Musikbranschen och fansen måste närma sig varandra från båda håll.. På samma sätt som det senaste halvårets debatt om musikbranschens framtid varit positiv ur vår synvinkel har de senaste veckorna gjort oss bekymrade. Små men högljudda delar av vår bransch jublar över att stiftandet av den så kallade Ipred-lagen är inom räckhåll och att det snart blir möjligt för rättighetshavare att stämma fildelare i en civil domstol (se DN 13/11).
Återigen ser vi en musikbransch som tror att man kan motverka och stoppa beteenden som sträcker sig långt utanför de egna domänerna.
Att stämma musikens fans och framtid är både dumt och meningslöst. Att tro att man genom stämningar kan få till stånd en förändring i fildelningsbeteendet är naivt. Den läxan borde man ha lärt sig för länge sedan. Man borde också ha lärt sig att användandet av piskor ökar distansen mellan producenter och konsumenter i en relation vi vill hålla så tät som möjligt. Musikbranschen och fansen måste närma sig varandra från båda håll. Vi menar att musikbranschen i stället för piskor måste använda morötter - visa att man vill framåt och ta sig an nya, bättre alternativ för fansen. Det, och bara det, kan göra musiklyssnande till en attraktiv affär igen.
Det kan väl omöjligt vara fansens fel att vi misslyckats med vår produktutveckling och möjlighet att tjäna pengar på digital musikkonsumtion? Vi i musikbranschen måste förstå att vi missade ett viktigt teknikskifte i samband med internets intåg och att våra försök att föra över analoga produkter till en digital värld var dömda att misslyckas.
De som använder den eventuella lagen i tron att dagens utveckling går att bromsa kommer tyvärr bara att upptäcka att klyftan som i dag existerar mellan musikbransch och fans vidgas ytterligare. Vi kan inte nog understryka vikten av verklighetsförankring och det orimliga i att stämma sina egna kunder - de man senare tror ska betala för musiken.
Vi i The Swedish Model har inga färdiga lösningar men vi erbjuder insikter som är fundamentala om man vill ta del av framtidens intäktsströmmar. Modellen är att ha många modeller och låta andra - fans, entreprenörer, tekniker - göra jobbet åt oss.
Vi gör det vi är bäst på: förädlar musik. Andra gör det de är bäst på: skapar nya försäljnings- och paketeringslösningar. Var hade vi inte kunnat vara i dag om branschen hade förstått möjligheterna med den digitala revolutionen och lagt pengar på nya idéer i stället för på dyra advokater och lobbyorganisationer som med näbbar och klor kämpar för att behålla de gamla modellerna i en ny tid.
Detta är också en av de främsta anledningarna till att vi såg oss nödgade att starta The Swedish Model: som en motvikt till branschens envisa bakåtsträvande.
Framtiden är, som alltid, oklar. Två saker står däremot fast: musik har en större och viktigare roll i människors liv än någonsin tidigare och det är extremt kontraproduktivt att stämma sina egna fans.
Låt oss utgå från det och ta ett steg vidare i stället för två steg tillbaka.
Kalle Bäccman, Flora & Fauna
Mattias Lövkvist, Hybris
Martin J Thörnkvist, Songs I wish I had written
Magnus Bjerkert, Adrian Recordings
Abbas Salehi, I made this
Magnus Öberg, Nomethod
Martin Lundmark, A tenderversion recording