Över tiotusen ord kom in i SAOL och alla fastnade på de två enda orden som kommer från miljonsvenskan. Att två ord kan väcka så mycket liv är fascinerande. Samtidigt är vi glada att det äntligen blir en språkdebatt i Sverige. Vi kallar det andra benämnt som Rinkebysvenska eller invandarsvenska för "miljonsvenska". Det är inget vedertaget begrepp i miljonprogrammen utan något vi har hittat på. Som så mycket annat i Gringo vill vi ta tillbaka makten att definiera orden som benämner människorna och kulturen i miljonprogrammen.

Vi valde miljonsvenska för att dialekten mer än något annat är geografiskt kopplad. Den pratas inte bara i Rinkeby och heller inte bara av "invandrare". Människorna som bott i de uppradade betonghusen har med åren utvecklat en dynamisk kultur med allt ifrån konst, litteratur, musik och film.

En våg unga svenskar tar nu för sig och kompletterar historien om Sverige med infallsvinklar från de två miljoner människor som tidigare varit exkluderade. De har något att berätta och Sverige lyssnar intresserat. Briljanta svenska författare som Alejandro Leiva Wenger och Sigge Eklund. Filmare som Mia Engberg och Josef Fares. Ett stort hål i Kultur­Sverige fylls med allt fler kreativa kreatörer som antingen får eller tar sig utrymme.

Själva använder vi miljonsvenskan för att det är vårt språk, det vi växt upp med och tycker om att uttrycka oss med efter att vi bara för några år sen tvingades tvätta bort den ur våra munnar för att få en plats. Vi vill inte pracka på någon den, vi visar inte den som ett ideal alla borde ta till sig. Det som är viktigt för oss är att den får en värdig status så att den som vill kan använda den både i tal och skrift som vilken annan dialekt som helst utan att få knasiga blickar på sig.

I debatten har det framstått som att det finns en direkt motsättning mellan rikssvenska och miljonsvens­ka. Guss ska självklart inte ersätta tjej men eftersom tusentals svenskar dagligen väljer att säga guss är det inte mer än rätt att det finns som en synonym. Ungdomar i miljonprogrammen gör oftast själva ett aktivt val att ha sin lokala dialekt. För många är det ett sätt att försvara sitt stigmatiserade område. En trots mot det samhälle de känner sig utestängda ifrån. För andra känns det bara mer roligt och mer naturligt.

Behovet av att hitta en egen gemenskap manifesteras tydligast med utvecklingen av miljonsvenskan. Den har levt en undanskymd tillvaro och vuxit i det tysta. Självklart ska alla uppmuntras att lära sig rikssvenska. Det vi vänder oss emot är att ungdomarna inte också uppmuntras att behålla sin miljonsvenska. Att de i stället får lära sig att det är dålig svenska och att de pratar med brytning sänker tusentals svenska självförtroenden.

Innan vi startade Gringo frågade vi runt på de större redaktionerna varför de inte har fler miljonsvenskar anställda. Svaret blev att det inte fanns några tillräckligt kompetenta. På de arton månader vi har funnits har vi blivit kontaktade av över 200 miljonsvenskar som vill jobba med oss. Minst ett dussin av dem är riktiga guldklimpar som platsar på vilken redaktion som helst. De fanns där hela tiden men kände sig aldrig manade att söka sig till etablerad media.

När vi skrev guss och keff och närmade oss talspråket i Gringo blev det en ögonöppnare för många som i hemlighet haft skrivardrömmar men fått självförtroendet knäckt av svensklärare. Plötsligt insåg de att även deras sätt att uttrycka sig är värt så mycket att det kan tryckas på papper som når över en miljon läsare. En språktröskel var övervunnen och för flera blev det en inkörsport till journalistiken.

Miljonsvenskan i sig är det perfekta exemplet på något vackert som skapas när olika människor från världens alla hörn möts och skapar ihop. De kommande åren kommer miljonprogrammens frukter regna över oss och lära oss något om oss själva. Gringo försöker bli katalysator för en naturlig samhällsrörelse som kommer hjälpa oss att förenas i en större svenskhet än den som normalt ryms på DN Kulturs sidor.

Men Gringo hade aldrig kunnat finnas om vi inte behärskade svensson­svenska. Människor som bara pratar miljonsvenska är ofta chanslösa på arbetsmarknaden. Som normen ser ut i dag måste du anpassa dig för att släppas in. Många miljonsvenskar förstår det och tar avstånd från den kultur de en gång älskade som sin egen. I den processen går något förlorat. Anpassning är alltid konservativt. Tolerans uppmuntrar till kreativitet, eftersom du accepteras om du bryter mot mallar. Den stora förlusten lider egentligen de som dömer människor efter hur de pratar i stället för att verkligen lyssna på vad de säger. De går miste om fantastiska människor som aldrig får chansen.

Problemet är att miljonsvenskan i dag har låg status och det återspeglar synen på dom som pratar det. Därför ska vi inte skuldbelägga miljonsvenskarna utan snarare delegera ansvaret till den fyrkantiga språkmall som vägrar släppa in dem. I det mesta vi gör på Gringo tänker vi decennier framåt. Att ändra attityder kräver en långsiktighet, tålamod och att vägleda steg för steg. Vi älskar det svenska språket i alla dess variationer. Vare sig det är med våra föräldrars kurdiska, chilenska eller eritreanska melodi eller om det är vår generations miljonsvenska.

Det tog bögarna tjugo år att omdefiniera ordet bög. Vi vill göra samma sak med blatte, fast på halva tiden. Synen på miljonsvenskan kanske tar längre tid för så mycket av svenskheten finns i språket. Om miljonsvenskan blir accepterad som en svensk dialekt är det en utsträckt hand till alla de som känner sig utan­för. Det sänder ut den välkomnande signal som många i hemlighet törstar efter. Med guss och keff har vi sträckt ut lillfingret. Vi hoppas vi sträcker ut hela handen snart.