I dag startar Uppsalas internationella gitarrfestival. Brasilien bidrar med ett maffigt utropstecken: Familjen Assad. DN ringde upp Badi Assad i São Paulo för att diskutera släktens exceptionellt flyhänta multikultimusik.
Vrasilien är fortfarande hemma, men musikersläkten Assad är numera vida spridd över klotet. Badi Assad har återvänt till São Paulo, hennes bror Sérgio bor i San Francisco, Odair, bror nummer två, i Bryssel, deras döttrar Clarice i New York och Caroline i Rio.
Dessutom har din släkt libanesiska rötter...
– Ja, farfar växte upp i Libanon, säger Badi Assad på telefon. Och som brasilianer tar vi med oss alla de influenser och kulturer som finns i vårt land, den arabiska musiken i nordöstra Brasilien till exempel. Så det är svårt för mig att säga om det är mitt dna eller min uppväxt som hörs i min musik.
I Uppsala spelar de fem Assadarna bland annat ”Back to our roots”, skriven av Sérgio Assad på sazouki.
– Det är en blandning av ett turkiskt och grekiskt stränginstrument, som en samlande fredssymbol för de här länderna som krigat så mycket. Men stycket handlar inte bara om vårt libanesiska arv utan också om alla invandrare som likt vår farfar lämnat sitt hemland.
Din jazziga hybridmusik kallas ofta för worldbeat – är det ett bra begrepp?
– Nja, jag brukar säga ”universell brasiliansk musik”. Jag gillar ju att tolka låtar av världsstjärnor – som Björk – men tillför alltid en brasiliansk doft, en egen rytmisk krydda, som tango.
Vad utmärker den brasilianska musiken för dig?
– Rikedomen. Den är så stor att det är svårt för musiker från andra delar av Sydamerika att spela här, vi är självförsörjande. Folk associerar gärna Brasilien med bossanovan eller karnevalerna, men i till exempel de nordöstra delarna finns andra rytmer som baião, coco och maracatu som i dag kombineras på ett underbart sätt med electronica och hiphop av artister som Lenine och Chico César eller yngre artister som Céu och Tulipa Ruiz.
Vad kan publiken på gitarrfestivalen i Uppsala förvänta sig?
– Mycket passion. Vi älskar att spela ihop.
Kommer du någonsin att överge den nylonsträngade gitarren som verktyg?
– Det är tveksamt. Jag började ju med klassisk gitarr som ung och har fortfarande aldrig varit i närheten av ett plektrum. Men nu äger jag i alla fall en stålsträngad akustisk gitarr. Jag utvecklas, men väldigt långsamt (skratt).
Badi Assad är en av många världsartister på helgens gitarrfestival.