är av arabiskt ursprung, och mannen som hon gifte sig med av chilenskt. Jag är möjligen lite naiv, men för mig är det vad man gör som är viktigt, ursprunget är helt oväsentligt. Luis uppfattade jag som hygglig, stabil och tystlåten. Jag associerade honom till en norrlänning, det var därför han blev det i boken.
Att Mias förföljare i boken var av arabiskt ursprung försökte hon också komma runt.
- Men det fanns inget annat sätt att förklara sammanhållningen, vilsenheten, utanförskapet. Jag hittade inget annat sätt att beskriva det än att säga att de var asylsökande flyktingar.
- Man kan också vända på frågan: Ska Mia inte få berätta sin historia för att gärningsmannen har "fel" bakgrund?
En sak som Marklund reagerat starkt på är anklagelserna om att ha gjort Mia finare än hon var.
- Hela den debatten är rent oförskämd. Är medelklass bättre än arbetarklass? Får inte en arbetarklassflicka uppskatta konstglas? Hon hade bra betyg, men det tycker jag är fullkomligt oväsentligt. Hon jobbade faktiskt på bank, på Stadshypotek, fram tills flickan föddes. När jag träffade henne gick hon alltid i pumps och dräkt och kappa, och hade sina papper i en brun portfölj. Jag beskrev henne som jag uppfattade henne.
Monica Antonsson har inte gått att nå för en kommentar.