Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Kultur & Nöje

Martina Bonnier 50 år: ”Jag är feminist på mitt sätt”

Redan som liten var Damernas Världs chefredaktör Martina Bonnier fascinerad av mode. Medan andra barn köpte godis för veckopengen, köpte hon tidningen Vogue.
Redan som liten var Damernas Världs chefredaktör Martina Bonnier fascinerad av mode. Medan andra barn köpte godis för veckopengen, köpte hon tidningen Vogue. Foto: Eero Hannukainen

Utåt är Martina Bonnier en chefredaktör med beryktad tuffhet. Men att växa upp som en Bonnier innebar höga krav och hon tampas fortfarande med dåligt självförtroende. Den tuffa fasaden beror på ren självbevarelsedrift.

Med sin passion för haute couture är Damernas Världs chefredaktör Martina Bonnier Sveriges motsvarighet till amerikanska Vogues legendariska chef Anna Wintour, vars liv och karriär sägs ha stått modell för filmen ”Djävulen bär Prada”. Förebilden Anna Wintour är dock inte känd inte bara för sitt hängivna modeintresse, utan även för hänsynslös tuffhet.

– Det är en väldigt hård bransch, med stora pengar och stora svängningar som du måste hänga med i. Du kan inte mesa runt. Ibland måste jag sätta upp en fasad av effektivitet för att signalera att nu är det allvar och peka med hela handen. Annars skulle jag bli dränkt av folk som vill nå mig – därav ryktet om att jag skulle vara så tuff.

– Men det är en roll som jag måste spela. Som person är jag både vänlig och omtänksam, säger Martina Bonnier på sitt kontor i Bonniers anrika förlagshus i centrala Stockholm.

En verklighet som hon inte drömde om under sin rotlösa uppväxt med 23 flyttar fram till fyllda 25. Samtidigt ställde det vissa krav att växa upp som en Bonnier.

– Jag daltades inte med. Jag var tvungen att göra bra ifrån mig för att det skulle räknas. Om någon då hade sagt att jag skulle komma så här långt, hade jag inte trott på det. Jag hade inte självförtroendet, egentligen har jag fortfarande inget gott självförtroende och ifrågasätter ofta mig själv. Men när jag måste leverera, i tv eller på scen, då levererar jag.

Medan andra barn köpte godis för veckopengen, köpte hon modeälskarnas främsta magasin Vogue i ett slags kärleksförklaring till det vackra runt omkring och till hur man kan förändra uttryck och göra livet gladare med färg, form, kläder och kosmetik.

– Det tilltalade min fantasi.

Trots tilltagande modeintresse och dörröppnande familjnamn tog hon den långa vägen och blev journalist utanför Bonniersfären. Hon hade skrivit för Göteborgs-Posten och Gotlands Tidningar när hon som 24-åring flyttade till Stockholm, träffade sin man och började på Veckorevyn. En dag gick hon in till chefredaktören med ett högst besynnerligt önskemål: att byta tjänsten som allmänreporter till modeassistent.

– Jag ville verkligen det!

Drygt två decennier senare är hon chefredaktör för Sveriges ledande modetidning, har framträtt som modeexpert i paneler, medverkat i tv-program och skrivit tre böcker om modehistoria.

– Det är mycket kvinnohistoria i kläder, med koder och etiketter som kvinnor har behövt anpassa sig till.

Hur är din inställning till feminism?

– Jag är feminist på mitt sätt. I hela mitt liv har jag jobbat för och med kvinnor i alla åldrar. Jag är väldigt engagerad och tänker ofta på vilken typ av kvinnor vi representerar. Jag vill stärka kvinnors självkänsla genom att visa att de är vackra i sig själva utan skönhetsoperationer.

Genomtänkta val av kläder sker närmast automatiskt och snabbt som sjutton.

– Men jag har inget problem med att gå osminkad. Det har med åldern att göra. Även om jag jobbar med ytan behöver jag inte demonstrera det hela tiden, säger Martina Bonnier.

Fakta. Martina Bonnier

Gratuleras till: Fyller 50 år den 1 mars.

Gör: Chefredaktör för Damernas värld och DV Mode.

Bor: Stockholm.

Familj: Man och två barn i åldrarna 19 och 15.

Så firar hon födelsedagen: Med familjen.

Om att fylla 50: ”Känns konstigt, har inte förlikat mig med det riktigt. Negativt är att livet går för fort, positivt att det med åldern blir lättare att vara sig själv utan rädsla för vad andra tycker.”