– Du vet, när man först söker ett jobb känns det kanske roligt, men det är ganska formellt. När jag under rekryteringsprocessen har förstått alltmer har jag blivit allt hungrigare och mer tilltalad av tanken. Till slut hoppades jag verkligen att jag skulle få jobbet – så jag är superlycklig nu, säger Adolphe Binder och skrattar.
Hon är ännu okänd för den svenska publiken och har knappt hunnit landa här, och hon kommer att behålla sin lägenhet i Berlin åtminstone några månader, men ser fram emot att lära känna Göteborg och hitta en egen bostad. Förordnandet på teatern är på fyra år.
Adolphe Binder är varken koreograf eller dansare, men har verkat inom dansvärlden i närmare tjugo år. Hon har varit dramaturg och konstnärlig ledare vid Komische Oper och Deutsche Oper i Berin, och varit verksam som programansvarig vid flera internationella dansfestivaler. Sedan sex år driver hon det egna produktions- och konsultbolaget Binder+Partner. Hon är väl förankrad i Berlin, men har arbetat över hela världen. Hon kallar sig en typisk nätverkare, men betonar att hennes kontakter också omfattar såväl politiker som turnéarrangörer.
– Mitt internationella nätverk var säkert en av orsakerna till att jag fick jobbet, men det handlade även om annat. Jag har arbetat med dans på många sätt, och började en gång som skribent.
Adolphe Binder efterträder Johannes Öhman som efter fyra år på västkusten återvänder till Kungliga baletten i Stockholm, där han varit solist, men nu blir chef. Det är två helt olika kompanier, med olika uppdrag och själ.
– Göteborgsoperans balett är unik i att den är tillhör en operas fasta repertoar, men utan den klassiska dansens uppdrag. Kompaniet här är samtida – och stort; här finns 40 dansare från sjutton länder. Det ska bli hemskt spännande att leda det och utveckla dess profil, säger Adoplhe Binder.
Johannes Öhman har hon bara träffat som hastigast, och inte alls sedan jobbet blev klart. Säsongens program är redan satt av honom, men Binder oroar sig inte för att bli sysslolös. Koreografer dimper snart ned för att börja repetera och ge workshoppar (ett delat program med tre olika koreografer har världspremiär i oktober, därefter har Mats Eks ”Törnrosa” nypremiär i december); en stor turné ska genomföras i vår och det finns frågor om utbildning och publik att ta itu med. Och på en stor institution pågår planeringen för flera år framåt - det är inte konstigt att fundera över vad som ska hända på operan våren 2015.
Adolphe Binder säger att dansen, som ett uttryck oberoende av språk och hierarkier, har de bästa möjligheter att vara verkligt gränsöverskridande och rörlig – den kan snabbt plocka upp strömningar och är betydligt mindre otymplig att flytta än en operaföreställning. Hon vill att Göteborgsoperans balett ska turnera och agera ambassadör för skandinavisk dans, som redan i dag har en stark ställning utomlands. Hon har besökt Sverige vid ett flertal tillfällen genom åren och känner till dansscenen här, om än inte koreograferna personligen.
Hon tycker att danskonsten har fått en starkare ställning under det senaste decenniet, men är oroad:
– På många håll i Europa skärs kulturanslagen ned. I Holland har dansen förlorat hälften av sina anslag. I Italien har kulturanslagen skurits ned med 80 procent, i Storbritannien med 30. Det får enorma konsekvenser och på många håll måste dansen slåss för sin existens.
Så är det inte här, och det känns inspirerande att få leda en institution där det finns möjlighet att utvecklas, inte bara livrädda.
Hon tror och hoppas att medvetenheten om konstens värde är större i Sverige.
En utmaning ligger i att göra föreställningar som kan dra en stor publik – salongen framför Göteborgsoperans stora scen har 1 400 platser – men som på samma gång visar samtida dans i framkant, med koreografier som utmanar och kan locka de allra bästa dansarna till kompaniet.
– Detta är inte något som bara sker – man måste tänka noga om det ska bli rätt. Och om man vill att det man gör ska ha någon form av mening och sammanhang, att det ska kännas angeläget och nära, kan man inte bara gå runt och tänka på antalet stolar i salongen. Men man måste också lära känna den lokala publiken – den är inte densamma som i Berlin eller i Paris. Det är viktigt att söka sig ut internationellt, men man ska bära i minnet att publiken i olika länder ofta reagerar olika på föreställningarna.
Hon säger att Göteborgsoperans balett ska verka på regional, nationell och internationell nivå, och fortsätter tala om den samtida dansens roll:
– Konstnärlig verksamhet är aldrig skild från omvärlden, och man kan inte koppla bort det sociala och politiska sammanhanget från scenen. Dansen kan spegla den tid vi lever i; visst kan man förstå om publiken i konsten kan vilja ha en fristad från allt omkring, men konsten måste också vara en spegel. I kristider måste man också kunna hitta något av det i det vi gör.
Själv är Adolphe Binder givetvis påverkad av sin egen bakgrund: hon föddes i Transsylvanien, men familjen lyckades efter flera års försök lämna det kommunistiska Rumänien för Västtyskland, dit hon kom 1978, knappt tio år gammal. I Rumänien tillhörde familjen samma tysktalande minoritet som författaren och Nobelpristagaren Herta Müller.
– Hon bor ju också i Berlin och jag känner henne väl. Vi har gjort en rad saker tillsammans. Hon är en av de modigaste författare jag vet.
Adolphe Binder beskriver sig själv som ett typiskt barn av kalla kriget, uppvuxen i en familj som flydde på klassiskt vis och fick erfarenheter som delas av många.
– Jag ser Sverige som ett fredligt och mycket demokratiskt samhälle, och jag ser fram emot att komma hit. Men världen har blivit större och folk flyttar över gränserna – det har gjort länderna rikare, men innebär också stora utmaningar. Jag vill observera och se vad som händer i Göteborg och försöka förmedla något av det. Hur och när vet jag inte än, och jag vill inte låta högtravande eller avge någon programförklaring, men man måste kommunicera med sin publik. Begreppet autenticitet är viktigt för mig. Det ska kännas äkta.
Hon gör en kort paus.
– Jag känner mig lite som en kock nu. Jag måste hitta rätt ingredienser och kryddor innan jag kan komponera mina rätter och min meny.