Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Musik

Årets bästa skivor

Osäker på vilka plattor du bara inte får missa? DN:s musikkritiker har samlat 2006 års bästa skivsläpp.

Sara Norling väljer

W A Mozart
"La clemenza di Tito"

Mark Padmore, Bernarda Fink m fl, Freiburgs barockorkester, René Jacobs
(Harmonia Mundi/Naxos)
Opera
Aldrig har kejsaren varit så naken, och så mänsklig, som när René Jacobs håller i tyglarna till Mozarts ovanligt traditionella opera seria "Titus mildhet". Med hjälp av den evigt uppfinningsrike Giorgio Paronuzzi som på sitt fortepiano virvlar fram bultande undertext i varje recitativ, drivet från Freiburgs barockorkester och inte minst den hyperkänslige Mark Padmore i titelrollen, fyller Jacobs alla fnösketorra intriger med kött och blod.

Franz Schubert
"Döden och flickan" Stråkkvartett 13 & 14
Takacskvartetten
(Hyperion/Naxos)
Stråkkvartettklassiker
Takacskvartetten bjuder på otåligt framrusande versioner av två centrala kammarmusikverk.

Ali Farka Touré
"Savane"

(World Circuit/Playground)
Maliblues
Gitarrmästarens sista skiva rymmer både skitig storstadsblues och utsökt Malitradition.

Sergej Prokofjev
"Symfoni 1-7"

London Symphony Orchestra, Valery Gergijev
(Philips/Universal)
1900-talsorkester
Trots några bisarra infall, är det full högspänning rakt igenom dessa liveinspelningar.

Conlon Nancarrow
"Player Piano 1"

(MDG/Euroton)
Pianomodernism
Särlingen Nancarrows komplexa vansinnesboogies för självspelande piano med hjälp av ny teknik låter bättre och mer visionära än någonsin.

Nils Hansson väljer

Bruce Springsteen
"We shall overcome - the Seeger sessions"

(Columbia/Sony BMG)
Folksånger
Ett album där Bruce Springsteen sjöng Pete Seeger-sånger lät som en ganska trött idé, men resultatet blev det mest överväldigande lycko­rusiga som Bruce Springsteen har spelat in de senaste trettio åren. Av Pete Seegers torra spartanism märks intet, och bara titellåten hör till dennes paradnummer. I stället handlar det om urgamla folksånger, allsångsglädje och en vilja att pröva hur många ystra kompismusikanter man kan trycka in på en skiva utan att den sprängs. Ett litet sidosprång som råkade bli mycket större än så.

The Knife
"Silent shout"

(Rabid/Border)
Technopop
Sveriges mest pretentiösa och förbryllande syskonduo har äntligen vuxit i kapp alla hyllningar.

Jenny Lewis with the Watson Twins
"Rabbit fur coat"

(Rough Trade/Border)
Countrypop
Kalifornisk countrypop kan knappast bli mer klassisk, friktionsfri eller späckad av hit­refränger.

Sonic Youth
"Rather ripped"

(Geffen/Universal)
Amerikansk indie
USA:s mesta alternativrockveteraner har plötsligt gjort en av karriärens bästa - och rakaste - skivor.

Dirty Pretty Things
"Waterloo to anywhere"

(Vertigo/Universal)
Brittisk indie
The Libertines har lyckats leva vidare, under nytt namn och utan Pete Doherty. Men lika taggade.

Thomas Anderberg väljer

Ludwig van Beethoven
"Symfonier nr 3 och 8"

Dirigent: Osmo Vänskä
(BIS/Naxos)
De senaste årens boxar med Beethovensymfonier har skiftande tolkningsideal och kvalitet. En sak har förenat dem: de har alla gått bet på "Eroican". Osmo Vänskäs Beethovencykel är ännu ofullbordad, men hans "Eroica" har all den fräschör den måste ha haft då den 1804 nådde den häpna Wienpubliken. På en gång känslig och energisk.

Scritti Politti
"White Bread Black Beer"

(Rough Trade)
En skiva som innehåller det mest innovativa låtskrivande inom popgenren som hörts sedan Prefab Sprouts insomnande.

Souad Massi
"Mesk Elil"

(Universal)
Skivan rymmer slagkraftiga och personligt utformade sånger, snyggt producerade och känsligt sjungna.

Dmitrij Sjostakovitj
"Violinkonserter"

Sergey Khachatryan, violin
(Naïve/Naxos)
I dessa mörka solokonserter möter man en violinist med samma lyskraft som Mullova, Vengerov och Repin.

The Radio Dept
"Pet Grief"

(Labrador)
Skivan är fylld av stämningar och vågar vara vacker.

Fredrik Strage väljer

The Game
"Doctors advocate"

(Geffen/Universal)
Hiphop
2006 muterade hiphoppen till ett myller av intressanta subgenrer, en del så små att musikerna själva knappt hade koll på dem. I det läget bör man kanske inte uppmärksamma traditionell västkustrap, musik som förvaltar snarare än förnyar, men The Games andra fullängdare är det tyngsta jag hört i genren sedan hans mentor Dr Dres "The chronic 2001". Att Dr Dre inte längre vill producera The Game (på grund av dennes bråk med 50 Cent) har fyllt den 27-årige Comptonrapparen med sorg och ilska som han plöjt ner i den här skivan, en fantastisk studie i gangs­terfunk, gospel och testosteron.

Pascal
"Förbi fabriken"

(Novoton/Bonnier Amigo)
Garagerock
Den gotländska trion är skränig, fyndig och besjälad. Jag längtar ihjäl mig efter deras svenska cover av Judas Priests "Painkiller".

Spank Rock
"Yo yo yo yo yo"

(Big Dada/Dotshop)
Dekadansmusik
Rapparen Naeem Juwan och producenten XXXChange slår sönder tjugo års klubbkultur och pusslar ihop en pervers mosaik.

The Knife
"Silent shout"

(Rabid/Border)
Techno
The Knife ersatte neon med mörker. Det tar lite tid att hitta in i den här skivan. Det är omöjligt att hitta ut.

Pet Shop Boys
"Fundamental"

(Parlophone/EMI)
Disco
Pet Shop Boys har gjort sitt bästa album på tretton år: glittrigt, gubbigt, sorgligt, dansant och politiskt.