Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

”Musik som politisk plattform är outnyttjad”

Foto: Alexander Mahmoud

Rainbow Riots växte fram i Uganda, ett av världens mest hbtq-fientliga länder. Nu har musikkollektivet landat i Stockholm. ”Vi vet inte än om vår medverkan på Pride kommer att försätta oss i en obehaglig situation när vi kommer tillbaka”, säger Nimo, en av artisterna.

Petter Wallenberg har inte fått mycket sömn de senaste dygnen. Han har suttit timmar i telefonköer hos flygbolag och myndigheter för att få hit sina musik- och aktivistkollegor från Uganda. För ett par dagar sedan hindrades tre av dem av flygbolaget från att kliva på planet till Europa. Förklaringen som gavs var att deras visum inte var giltiga länge nog.

– Visumprocessen har varit krånglig och märklig sedan vi startade med den i januari år. Det är svårt för alla ugandier att få visum men extra svårt för hbtq-personer. Det finns generellt sett en rädsla från Schengens sida att de inte kommer att återvända om de väl får komma hit, säger Petter Wallenberg.

Läs mer: Nu är Stockholm Pride invigt

Till slut tvingades han att köpa nya flygbiljetter åt sina artister, med ett tidigare avresedatum, och när jag väl träffar Petter Wallenberg så har de nyss fått gå ombord på ett plan till Sverige. Men två av artisterna ur Rainbow Riots, Mista Majah P och Nimo, är redan på plats i Stockholm där det globala musikkollektivet under fredagens Pride gör sitt första liveframträdande någonsin.

Historien om Rainbow Riots började för tre år sedan som en protest mot att den jamaicanska dancehallartisten Sizzla, som i flera av sina texter uppmanar till våld mot homo- och transsexuella, hade bokats till en Sverigespelning.

– Jag tänkte att jag som gillar dancehall och rap, musikstilar som är förknippade med ökänd homofobi, borde ta mig an dessa genrer och ladda dem med ett motsatt budskap, säger artisten och musikproducenten Petter Wallenberg.

Vi satt i små dolda skjul till studios i utkanten av Kampala och spelade in låtarna.

Så småningom reste han till Uganda, ett land där hbtq-personer praktiskt taget inte har något rättsskydd alls och där homosexuella handlingar kan ge livstids fängelse. Men det är också ett land med en stark och stor musikscen och en levande hbtq-rörelse. Denna hamnade Wallenberg genast mitt i. Parallellt skrev han musik som han spelade in tillsammans med hbtq-aktivisterna han träffade i Uganda, samt andra artister och aktivister från Jamaica, Malawi och Sydafrika. Resultatet blev albumet ”Rainbow Riots” som släpptes tidigare i somras. Då hade det redan blivit uppmärksammat av flera internationella medier.

– Vi satt i små dolda skjul till studios i utkanten av Kampala och spelade in låtarna i hemlighet. Dessutom gjorde vi musikvideor och filmer om processen och den ugandiska hbtq-gemenskapen, berättar Petter Wallenberg.

Men enkelt var det inte. Produktionen i Uganda kantades av hinder, hot och våld från såväl myndigheter som människor ur civilsamhället.

– Bara ett av alla exempel på hotfulla situationer vi upplevt var när vi skulle spela in videon till låten ”Freedom”. Jag hade målat mina läppar regnbågsfärgade när polisen kom. De började dra bögskämt och berätta historier om homosexuella som mördats. De tillkallade fler och fler poliser. Vi bestämde oss för att lämna platsen och skjuta upp inspelningen, säger dansaren och sångaren Nimo.

Både skivinspelningen och filmandet krävde en stor försiktighet och ett gediget säkerhetstänk.

– Om de griper oss under tiden vi håller på med Rainbow Riots-saker kommer de antingen att sätta oss i fängelse eller göra något hemskt med oss, berättar Nimo som är född i Kenya men sedan flera år tillbaka bor i Uganda.

Det hände en av Rainbow Riots medlemmar, Bad Black. I fjol skulle gruppen ha uppträtt på Uganda pride men hela evenemanget stoppades av polis. I samband med händelsen greps Bad Black. Väl på polisstationen tvingades hon klä av sig och hennes kropp hånades och ofredades. Den metod som den ugandiska polisen ofta använder sig av för att förnedra och skrämma just transpersoner.

På albumet ”Rainbow Riots” medverkar även Mista Majah P med låten ”Equal rights” där flera grepp från den traditionella dancehallmusiken utnyttjas för att förmedla ett hbtq-budskap. Det är också en av de fyra låtar som gruppen kommer att framföra på Stockholm pride.

Mista Majah P bor sedan flera år tillbaka i USA och har gett ut flera reggae- och dancehallskivor. I hemlandet Jamaica har han också upprepade gånger kritiserat den hatiska och homofoba dancehallmusiken, både i sin egen musik och på andra plattformar.

– Det finns ett pris på mitt huvud. Jag fick ett mejl för ett tag sedan där det stod att manager till dancehallartister hade samlat ihop pengar att ge den som kunde knäppa mig. De anser att mina uttalanden gjort att det går dåligt för reggae- och dancehallartister internationellt och att deras spelningar ställs in, säger Mista Majah P.

För mig är det en självklarhet att blanda ihop världspolitik och popmusik.

Att musiken, politiken och aktivismen är oskiljaktiga är tydligt. När jag frågar om låttexter, musikaliska referenser eller estetiska inspirationskällor glider samtalet snabbt över till att på nytt handla om strukturellt våld och förtryck.

– Musik är en röst som når dit inga andra röster når. Jag vill att min musik ska handla om verkligheten, om det som pågår nu, säger Mista Majah P.

– Jag tycker faktiskt att musiken som politisk plattform är outnyttjad i dag. För mig är det en självklarhet att blanda ihop världspolitik och popmusik, säger Petter Wallenberg och fortsätter:

– Jag strävar efter att göra musik som går hem brett över nationella och kulturella gränser.

Nej, ”Rainbow Riots” är inte en svårtillgänglig platta. Det är ett album fyllt av dansanta upptempo-låtar med tydlig rytm och direkta, ofta repetitiva, låttexter. Detta var också Petter Wallenbergs ambition. Men även stilen, ljudbilden och tempot bär på ett budskap:

– Glädjen i vår musik är i sig ett stort politiskt budskap. För den som inte ens får finnas är det ett ställningstagande att våga fira livet, säger Petter Wallenberg.

Det lär märkas även under fredagens spelning. Frihetsbudskapet kommer att förmedlas genom energiska beats, stora projektioner och dans.

– Vi hedrar både jamaicansk och ugandisk kultur genom att visa vilket kitt kreativiteten är för den globala hbtq-kampen. Det kommer bli som en enda stor aktivistfest på scen, säger Petter Wallenberg.

Men medverkan på Stockholm pride och framträdanden i svenska medier är inte helt riskfritt, särskilt inte för de ugandiska aktivisterna.

– Vi vet inte än om vår medverkan på Pride kommer att försätta oss i en obehaglig situation när vi kommer tillbaka. Vi vet verkligen inte hur det här kommer att påverka oss, säger Nimo.

Rainbow Riots.

En global och växande musik- och aktiviströrelse som startades av artisten och musikproducenten Petter Wallenberg. Ambitionen är att, med hjälp av kreativa uttryck, motverka homofobi och verka för hbtq-personers rättigheter.

”Rainbow Riots” är också namnet på gruppens debutalbum som släpptes i juni i år och som producerats av Petter Wallenberg. Skivan har huvudsakligen spelats in i Ugandas huvudstad Kampala men också i Sydafrika och på Jamaica. Låtarna sjungs av artister och aktivister från de olika länderna.

Många av medlemmarna i Rainbow Riots, och i den ugandiska hbtq-rörelsen generellt, använder sig av artistnamn eller pseudonymer som ett sätt att skydda sin identitet.

På fredag uppträder några av gruppens medlemmar på stora scenen i Prideparken.