I sin nu pågående reportageserie ”Skogen vi ärvde” i DN uppmärksammar Maciej Zaremba hur dramatiskt Sveriges landskap håller på att förändras. Hur storskogen snart inte finns längre. Hur den ”riktiga skogen” har blivit en ”virkesåker” där ingen längre kan gå vilse eftersom det sällan är mer än tre hundra meter till närmsta väg. Och frågar sig vad detta kommer att betyda för en kultur som så genomgripande varit länkad till ”suset från trädkronorna”.
Kanske fick man en fingervisning om skogens utträde ur den svenska kulturen redan för sex år sedan då SVT:s Camilla Lundberg och tonsättaren Sven-David Sandström inför ”Tittarnas önskekonsert” på Solliden lät tittarna själva bestämma hur ny svensk symfonisk musik skulle låta – med hjälp av olika motsatta adjektiv och karaktärsbestämningar. Och det visade sig att ”skogen” som fantasibild för musiken hade blivit helt överkörd av ”havet”.
De minisymfonier som de fyra utsedda tonsättarna skulle komponera skulle vara ”varma” och ”våta” och snarare formlöst svallande än dunkelt kvittrande.
Ett skifte som, om man talar om viskonst, kanske går ända tillbaka till när Evert Taube ersatte Dan Andersson bland lutsångarna. Som även när han som mest befann sig omgiven av suset från ”fur och gran” inte kunde låta bli att till slut öppna för ljudet av en bölja som först ”bryter mot ett grund” och sedan ”somnar in vid land”.
Även för vår nationalregissör Ingmar Bergman, som Leif Zern uppmärksammat i sin bok ”Se Bergman”, var det inte skogen utan strandlinjen, med dess oförmedlade övergång från ett element till ett annat, som var den symboliska platsen för det otämjda och vilda.
Går man däremot tillbaka till 1800-talets svenska romanskonst råder det ingen tvekan om skogens avgörande inflytande över text och musik.
En andäktigt avlyssnande sensibilitet inför suset i trädkronorna som Anne Sofie von Otter och Bengt Forsberg varsamt fångar upp på sitt nya album ”A summer’s day” (Bis). Som i August Södermans ”Flickan i skogen” med sitt förväntansfullt ekande rop: ”Sjungen skogar!”. Ett rop från en plats där det är flera mil till närmsta väg.