Det förvånade knappast någon att Linda Bengtzing tog sig raka vägen till finalen i Stockholm den 12 mars. Desto större överraskning var det att hon fick sällskap av Nicke Borg. Hajpade Love generation tog en av två platser i Sundsvall nästa helg när Andra chansen avgörs. Med sig dit får hon Linda Pritchard med låten "Alive".
DN.se följde kampen om de åtråvärda placeringarna låt för låt.
Mitt eget tips lät så här innan resultatet stod klart: Linda Bengtzing och Love generation till Globen och Linda Pritchard och Melody club till Andra chansen.
Nå, Linda B gick ju raka vägen vilket var helt enligt planerna och att namnen Pritchard tog sig till Andra chansen var ju helt okej. Resten var ju lite hugget som stucket. Över huvud taget var startfältet lite blekt i kväll. Så här tyckte DN.se att det lät:
Melody Club
The hunter
Lite för snällt och lite för lågt för att riktigt tränga igenom plastrutan på teveapparaten och till slut tröttnar man på att höra sanden rassla i timglaset. Vill man vinna schlagerfesten så måste det till lite drag och jävlar anamma och kanske någon liten överraskning bland trummtrummandet. Vill man gå vidare till andra chansen så måste publiken få åtminstone ett litet ryck i lilltån. Annars blir det raka vägen hem till Kräkångersnoret. Och har vi inte sett nog av schackpjäser och brädor på scenen snart? Och varför stod de där?
Vidare: Japp, till Kräkångersnoret.
Länktips: Kräkångersnoret.
Julia Alvgard
Better or worse
Julia har en tunn liten röst som skir likt en blå såpbubbla svävar iväg över scenen placerade på toppen av ett par små hoppiga fötter. Men det tar liksom aldrig fart utan svävar ut i kosmos evighet som ett stilla radiospill på väg mot Alpha Centauri. Kanske någon alphacenturian rattar in reprisen om fyra år och undrar om man ändå inte ska låta jorden få vara i fred. (Tack, Julia, för att du räddade oss.) Julia vill få oss att satsa på kärleken men satsar kanske inte själv så det räcker i kväll. Kul i alla fall att hon är sin egen ekomaskin.
Vidare: Cape Canaveral kanske har någon avgång som passar.
Länktips: En familjeutflykt till Cape Canaveral – och vidare!
Lasse Stefanz
En blick och nånting händer
Dansbandskärlek modell 1A, sidan 1, första raden. Så traditionellt att den knappt hade behövt spelas; vi hade alla kunnat sjunga med i den ändå. Massor av gitarrer men ingen av dem hörs vilket är imponerande i sig. Hängmageimagen (vilket ord!) och hatten är ett försonande, men inte vinnande, koncept och Olle Jönssons röst får mig själv att fundera på att börja ta sånglektioner för att satsa på nästa års melodifest.
Vidare: Vi låter Lasse Stefanz stanna i våra hjärtan.
Länktips: Så fixar du din hängmage.
Linda Pritchard
Alive
Fullt tryck i rösten (efter ett onödigt långt spindelnätstunt intro) och ett stort engagemang i framträdandet gör att Linda P är en het kandidat för att gå vidare till den stora finalen. För ska man stå där alldeles ensam på den stora, stora scenen så gäller det att ta den i besittning och Linda Pritchard har inga problem med de ökentomma ytorna omkring sig utan fyller dem med sång och sin lilla kropp. Way to go! (Min kollega intill mig tycker att jag är alldeles för snäll, men det är ju precis det jag är känd för.)
Vidare: Om jag får bestämma. (Men det får jag ju inte.)
Länktips: Riktiga öknar.
Anders Fernette
Run
Jag har inga problem att förstå varför låten heter ”Run”, den detaljen påminns vi alla om från start till mål. Men jag fattar inte varför två pers flyger runt i en gardin över scenen halva låten? Debuterande Fernette håller sig dock på mattan medan hans inhyrda hejdukar far omkring som om de jobbat extra på Circus Cirkör.
Vidare: Lär nog stanna kvar i manegen.
Länktips: Musik får dig att springa längre.
Linda Bengtzing
E det fel på mig
Nej då, Linda. Det är inget fel på dig. Och dina fans ute i landet kommer säkert att rösta fram dig till final. För Bengtzing har utstrålningen och trycket i rösten som gör att hon känns på plats. Hon verkar ha rätt kul där uppe, inte minst när hon vevar med högerarmen så att man tror att hon fastnat med tummen i ketchupflaskan. Texten är ju en katastrof men det skiter vi i.
Vidare: Mot Globen.
Länktips: Goda råd – så öppnar du en ketchupflaska.
Nicke Borg
Leaving home
Melody Clubs rockvariant bleknar som en svensk vinterbadare när mannen som bytt blåjeanshänget från repetitionerna mot flanellbrallor fyller scenen med en låt som inte har en start och inte något mål. Men Nicke Borgs tatueringar är råare än hans röst och jag vet inte om jag ska vifta med bictändaren eller sätta på en kastrull med spaghettivatten för att komma i rätt stämning. Kul med lite gitarryl - om än kort.
Vidare: Vi skickar Nicke och brallorna till tvätten i Arlöv.
Länktips: Detta är ett Gällivarehäng.
Love Generation
Dance alone
I ett långsamt sjösjukegungande dans- och sångnummer vaggar Melody Club-tjejerna oss tittare sakta till sömns några timmar före sängdags. Blixtrande epilepsistrålkastare och ett motljus värdigt en snöblind gör sitt för att öka häftighetsfaktorn i ett annars flortunt och mesigt framträdande. Tydligen någon form av favoriter ser jag i kollegornas bedömningar vilket väl säger en del om kvaliteten på kvällens startfält.
Vidare: Skyll inte på mig men de fyra får en andra chans.
Länktips: Så botar du din sjösjuka.