Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Kultur & Nöje

Mest män som bokar artister till festivalerna

Många av de tyngsta namnen till sommarens festivaler är redan släppta. Liksom tidigare år är de största musikaliska lockbetena män – och oftast är de bokade av män.

Varje sommar blossar diskussionen upp. När slutversionerna av affischerna sitter uppe är det lätt att konstatera – männen dominerar listan över artister som uppträder på i princip alla svenska festivaler.

I debatten förespråkar en sida fler kvinnliga artister på festivalscenerna och ett aktivt tänk hos arrangörerna när de planerar vem som ska spela på festivalen. Från arrangörshåll är det stående argumentet ”kvalitet före kön”. Men utesluter det ena det andra? Trots många upprörda röster finns det ännu ingen riktig kartläggning över hur det har sett ut på festivalscenerna de senaste åren. När DN ringer runt till festivalbokarna uppger samtliga att de inte har en aning om hur det har varit på deras egen festival. De kan gissa, men de vet inte säkert.

Några som har försökt sig på att ta sig an räkneprocessen är föreningen Ladyfest. Ladyfest är en ideell organisation, verksam i Göteborg och Malmö, vars mål är att ge kvinnor inom kulturlivet lika stort utrymme som män. Den lokala föreningen i Malmö har funnits i drygt ett år. I somras beräknade de statistik för bland annat Hultsfred, Emmaboda och Way out west.

– När man väl börjar räkna efter vilka det är som faktiskt får plats blir det väldigt enkelt. Ingen av de festivaler som vi tittade på hade särskilt många kvinnliga akter, säger Tereza Franzén, pressansvarig på Ladyfest Malmö. Med kvinnlig akt räknades i det här fallet de akter som bestod av mer än 50 procent kvinnor, eller en kvinnlig soloartist.

– Robyn är en artist som räknas som kvinnlig akt, men sedan kanske hennes musiker är enbart män. Det kan vara totalt sju personer på scenen, varav sex är män. Som får ta plats. Skulle man ta hänsyn till detta i räkningen eller väga in storleken på de scener de spelar på skulle det bli ännu större skillnad.

Ladyfest arrangerar själva kulturella evenemang där de bokar enbart kvinnor. De menar att det finns ett digert utbud av kvinnliga artister och att festivalarrangörernas klassiska argument inte håller.

– Det vanligaste svaret man får när man frågar varför är ”det handlar inte om kön det handlar om kvalitet”. Hur kommer det sig då att det finns så många kvinnliga artister som inte får komma upp på scen? Vi vill slå hål på det argumentet.

– En festival med uppemot 10 000 besökare är en opinionsbildare och i den rollen finns ingen anledning i världen att inte jobba med en jämställdhetsplan. De arrar inte bara en festival. De förmedlar ett budskap till alla de 10 000 som köper biljetter. Samtidigt som man arrar något bra så har man alltid möjlighet att ta ställning. Också. Är man medveten om att problemet finns så kan man göra skillnad, säger Tereza Franzén.

Håkan Karlsson, bokare på Emmabodafestivalen, tar helt avstånd från Ladyfests resonemang.

– Vi bokar bara bra artister. Nej, vi tänker inte på handikappade och krymplingar eller något annat. Vi bokar det vi tycker om och det som passar. Vi gör en fest för oss själva. Detta intresserar oss inte ett dugg. Ärligt talat, jag undrar vem det är som bryr sig egentligen. Det är inte vårt uppdrag att titta på sånt.

Så du håller inte med om att ni som arrangörer har ett ansvar?

– Nej, det tycker jag inte. Jag kan ju inte påverka heller. Jag kan inte boka en bunt med skit och sälja 300 biljetter. Det är en konstig app­roach att ha till musiken. Jag respekterar verkligen jämställdhets­ideal, men det är inget jag kan lägga in i mitt arbete och jag är stolt över att jag inte gör det, säger Håkan Karlsson.

– Du har skapat dig själv enorma problem om du ska utgå ifrån kön i stället för musik. Kvinnor är inte sämre på något sätt men det finns ett mycket smalare utbud. Bland kvinnliga dj:er finns det knappt några alternativ. Utan tanke på innehåll så kan man boka jämställt. Men om man vill att det ska vara bra så finns det inte 50/50 att tillgå.

Östersundsfestivalen Storsjöyran är den enda större festivalen i Sverige som har en kvinnlig bokningsansvarig, Andrea Wiktorsson. Hon är också en av de få som tycker att festivalerna har ett ansvar gent­emot sin publik för mer jämställda scener.

– Det tycker jag att vi har. Men jag tycker också att vi har ett ganska balanserat program nu. Att kvotera in hälften blir konstigt. Musiken går alltid främst, men har man chansen att välja mellan likartade får man göra ett aktivt val för att det ska bli balanserat. Vi som är lite bredare har ju dessutom en större chans än de festivaler som är nischade, säger Andrea Wiktorsson.

Varför finns det fler bra manliga artister än kvinnliga?

– För det första så uppmuntras fler män att bli musiker på ett tidigt plan, långt innan man ens kommer i närheten av ett skivkontakt. Det måste bli en tidigare förändring på till exempel fritidsgårdar och studieförbund. Där kan vissa tjejer uteslutas. Replokalerna är killarnas domän.

Alla festivalarrangörer anger det smala utbudet som anledning till att få kvinnor bokas. Metaltowns festivalansvariga, Totte Lundgren, skickar en lista till DN på de hårdrocksband med kvinnliga medlemmar som är bokningsalternativ för festivalen för att ”illustrera hur litet utbudet är”. Det är 19 namn på listan. Åtta av dem kommer garanterat inte att spela på festivalen 2012. Sweden Rock uppger sig ha samma problem. Det finns inga band.

Av de elva festivaler som DN har varit i kontakt med saknar tio Ladyfests efterfrågade jämställdhetsplan. Popaganda är den enda större festivalen i Sverige som har en strävan mot jämställdhet på scenerna inskrivet i föreningens stadgar.

– Vi ska göra det vi kan för att pusha mot mer jämställdhet. Sedan är det inte alltid möjligt, men föreningen ska verka för det. I vårt arbete försöker vi hitta alternativ när vi tar fram namn. Sedan föreningen startade 2002 så har tänket växt fram. Vi utvecklas kontinuerligt och har kommit så långt att vi faktiskt kan problematisera vissa frågor, säger Niklas Jonsson, festivalansvarig.

Medan andra festivaler använder sig av en enda bokare, ibland med stöd av en mindre referensgrupp, delar Popagandas 19 föreningsmedlemmar på ansvaret. Tio kvinnor och nio män röstar på vilka artister de vill lägga bud på. När det blivit klart vilka artister som finns tillgängliga kommer alla med egna förslag eller så gör Niklas Jonsson ett utskick och kollar av intresset för en viss artist.

– Ibland får jag 19 svar, ibland får jag tre. Det är ett bra sätt att avgöra vad som är aktuellt och inte. Men att öka antalet kvinnliga artister är problematiskt. De flesta har ju olika sätt att räkna på. Jag själv är inget fan av att räkna. Ett aktivt arbete är viktigast, att man bryr sig och tänker. Vi försöker föregå med gott exempel. Under vår lördag förra året så var fyra av fem på stora scenen kvinnliga artister.

Måste ni jobba hårdare för att få till mer jämställda scener?

– Ja. Dels så finns det ju färre alternativ. Sedan är det ju också så att man gör mycket jobb som inte syns utåt, det tror jag gäller för alla. Det är ingen som vet att vi har lagt bud på 47 kvinnliga artister, men sedan ändå får en man på scenen i slutändan. Resultatet kan se ensidigt ut, även om man har försökt allt man kan. När vi hade Robyn 2010 var det ingen som visste att vi hade försökt att få henne sedan vi startade.

Niklas Jonsson anser att kvinnliga artisters medverkan är viktig rent symboliskt. Han menar att det långt ifrån är en spegling av hur musikvärlden ser ut. Popaganda vill verka för att ge en bild av hur de själva vill att det ska se ut.

– Vi har ett ansvar att skicka signalerna. Men det är svårt att säga hur mycket vi kan förändra. Vi tycker det är viktigt och har ett ansvar inte bara som förening utan som samhällsmedborgare. Man vore en riktigt kass människa om man inte skulle vilja bli bättre på den här fronten.

Tar din festival ­hänsyn till kön när ni bokar?

Gunnar Lagerman, bokare: Vi bokar artister efter musikalisk kvalitet i förs­ta hand. Vore jag en kvinnlig artist skulle jag inte vilja bli bokad efter kön. Jag tror att Hultsfred var den mest jämställda festivalen förra året, men det är ju inget vi planerat. Personligen är jag emot alla sorters kvotering.

Göran Beischer, bokare: Det är musiken man bokar efter, det är fel att boka efter kön. Det finns flera kvinnliga artister som vi skulle vilja ha och som vi lagt bud på men inte fått. Det finns fler manliga artister och det önskas mer manliga artister än kvinnliga, det är bara fakta.

Totte Lundgren, bokare: Utifrån perspektivet till­gång på kvinnliga artister, så nej, då har vi inget jämställdhetstänk. Utifrån ett samhällsengagemang ja. Vi har ingen jämställdhetsplan när det gäller bokningar men inom personalstyrkan för att kunna ha en mer jämställd inställning till publiken.

Martin Forsman, pressansvarig: Kvotering på hårdrocksfestivaler skulle inte leda till att fler unga tjejer började spela elgitarr och startade band. Vi har ett ansvar gentemot publiken som köper biljetter att boka så bra och populära akter som möjligt. Det gör vi utan att ta några hänsyn till kön, etnicitet eller bakgrund. Det om något är väl jämställt.

Mikael Fredholm, bokare: Vi jobbar inte efter någon jämställdhetsplan. Det hade kanske varit det ultimata om man hade kunnat boka mer jämställt, men bokningsbolagen tänker inte heller så. Jag tycker att jämställdhetsarbete är viktigare när vi jobbar med varandra. Vi är 50/50 i arbetsgruppen och alla är med och tar beslut.