Under fredagen gick medierna vidare och kvällstidningarna publicerade ingående uppgifter om Mikael Ljungbergs privatliv, intervjuer med hans fästmö, bror, pappa och dessutom en kvinnlig brottarstjärna som hade kritiserat utnämningen av Ljungberg som ny sportchef för svensk brottning.
Aftonbladets löpsedel berättade till och med om vilken metod Ljungberg använde för att sluta sitt liv.
- Det här är en tragisk berättelse med stort allmänintresse. Vi har gått vidare eftersom de anhöriga ville prata om det. Om de bett oss låta bli hade vi fått ta oss en funderare till, säger Aftonbladets ställföreträdande utgivare Niklas Silow.
- Om vi inte hade berättat att det rörde sig om självmord så hade vi heller inte kunnat återge nyheten på ett relevant sätt, tycker Expressens utgivare Otto Sjöberg.
Bertil Guslén, ordförande i Svenska journalistförbundets yrkesetiska nämnd, understryker att detta faktiskt är en världsnyhet:
- Men jag tycker ändå inte om att man direkt skriver att han tog livet av sig. Även om man har de anhörigas samtycke så är de i chock.
I svensk press har självmord generellt behandlats varsamt. I första hand förstås av respekt för de efterlevande.
Ljungberg var 34 år gammal och vårdades för en djup depression.
- Med tanke på hans nya uppdrag i Brottningsförbundet hade det blivit oerhört kryptiskt att inte skriva som det är. Men visst, självmord är tabu, både nu och historiskt sett. Jag tror att det leder till sämre psykvård och till att anhöriga inte förstår signalerna om att någon mår så här dåligt, säger Otto Sjöberg.
Expressen var i kontakt med Mikael Ljungbergs far före publiceringen, fortsätter Sjöberg:
- Familjen visste alltså att vi skulle skriva. Och så här "dag två" ser man ju att nästan alla har valt att gå djupare på olika sätt.
Sydsvenskan, Göteborgs-Posten, DN, Aftonbladet och andra medier skrev ut dödsorsaken på sina webbplatser under torsdagen och följde upp i fredagens pappersutgåvor.
- Frågan är om detta plogar för en annan ordning, men inte mycket tyder på det. Detta är en exceptionell händelse och ansvarsfullt hanterad såvitt jag kan se, säger professor Per Rydén i Lund.
DN:s utgivare Jan Wifstrand:
- Vi är mycket restriktiva med att skildra självmord. Men när det handlar om mycket kända personer kan en rapportering med knapphändiga uppgifter motverka sitt syfte vad gäller att skydda integriteten, och i stället bidra till rykten och vilda spekulationer. Därför kan det vara motiverat att i sådana fall stramt redovisa mera fakta, utan närgångna detaljer.
SVT:s Aktuellt berättade också utförligt.
- Länge hade vi tänkt hålla den vanliga restriktiva linjen, men när kliniken där Mikael Ljungberg dog bestämde sig för att göra en egen utredning så handlar det inte längre enbart om ett självmord, utan också om hur de har skött sig. Det var avgörande för oss, säger ställföreträdande utgivaren Anders Sundqvist.
När sångaren Ted Gärdestad dog 1997, drabbad av psykisk ohälsa, berättade hans bror i Aftonbladet om hur det hade gått till.
Inga andra tidningar följde efter direkt - i stället har händelsen skildrats i andra sammanhang, bland annat i en tevedokumentär.
Två undantag från subtil journalistik vid självmord är Ivar Kreugers död 1932 och Marc Wallenbergs 1971. Där berördes aktiekurser och dagspolitik på ett sätt som gjorde det omöjligt att inte utförligt redogöra för vad som hände.
Vid våldsamma eller på något sätt mytomspunna självmord har svensk press skrivit friare. För tio år sedan sköt sig Nirvanas sångare Kurt Cobain efter ett dramatiskt liv. Detta rapporterades omedelbart.
Författaren Harry Martinsons självmord år 1978 har däremot inte omskrivits i klara ordalag förrän den senaste tiden.
- Jag skulle gissa att den finkänslighet som fortfarande gäller kom till vid 1950-talets början. Längre bak i tiden, alltså runt sekelskiftet, hade man nog inga skrupler, säger docent Claes-Göran Holmberg på Lunds universitet.
Han har främst forskat om äldre presshistoria.
- I äldre tider erkändes ju aldrig självmord i några sammanhang, eftersom det ansågs som ett sådant brott att ta sitt eget liv, säger Claes-Göran Holmberg.
Så är det slut nu, färdigskrivet om Mikael Ljungbergs död? Nej, tvärtom. Det förutspår i alla fall Niklas Silow på Aftonbladet:
- Det återstår en begravning och en utredning kring vad som gick fel på sjukhuset. Och så debatten inom idrottsrörelsen om hur man tar hand om sina storstjärnor. Så jag tror att detta är en nyhet som kommer att leva länge.