Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Musik

Camilla Lundberg: Hög tid för denna dynamiska koloraturspruta

Cecilia Bartoli.
Cecilia Bartoli. Foto: Urs Flueeler

Den italienska mezzosopranen Cecilia Bartoli är årets mottagare av Polarpriset.

Särskilt överraskande är inte valet av årets klassiska pristagare. Snarare är vi många som undrat varför denna inflytelserika och intensiva röstvirtuos inte prisats långt tidigare – till exempel före kollegan Renée Fleming anno 2008.

För Cecilia Bartoli är så mycket mer än ”bara” en ojämförligt skönsjungande operasångerska. Ja, egentligen producerar hon inte alltid oavbrutet vackra toner, för hon vill ofta uttrycka så mycket mer. Hennes röst spänner inte bara över hisnande tre oktaver, utan också över en prunkande klangpalett och en sällan hörd dynamisk räckvidd – särskilt i de svaga nyanserna. För att inte tala om det bartolianska spruttet: en koloraturspruta på speed.

Cecilia Bartoli har med åren utvecklats till en musikforskare av rang i forna tiders vokalkultur. Som artist arbetar hon systematiskt med konstnärliga projekt kring bortglömda och svåråtkomliga repertoarrariteter alltifrån 1600-talets tidiga barock till 1800-talets belcanto. Många spännande album har det blivit, särskilt dem om kastraternas guldålder och kyrkans förbjudna musik. Här är hon också en entreprenör som med framgång bevisat att skivalbumens tid långt ifrån är ute. …

Men helst ska hon förstås höras live, som senast i höstas där hon med en kärnreaktors utstrålning fick Stockholm konserthus att koka med sitt lika ystert sprudlande som djupt innerliga artisteri.

Camilla Lundberg är musikkritiker på DN.