De tog ett känsloladdat farväl av publiken under en avskedskonsert förra sommaren. Nu kommer "Broder Daniel forever", filmen om ett av Sveriges mest inflytelserika band. "En film för alla som har haft kontakt med bandet, som bandet har betytt någonting för", säger Henrik Hellström, regissör.
När Broder Daniel, Göteborgsbandet som stormade Popsverige på 90-talet, gjorde sin sista spelning på Way out west-festivalen i Göteborg förra sommaren var det inför tiotusentals åskådare. Konserten var ett farväl både till publiken och till den tragiskt bortgångne bandmedlemmen Anders Göthberg.
Under två månader dessförinnan hade regissörerna Kristian Bengtsson, Fredrik Wenzel och Henrik Hellström följt bandet i replokalen. Resultatet är dokumentären "Broder Daniel forever". Men filmen är ingen summering av bandets historia.
- Filmen är en förlängning av deras musik och det man redan vet om dem. Vi ville inte göra en nostalgitripp, och hade ingen journalistisk ambition. Vi ville skildra den korta tiden innan den sista konserten, skildra medlemmarna i bandet, de som är Broder Daniel nu, säger Henrik Hellström.
Att arbeta med filmen var känslosamt för alla medverkande. Regissörerna valde medvetet att inte lägga fokus på dramatiken som florerat kring bandet genom åren.
- De är så omhöljda av dramatiska historier, men vi ville nå det där andra, det som finns i musiken, det bortom det uppenbara. Vi ville fånga in myten de bär på, atmosfären, den "färg" som är Broder Daniel.
Broder Daniel var först tveksamma till att vara med i filmen. Men efter efter ett antal möten sade de till slut ja.
- De är ju ganska ljusskygga och har aldrig haft någon ambition att nå ut förutom med sin musik. Därför var det otroligt viktigt för oss att ge dem utrymme i filmen, att låta dem prata till punkt, säger Henrik Hellström.
För Broder Daniels basist Theodor Jensen innebar filmandet att han började minnas och reflektera. Över Broder Daniel, över bandets historia och avtryck.
- Det har jag inte riktigt gjort tidigare. Man gör liksom inte det när man är mitt uppe i alltihop, säger han.
För honom var det viktigt att filmen blev en slags ideologisk förklaring över vad Broder Daniel stod för. Därför är det Henrik Berggren som i stort har rollen som filmens berättare.
- Det är han som är visionären. Det måste finnas en sådan i alla konstprojekt. Själv kan jag förhålla mig ganska neutralt till filmen, jag ser den som en riktigt bra dokumentär. Det är inte samma sak som vara kall inför den. Första gången jag såg den gick den väldigt djupt in i mig.