Om man inte vill lyssna spelar språket ingen roll..
Mitt syfte har aldrig varit att hävda att det finns sexism bara i förortsslangen utan att hävda att det finns sexism i förortsslangen - också. Låt mig saxa ett par stycken ur min första krönika, på SalongK:
"De där okejade orden är ju hämtade från grabb-blattesvenskan till den etablerade grabb-svenskan, liksom alla språk i manssamhällen är grabb-språk."
Lite längre ner skrev jag:
"Språk är en del av den patriarkala normen i ett samhälle; kvinnors identiteter konstitueras, genom språket och kulturen, som underordnade. Kvinnans möjligheter, skriver den feministiska analytikern och språkforskaren Luce Irigaray i "Speculum de l'autre femme", ligger i att göra uppror mot att låta sig beskrivas som en motsats till mannen, att i stället gå vidare mot något språkligt nytt, ett bejakande av ett språk där det får finnas gåtor och multiplicitet. Detta nya språk är inte möjligt förrän kvinnor är självständiga subjekt som talar till andra självständiga subjekt, och förrän männen talar till kvinnor så.
Hur Leiva Wenger (efter att ha läst detta?) kan få till följande rader är svårt att förstå:
"Åsa Mattssons envetna sätt att förlägga sexismens utbredda problem till 'deras' språk därute i 'förorten' och på samma gång förneka tjejers kreativitet i utvecklingen av slangen ser ut som både antifeminism och misogyni."
Misogyni och antifeminism. Det är starka ord, riktade mot en feminist som ägnat 20 års yrkesverksamhet åt texter, framförallt i Aftonbladet, som till 99,9 procent gett slängar åt svenska män, svenskt näringsliv, svenska manliga politiker.
Vad gäller Farnaz Arbabi som skriver att: "Det är högfärdigt och arrogant att anklaga förorterna för att ha ett mer kvinnoförtryckande språk än övriga Sverige" så tycker jag att det är högfärdigt och arrogant att inte ta bättre reda på vad jag faktiskt skrivit.
Farnaz Arbabi frågar om jag ser henne nu och jag kan svara att det har jag redan. "Invasion" som hon regisserat har fått högsta betyg på SalongK. Jag ser henne och några få andra kvinnor med invandrarbakgrund i kulturlivet. Jag anser ändå att det är möjligt att diskutera samhället och språket utifrån genus, även när det gäller kvinnors situation i förorterna, utan att demoniseras som en orättvis svenskfröken som inte ser de duktiga flickorna som viftar med handen längst fram.