Lite trött i ögat fattar Cassandra Wilson sin hotelltelefon i Gdansk. Det är vid pass nio på måndagsmorgonen. Hon försöker sova längre än så när hon turnerar, för röstens skull. Mörk, bluesigt blå och lätt beslöjad är den.

– Vi spelade här i går kväll, men det var sista spelningen på den här resan. Jag ska flyga tillbaka New York nu, förklarar den dubbla Grammysvinnaren.

På årets upplaga av Stockholms jazzfestival – den tjugoåttonde i ordningen – får hon sällskap av bland andra Robert Glasper Ex-periment, LaGaylia, Hal Frazier, Jan Lundgren Trio, Lekverk med gäster och Je Suis! (under ledning av Niklas Barnö).

Wilson, 55, har i dag ett tjugotal album i diskografin. Sedan debuten ”Point of view” 1985 har hon hunnit uttolka en väldig massa jazz, men också funk, Robert Johnson-, Charley Patton- och Son House-blues, bossa, västafrikansk musik samt en rad populärkulturella ikoner, däribland The Band, Bob Dylan, Neil Young, Bob Marley och Joni Mitchell.

Vilka musikaliska områden återstår för dig?

– Att få sjunga in mer musik med symfoniorkestrar. Men den stora och ständiga utmaningen för mig är att skapa musik i stunden, fånga den. Att utveckla bandets sound och hålla ihop det och samtidigt hela tiden utveckla vår repertoar. Jag försöker skapa nya strukturer för min musik som ger mig och bandet möjligheter att improvisera. Det är en evig utmaning.

För att vara en firad jazzvokalist har du sjungit just pop- och rocklåtar ovanligt ofta?

– Jo, min breda musiksmak måste jag tacka mina föräldrar för, de spelade alla möjliga sorters låtar hemma hos oss. Men de genrerna har ju också sina rötter i bluesen, det finns blues i botten av all bra pop- eller rockmusik. Den avgörande skillnaden i förhållande till jazzen är väl att popen är mer … mekanisk, musikaliskt strikt. De musiker som jag spelar med försöker hela tiden skapa nya former utifrån ett musikaliskt tema. De improviserar också utanför solospelet genom att skapa nya former av arkitektur för musiken att byggas kring.

Cassandra Wilson växte upp i Jackson, Mississippi, där hon fortfarande har ett hus. Hennes far Herman Fowlkes Jr var basist bakom bland andra bluesgiganten Sonny Boy Williamson II. Hennes gamla skola i staden, Brinkley Middle School, där hennes karriär inleddes med klassiska pianostudier som sexåring, är numera utmärkt med plakett som en del av The Mississippi Blues Trail, organisationen som lyfter fram delstatens rika musikhistoria.

I början av förra seklet rymde Misssissippi genom bluesen och jazzen fler musikaliska talanger än kanske någon annan stat i USA. Hur kommer det sig att så få artister därifrån når ut i dag?

– Det är en svår fråga, kanske kan det ha att göra med vad som sker inom musikbranschen i stort. Under den era då bluesen och jazzen från den amerikanska södern dominerade så hade musiklivet ett helt annat lokalt perspektiv. Det finns fortfarande många begåvningar i min hemstat, men unga musiker är sällan lockade av att utveckla den regionala musikhistorien. Och när jag gick i skolan fanns det en massa möjligheter om man var intresserad av att spela och sjunga. I dag läggs det inte lika stor tyngdpunkt på musik och annan kultur för barn i USA. Skolorna har tyvärr dragit ner på de ambitionerna.

Jazzen har fyllt gott och väl 100 år. Hur mår den i dag?

– Bra. Det finns mycket lovande tecken på att intresset för jazzen växer. Folk börjar inse betydelsen av vad de lyssnar på för musik – det är ju precis samma sak med den som med maten, vattnet du dricker eller luften du andas. Fler och fler förstår hur viktig musiken är för vår andliga utveckling. En god musikalisk diet (skratt) är avgörande för vårt välbefinnande.

Vad kan publiken på jazzfestivalen förvänta sig av din konsert här i juni?

– Jag blandar alltid väldigt fritt i min repertoar. På konserten i går kväll här i Gdansk så presenterade vi ett helt nytt arrangemang på en klassiker som jag aldrig tidigare sjungit. Jag gillar att försöka uttolka min publiks smak och rytm. Hitta inspirationen hos dem. Liksom skräddarsy något för dem som kommit. Det är ingen liten utmaning när man turnerar mellan olika länder …