På torsdagen tar den intensiva presidentvalskampen time-out. Demokraternas och republikanernas kombattanter Barack Obama och John McCain framträder sida vid sida vid ruinområdet Ground Zero på Manhattan för att tillsammans högtidlighålla den sjunde årsdagen av attackerna mot New York och försvarshögkvarteret Pentagon.
"Vi lägger politiken åt sidan och är tillsammans för att ... hedra minnet av varje amerikan som dog, och för att sörja med familjer och vänner som förlorade dem de älskade", säger presidentkandidaterna i ett gemensamt uttalande.
På Ground Zero arbetas det på att färdigställa det monument som ska ära dem som dog i tvillingtornen och dess närhet, men det ligger ännu några år framåt i tiden. Samma sak i Shanksville i Pennsylvania där flight 93 kraschade och 45 människor miste livet. I Pentagon i norra Virginia invigs i dag en minnesplats över de sammanlagt 189 personer som dog där.
Men sju år efter terrorattackerna har minneshögtiderna blivit en sak enbart för det officiella USA och för de anhöriga till de närmare 3.000 som miste livet.
I det kollektiva medvetandet har 11 september-attackerna trängts undan. Uppmärksamheten från medierna är numera måttlig, även på lokal nivå.
Ändå är det ju så pass nyligen chocken och smärtan bearbetades offentligt, i alla möjliga former och uttryck, inte minst inom populärkulturen. Bruce Springsteen gav sommaren 2002 ut sin "The rising", där så gott som alla låtar kan tolkas utifrån Boeingplanen som krashade in i World Trade Center-tornen. Neil Young levererade snabbt sången "Let's roll" som hyllar Todd Beamer, en av passagerarna på flight 93 vars kamp mot kaparna fick planet att störta på en åker i Pennsylvania i stället för mot ett mål i Washington. Countrystjärnor som Alan Jackson och Toby Keith - okända för den svenska allmänheten men superstora i USA - skrev betraktelser om attackerna som uttryckte både sorg och vrede, och som snabbt klättrade på försäljningslistorna.
Naturligtvis skapades också 11 september-litteratur. Don DeLillo kom så sent som förra året med " Falling man", ett relationsdrama om hur en överlevare från de sammanstörtande tornen försöker hantera sin tillvaro. Dessförinnan hade yngre författare som Jonathan Safran Foer, "Extremt högt och otroligt nära", och Jay McInerney, "The Good Life" försökt formulera hur amerikanens självbild ändrats av terrorangreppen.
Oliver Stone bidrog med filmen "World Trade Center", ett ovanligt konventionellt och fyrkantigt patriotiskt verk för att komma från honom, och Paul Greengrass med det gripande dramat "United 93" om planet som störtade i Shanksville. Någon vill kanske inkludera Michael Moores "Fahrenheit 9/11", men den tillhör egentligen en annan genre - de filmer som visar de politiska konsekvenserna av de sammanstörtande skyskraporna.
Även om det går att fylla på med ett antal titlar är det nog så att den stora amerikanska låten/boken/filmen om 11 september-attackerna inte har skapats, kanske inte kommer att skapas.
"The rising" spelas numera på Obamas kampanjmöten - ingen förknippar den längre med 11 september. Neil Young har stoppat undan "Let's roll" långt ner i låtkistan, och så här i efterhand är nog alla överens om att varken DeLillo eller Oliver Stone nådde ända fram med sina epos.
Kanske har Bushadministrationens agerande efter katastrofen bidragit till att kväsa de intellektuellas skaparlusta. Det hävdar i alla fall litteraturprofessorn Dana Heller som häromåret redigerade debattboken "The Selling of 9/11".
- 11 september "kapades" av Bush och republikanerna. Det blev inte en fråga för hela nationen, utan ett varumärke som skulle sälja politiska idéer, säger Heller till DN.
En som anammade detta med hull och hår var ju Bushs partibroder Rudolph "Rudy" Giuliani. Kommer ni ihåg honom? Han var borgmästare i New York vid tiden för 11 september-attackerna, och fick - rättmätig - beundran för sitt sätt att lotsa den chockade staden och dess invånare till en normal tillvaro. Giuliani beslöt att omsätta sitt katastrofhanterande på ett högre plan och aspirerade på att bli republikanernas presidentkandidat i höstens val. För ett år sedan ledde han opinionsmätningarna.
Men hans kampanj gick på grund. Giuliani hånades av demokraternas nuvarande vicepresidentkandidat Joe Biden för att inte ha något annat att komma med än "ett verb, ett substantiv och 11 september".
Rudy Giuliani gav upp presidentambitionerna i slutet av januari i år. Webbsajten politico.com skrev att före detta New York-borgmästarens avhopp innebar slutet på "11 september-politiken" i USA. Alla nickade tyst. Ingen invände.