Arvikafestivalen har genom åren varit syntharnas högborg. Nu vill arrangörerna tvätta bort synthstämpeln och i stället bli en elektronisk festival.
– Det har varit blandade reaktioner, men många är besvikna, säger festivalchefen Olov Hallberg.
De senaste åren har synthbanden fått mindre och mindre utrymme i Arvikafestivalens program. Och i år bekräftar arrangörerna att de vill ta farväl av den synthimage som de har haft sedan Arvikafestivalens start 1992.
– Vi vill utveckla oss och boka fler genrer inom den elektroniska musiken. I år har vi Sveriges överlägset bästa elektroniska line up någonsin och synthen är ju en del av den, men vi vill inte vara en uttalad synthfestival längre, säger Olov Hallberg.
I år beräknas mellan 15 000 och 20 000 personer besöka festivalen, vanligtvis brukar 2-3 000 av dem vara där för synthens skull. På Arvikafestivalens forum uttrycker flera av dem sitt missnöje över arrangörernas val att boka färre synthartister i framtiden. "Mina biljettpengar får ni klara er utan framöver. Likaså min generations köpkraft" skriver till exempel signaturen "dinmorsasnyakille".
– Det har varit blandade reaktioner, de som har kommit för synthen är besvikna, men många förstår oss också. Synthare lyssnar ju även på annan musik och jag tror att majoriteten kommer hit för stämningen och konceptet, så en del kommer nog att fortsätta att komma ändå, säger Olov Hallberg.
Som en slags farvälkyss till synthen har arrangörerna i år bokat Combichrist, VNV Nation och Spock, tre av de mest önskade synthbanden genom Arvikafestivalens historia. Spocks sångare Alexander Hofman har besökt alla festivaler sedan starten 1992 och i år är det tionde gången han spelar där.
– Det är lite vemodigt, festivalen har ju varit syntharnas julafton mitt i sommaren. Samtidigt förstår jag att arrangörerna vill gå vidare. Synthen är en subkultur som, likt 50-talsrocken, stått ganska stilla ett tag. Musiken har utvecklats och fått andra stämplar som electronica och techno och allt vad det är, men syntharna håller på sitt och har inte velat följa den utvecklingen, säger Alexander Hofman.
Vilket är ditt bästa minne från festivalen?
– Syntharna har alltid varit hatade av allt och alla och speciellt av raggarna. När vi spelade 1995 så avslutade vi konserten med en cover på Eddie Meduzas "Mera brännvin", jag har aldrig sett så många människor tappa hakan någon gång, haha.