- Han, till exempel!
Antonio Negri pekar mot golvet, varifrån fotograf Anders Hansson prövar en kameravinkel. Jag hade dristat mig att påstå att "multituden" är ett komplext begrepp, vilket fick filosofiprofessorn att skaka på huvudet och peka på fotografen som bevis på hur enkelt det i själva verket är.
Jag ger mig inte: om fotograf Hansson är en del av "multituden" - Hardt och Negris begrepp för alla som jobbar - vem är i så fall inte det?
Negri tvekar inte en sekund:
- Herrarna! (Fast det låter bättre på italienska: "i padroni".)
Antonio Negri och Michael Hardt är i Malmö för att delta i European Social Forum (ESF). Tillsammans med Noam Chomsky, Naomi Klein, Vandana Shiva, Arundhati Roy och kanske några till hör de till den globala rättviserörelsens ikoner och inspirationskällor. Deras bok "Imperiet" utgavs i samma ögonblick som "rörelsen av rörelser" kom samman i så kallade sociala världsforum. Det första World Social Forum ägde rum 2001 i brasilianska Porto Alegre. Året efter organiserades den första europeiska motsvarigheten i Florens. Därefter har Paris, London, Aten stått värd innan det i år alltså blev Nordens och Malmös tur.
Hardt-Negri är ett egentligen rätt osannolikt dubbelpar. De lärde känna varandra i Paris i början av 1990-talet: den ene en amerikansk litteraturstudent intresserad av Marx och dekonstruktion, den andre en italiensk filosofiprofessor som flytt hemlandet Italien och ett mångårigt fängelsestraff för att ha inspirerat terroristgruppen Röda brigaderna. Det som började som en lärare-elev-relation utvecklades snart till kompanjonskap. I mitten av 90-talet började de skriva på "Imperiet".
Utgångspunkterna var originella för att inte säga knäppa: 1600-tals-idéer om suveränitet och en kätterskt läst Marx. Slutsatserna var inte mindre uppseendeväckande. Brutalt kan man sammanfatta dem i tre punkter: 1) Imperialismens tid är över. "Imperiet" är ett gränsöverskridande nätverk utan centrum och periferi. 2) Arbetarklassen består inte bara av fackligt organiserade industriarbetare utan av alla som jobbar oavsett om det är som tjänstemän eller i den informella sektorn. Alla är en del av multitiden. Till och med fotografer. 3) Kommunismen är nära. Obekymrade om att den nyss hade dödförklarats såg Hardt och Negri emancipatoriska möjligheter just i det faktum att Imperiet är världsomspännande och i det närmaste alltomfattande.
Efter "Imperiet" kom "Multituden" (på svenska förra året). Så sent som i måndags lämnade Michael Hardt in manuskriptet till den tredje och sista delen i trilogin, som undersöker begreppet "commonwealth".
Båda författarna har tidigare deltagit i sociala forum. I Paris fick seminariet på grund av publiktillströmningen flytta utomhus när Antonio Negri skulle tala. Hur ser de på forumens betydelse?
- Forumen innebär möten mellan och utvidgning av existerande nätverk, menar Hardt. I jämförelse med toppmötesprotesterna tar de ett steg framåt, de är en sorts alternativ-verkstad. Dessutom möjliggör de en kontinuerlig reflektion över hur motståndet till den nuvarande världsordningen kan och bör organiseras.
Förhållandet mellan de sociala rörelser som tillsammans utgör den globala rättviserörelsen och de etablerade politiska partierna är inte okomplicerat. Negri påpekar att vänsterregeringarna i Latinamerika kom till makten tack vare rörelserna, som därefter i många fall anser sig förrådda. På samma sätt i Italien där partier på vänsterkanten har tagit sig in i parlamentet tack vare rörelser vilkas krav de sedan "glömt".
Lika spänningsfyllt är relationen mellan rättviserörelsen och de europeiska facken. Hardt och Negri vill inte komma med pekpinnar, men den sistnämnde ger ett exempel från sitt hemland på att läget har förändrats och ställer nya krav:
- Konflikten på Alitalia är resultatet av Berlusconis privatiseringar, vilka drabbar alla anställda rakt av. Som därför gör gemensam sak: piloter, mekaniker, flygvärdinnor, övrig markpersonal - ja, till och med de sannolikt illegala invandrare som sköter bagaget. De är alla utsatta för samma exploatering, vilket svetsar dem samman.
Men hur ska facken kunna bemöta globaliseringens väldiga krafter?
Negri:
- Ja, inte genom att begränsa sig till nationen. Då slutar de som Internationella socialister, en vänstersekt. De europeiska facken måste försvara den vittrande välfärdsstaten eftersom regeringarna inte längre kan eller vill ta det ansvaret.
Är det verkligen en realistisk eller ens rimlig ambition? De svenska facken är splittrade. I Malmö är Transport högst närvarande under ESF medan Metall mest lyser med sin frånvaro. Dessutom är ju underbudskonkurrensen ett verkligt hot mot facken?
- Är du trotskist? Vet du inte att socialismen ständigt på nytt måste erövras, hela tiden utvidgas. Det duger inte med socialism i en fabrik eller ett land!
Antonio Negri tänder till. Jag byter spår: Vad säger ni om jag påstår att Imperiet-projektet egentligen handlar om Kärlek & Arbete?
Till min förvåning uteblir eruptionen. Michael Hardt nickar rent av instämmande:
- Jo, i våra böcker försöker vi återupprätta och återpolitisera begrepp som kärlek, arbete, fattigdom. Det är inte lätt för de skyms under slöjor av konventioner. En föränderlig värld kräver om inte nya ord så i varje fall ord som åter gjorts brukbara för att begripa det verkliga.