– Jag är bara full av glädje, säger Danny Saucedo, som passade på att fylla år i dag, i intervjun här ovan.
Efter den första omröstningen gick Lisa Miskovsky, Dynazty, Danny Saucedo, Charlotte Perrelli och Lotta Engberg och Christer Sjögren vidare medan Axel Algmark, Hanna Lindblad och OPA! fick lämna tävlingen.
DN.se har direktkommenterat varje låt. Favoriten hette Danny som framförde sin låt sist. Men kvällens startfält kändes rätt tunt och ont om örhängen var det gott om. Trots det skulle två vidare direkt till finalen i Globen och med sig dit tippade jag att födelsedagsbarnet Danny skulle ta rutinerade Perrelli. Dynazty och paret Engberg och Sjögren tippade jag skulle ta andra chansen. Nu blev det Lisa Miskovsky som gick raka vägen till Globen på Perrellis bekostnad vilket kändes rätt tveksamt. Den låten hade jag klarat mig utan.
I övrigt tippade jag inte så illa.
Ni som tycker tvärtom mot vad jag gör kan skriva strax under honom. Det finns gott om plats:
1. The Girl
Charlotte Perrelli
Måste erkänna att jag gillade ”Hero” som var en riktigt bra schlagdänga för fyra år sedan. Men halva Europa gjorde tummen ner och plötsligt kunde vi svenskar inte längre lita på våra vänner i öst. Den här gången är kniven betydligt trubbigare och tonerna flyter likt döda fiskar med strömmen mot det väntande avloppet ackompanjerade av ett trummuller värdigt ett requiem. Charlotte ah-ah-ahar sig fram genom blindskären men dunkandet får aldrig liv i låten som strandar stilla vid Styx andra strand. Men kul att hon hade Rammstein som sekundsnabb ingångslåt i presentationen!
Tips: Vidare till Globen.
2. Allting blir bra igen
OPA!
Några sekunder i början trodde jag att Nationalteatern i samspel med Södra Bergens Balalaikor hade återvänt för att sprida lite klasskamp genom teverutan men snart sitter jag vid ett bord med vita dukar, frasiga bröd och en kyld retsina då bouzoukikungen anträder lokalen med en plingande och strängknäppande låt som för tanken till ett musikland på konkursens brant. Men har man löst en ”all inclusive” så ska man inte förvänta sig några överraskningar.
Tips: God åtta.
3. Land of broken dreams
Dynazty
Kvällens obligatoriska och givetvis fullständigt förutsägbara hårdrockslåt bjuder faktiskt på ett gitarriff! Visserligen sju sekunder långt men ändå ett trevligt försök att väcka massorna bortom plattevens tunna ruta. Överlag blir det slätt som ett A4-papper när bandet tuggar matta utan att svälja och seismografen i Uppsala lär inte behöva startas om trots Nils Molins ivriga försök att skrika upp nålen. Hårdrocksschlager är som att äta pannkakssmet med gaffel – fullständigt dödsdömt.
Tips: Andra chansen ligger nog inom räckhåll.
4. Don't let me down
Lotta Engberg och Christer Sjögren
Med fem stående stråkar (en till sitter visst) ska det värka kärlek banne mig. Och när de två gamla dansbandshjältarna Lotta och Christer möts i ett slags pensionärsvariant av en feelgoodschlager är nostalgifaktorn skyhög. Men låten är lika stillastående som luften en rusningsfredag på Hornsgatan, tempot fullt jämförbart med en felparkerad SL-buss och ångorna som stiger över scenen sövande som en hink kolmonoxid. Bäst före datum är passerat med råge.
Tips: Nix, låten stannar här. (Men det blir andra chansen, annars får jag inte ihop två låtar dit).
5. Goosebumps
Hanna Lindblad
Hanna får tydligen gåshud (anledning oklar) men själv kommer jag mest att tänka på en skidåkare som kört fast i en driva vitt. Kanske är det Gunde Svans ståpäls som aldrig riktigt kommit ur systemet. Mitt i låten tystnar musiken och Hanna själv far omkring på scenen som en döende svan (inte Gunde) i sina superhjältebrallor och själv funderar jag på om det inte är dags att dra det neongula skynket över mer än bara huvudet. Ingen chans till någon chans över huvud draget, taget menar jag!
Tips: Kul att du var med – men...
6. Kyss mig
Axel Algmark
Wapapa we’re in love är ju lite kul för den som gillar onomatopoetiska uttryck och vilken femåring gör inte det! Och att ha micken dinglande i ett snöre från taket är ju också rätt käckt tänkt och riktigt retro. Energi har den gode gummimannen Axel gott om när han wappar omkring och vill bli kysst i något som gränsar till kvällens sandlådeaktigaste dagispop. Och varför måste varje deltävling ha sin Di Leva-röst? Räckte det inte med att den äkta varan åkte ut senast?
Tips: Käckt räcker inte.
7. Why start a fire
Lisa Miskovsky
Balladeri med ensam tjej, plus ett osynligt band som kompar på bäst det kan, är en klassiker som givetvis ska uppmärksammas. Och Lisa kan sjunga så att smöret flyter i kylskåpet men frågan är om hon kan smälta några hjärtan med denna puttrande sommarbris som vill men inte kan. Snällt och ofarligt och fullständigt barntillåtet och helt i klass med Flinck och Ranelid men med lite mera tempo. Vilket väl i så fall borde ge Lisa en gjuten plats i finalen. Not!
Tips: Femma eller så.
8. Amazing
Danny Saucedo
Den sprutade frillan sitter som den ska medan låten kör överljusfart genom skallen utan att lämna några spår efter sig. Själv känner jag ett sug efter att hämta mera chips från köket och en förvånad undran om jag inte har rattat in en repris av Idol 2006 infinner sig på vägen dit. Och ingångslåten "Popular" gungade ju precis som då. Nej, inte mycket har hänt sedan Danny grät ut i teve för sex år sedan men givetvis är denne Michelinvadderade skumtomte stor favorit och kommer att dra raka vägen till den globala arenan i Fjollträsk. Allt annat vore en sensation. Men visst älskar vi sensationer! Klatuu barata niktu, Danny!
Tips: El Globo.