Att utan skäl skälla någon för högerextremist eller antisemit är en grov kränkning. Sådana etiketter utesluter från civiliserat sällskap. Därför vill jag nu, som självutnämnt ombud för Ayaan Hirsi Ali, anmäla tidningen Expressen inför allmänna opinionen för att ha kränkt Hirsi Alis goda rykte - och i övrigt för att (för vilken gång i ordningen?) ha uppvisat monumental idioti i hanteringen av den så kallade invandrarfrågan.

Hirsi Ali är parlamentsledamot för regeringspartiet VVD i Holland. Men enligt Expressen (sid 18-19, 7/11) är hon ledamot för "det högerextrema missnöjespartiet", vars namn tidningen inte uppger. Hon kallas vidare "högerpopulistpolitiker", uppges vara "arvtagare" till den mördade populisten Pim Fortuyn samt påstås i största allmänhet bedriva "invandrarfientlig" politik.

Hirsi Ali är inte bara politiker. Hon är också manusförfattare till kortfilmen "Underkastelse", vars regissör Theo van Gogh mördades den 2 november i Amsterdam av en muslimsk extremist. Det uppges att ett brev, efterlämnat på offrets bröst, utpekar Hirsi Ali som nästa mål för Guds vrede.

Det är mycket troligt. Hirsi Ali har i flera år levt under ständig bevakning. Det var inte bara "Underkastelse" (som skildrar familjevåldet mot muslimska kvinnor) som väckte raseri i fundamentalistiska kretsar i Holland. Det är hela hennes uppenbarelse. Hon är född i Somalien i en muslimsk familj, hon rymde från ett arrangerat äktenskap, hon har i Holland blivit den mest envisa försvararen av de muslimska kvinnors rättigheter och till råga på allt offentligt förklarat att hon inte längre tror på Allah. Efter en tid som integrationsutredare för det socialdemokratiska partiet fann hon att partiet svikit invandrarkvinnorna och hon accepterade erbjudandet att ta plats i parlamentet för VVD.

Men det uttalande som väckt mest uppmärksamhet (och måhända också omtöcknat Expressen) gällde hennes kritik av "multikulturalismen". Tillfrågad i ett teveprogram om hon delade Pim Fortuyns åsikt att "islam är efterblivet" (achterlijke var ordet) svarade Ali att hon i övrigt inte delar Fortuyns åsikter, men i denna speciella fråga uttryckte han ingen åsikt utan konstaterade endast ett faktum. Varpå hon nyanserade vad hon avsåg: Det var inte att jämföra Bibeln med Koranen. Det finns ingen statisk "islam", lika litet som det finns en abstrakt "kristendom". Det finns kristna och muslimska samhällen som förändras genom historien. Men om man räknar mänskliga rättigheter, kvinnans jämställdhet, tolerans inför homosexuella och religionens avskiljande från staten som historiska framsteg så måste man finna att muslimska stater och samhällen "blivit efter".

Och detta gällde i synnerhet för muslimska getton i Holland, där man inte längre kan åberopa fattigdomen som förklaring till varför unga flickor inte släpps i väg till skolan av sina föräldrar.

Jag har träffat Hirsi Ali. Hon är den fysiska motsatsen till en populist, späd och skygg, talar mycket lågt, eftertänksamt, med oxfordsk distinktion och imponerande sinne för nyanser. Hennes öde (hon är ständigt omgiven av livvakter) får nog ses som en skam för det holländska etablissemanget, som tacksamt överlät åt denna kvinna att säga vad som måste sägas för att värna likheten inför lagen, vilket många fann det klokast att bara mumla om.

Hirsi Ali tror på det multikulturella samhället, där folk som tillber var sin Gud eller låter bli lever tillsammans. Men hon tar skarpt avstånd från "multikulturalismen" som teori och ideologi, enligt vilken traditionen av kvinnlig omskärelse i Somalia inte gör den somaliska kulturen sämre än den holländska, där den är i lag förbjuden. (Det är självupplevt. Hon blev könsstympad som barn.)

I själva verket, berättar hon i en intervju med Anders Hellner (Global Axess, TV 8), var det multikulturalismen som gjorde henne till politiker. Det var när hon upptäckte att denna ideologi, som började bemäktiga sig etablissemanget, hotade hennes säkerhet som svart somalisk-holländska. Att Holland kanske inte skulle försvara henne om hennes tidigare landsmän eller hennes familj gjorde henne illa. " ´Vad vi gör med våra kvinnor är inte er sak´, brukar de manliga talesmännen svara, ´om ni kritiserar våra seder kränker ni vår kulturella identitet.´ Och jag upptäckte med förfäran att holländska politiker lyssnade på det örat!"

Det kan hända att Expressens övertramp ändå för något gott med sig. Den är en påminnelse om att vi måste lyssna till sammanhanget innan vi sätter etiketter på åsikter och deras bärare. Det är också klokt att inte utan vidare döma människor efter vilka som först och mest högljutt tänder på deras idéer. Hirsi Ali kräver att de brudämnen som marockanska män importerar till Holland (70 procent gör det) skall börja lära sig nederländska innan de får visum. Hon vill att dessa kvinnor skall få en chans att bli medborgare. Men tvivelsutan kan någon hylla samma lagförslag av helt andra motiv. Hirsi Ali ser gettobildningen som ett hot mot muslimska kvinnors och barns rättigheter och vill därför hindra den illegala invandringen, vilket säkert gillas även av dem som inte vill ha fler mörkhyade på Amsterdams gator. Är de smarta nog kommer de att hyckla och låta som Hirsi Ali.

Vår uppgift är att lära oss att skilja på dessa två. Det finns förvisso främlingar som inte gillar våra lagar och som föraktar kvinnor. Det gör dock varken likheten inför lagen eller feminismen till främlingsfientlighet. Men vi måste vara mycket aktsamma med ord om vi skall klara denna paradox: att i mötet mellan modernitet och islamism riskerar feminister och liberaler att få applåder från antiliberaler och xenofober.

Det är inte den som säger "bokstavstolkningen av Koranens bud att misshandla olydig hustru är barbari" som brister i respekt för muslimer. Det gör däremot den som hävdar att ett sådant yttrande sårar alla muslimer. Den är han som buntar ihop dem, som gör kvinnomisshandeln till alla muslimers, inte bara de bokstavstroendes kulturmärke.

Det måste vara möjligt att - utan att anklagas för islamofobi - rannsaka den dominerande muslimska kulturen i nästan lika hänsynslösa ordalag som man i Europa klandrar den amerikanska eller som man fordom häcklat kristendomen. Jag skriver nästan, eftersom det hör till god uppfostran att majoritetskulturen tar hänsyn till minoritetens psykologiska underläge och historia. Men de som bekänner sig till Voltaire och samtidigt har problem med Hirsi Ali, de har nog mest problem med logiken. Och kommer att få ännu värre problem med politiken.