Musik

De vill sätta takten för mer jämställd musik

Dirigentkrisen. I Sverige finns det kompetenta och hungriga kvinnliga dirigenter som vill leda landets orkestrar. Men enligt statistiken verkar de inte få chansen. Cathrine Winnes och Marit Strindlund är två dirigenter som kan inspirera till en förändring.

Söker man på ordet ”dirigent” på Googles bildsöktjänst möts man av män i frack med händerna lyfta framför en spelande orkester. Efter 73 liknande bilder händer något. En kvinna leder orkestern på nästa foto. Antalet bilder som föregår henne är talande för hur könsfördelningen ser ut på de svenska konserthusen. Åtminstone om man ser till statistiken som Kvinnor upp på pulten, Kupp, nyligen publicerat.

I sin undersökning har Kupp gått igenom de svenska konserthusens generalprogram. Man har räknat hur många konserter som leds av kvinnliga dirigenter. Resultatet visar att endast 17 procent av föreställningarna leds av kvinnor. Sju procent av alla föreställningar leds av kvinnliga dirigenter från Sverige och hela sex av dessa sju procent är från föreställningar på Folkoperan.

– Just nu är det ett moment 22. För att få chansen att dirigera på de svenska konserthusen måste vi ha erfarenhet från något som Metropolitan i New York. Men dit kommer vi inte om vi inte först får erfarenheten här hemma. Vi behöver förebilder som står där uppe på pulten och inspirerar kommande generationer, säger Maria Eklund, ordförande i Kupp.

Två sådana förebilder kan vara Marit Strindlund och Cathrine Winnes. De är de enda två kvinnliga chefsdirigenterna på de svenska konsert- och operahusen. Marit Strindlund är på Folkoperan som i höst har satt upp ”La Traviata”, en föreställning som förlängdes med två veckor för att möta det stora publiktrycket. Hon håller med om att kvinnliga förebilder behöver få ta plats på pulten.

– Om jag gör barn- och ungdomskonserter med en symfoniorkester är det ganska många tjejer som kommer fram till mig och vill hålla i dirigentpinnen. Då blir man en förebild helt oreflekterat för att de ser att det är en kvinna som dirigerar. Släpps förebilderna fram och attityderna förändras kan utvecklingen gå fort, säger Marit Strindlund.

Cathrine Winnes tillträdde nyligen posten som konstnärlig ledare för Blåsarsymfonikerna och blir i samband med nästa säsong också chefsdirigent för orkestern på Musikaliska i Stockholm. Hon är i dag chefsdirigent för Östgöta blåsarsymfoniker. Sedan hon tog sin examen i dirigering vid Norges Musikkhøgskole har hon jobbat heltid som dirigent, men hon är väl medveten om att andelen kvinnor på pulten är mycket låg. Winnes menar att det är en fråga om rekrytering.

– Vi har haft samma debatt i Norge där samma fråga har ställts i medier. Det finns ingen systematisk rekrytering. Vi måste bli bättre på att leta talanger och vara duktiga på att få ungdomar att förstå att dirigering kan vara ett jobb, säger hon.

Att lyfta fram kvinnor är en metod för att sätta bollen i rullning mot en jämnare fördelning mellan dirigerande män och kvinnor. För om fler kvinnor får plats på pulten och möjlighet att öva blir de också bättre, menar Kupps ordförande Maria Eklund. Hon är orolig att det blir en ond cirkel om konserthusen enbart tar till sig de med mest erfarenhet. Det gäller att släppa fram talangerna i landet och låta dem utvecklas tillsammans med orkestrarna.

– Det går inte att komma in i den lilla öppningen som finns i dag. Konserthusen inser vad de gör, men de vill inte ta ner prestigen på något vis. Vi måste bygga upp våra egna talanger. Finland har en helt annan tradition. De tar hand om sina egna dirigenter, säger hon.

– När man engagerar någon ger man dem utvecklingsmöjligheter. Det är viktigt att det är professionella uppdrag, för som dirigent gör man inte ett enda ljud själv. Man utvecklas med orkestern. Det handlar också om att ha kunskap om vilka kvinnliga dirigenter som finns, säger Marit Strindlund.

Enligt undersökningen är det ett antal institutioner som har ett fåtal eller inga föreställningar som leds av kvinnliga dirigenter. Malmö opera har inga alls, varken för säsongen 2013-2014 eller 2015-2016. Orkesterchefen Henrik Marmén på Malmö opera skäms för siffrorna, men vill poängtera att han faktiskt försöker.

– Det är synd att det inte kommer fram att vi har frågat flera kvinnliga dirigenter. Det har aldrig blivit av att de har lett någon föreställning. När det gäller opera måste dirigenten vara närvarande i flera veckor. Eftersom det inte är lika många dirigerande kvinnor är det svårt att få schemat att gå ihop. Är det en symfoniorkester som ska ledas en kortare tid är det lättare, säger han.

Henrik Marmén tror inte att kvotering är lösningen. Malmö opera sätter upp runt sex produktioner varje år och han menar att det vore problematiskt om man hade bestämt att 50 procent skulle ledas av kvinnor.

Folkoperans vd Pia Kronqvist tycker däremot att de stora operahusen måste börja söka mer aktivt för att råda bot på underrepresentationen av kvinnor. Det finns flera dirigerande kvinnor som håller måttet menar hon.

– Har man inte kontaktnätet med bra kvinnliga dirigenter så måste man skaffa sig det. Operahusen måste jobba mer aktivt än de gör i dag, säger hon.

Marit Strindlund på Folkoperan har själv gjort ett aktivt val att se till att dirigerande kvinnor får chansen att utvecklas på Folkoperan.

– Folkoperan anställer bara ytterligt kompetenta och skickliga dirigenter. Jag ger aktivt chansen till kvinnliga sådana, därför att jag tycker det är viktigt. Sen är konsten intressantare ju fler uttryck man kan höra, säger hon.

Musikaliska i Stockholm har själva poängterat vikten av att sträva mot en jämställd verksamhet och Cathrine Winnes har redan börjat utforma programmet inför de kommande säsongerna. Till hösten börjar hon dirigera Blåsarsymfonikerna.

– När jag dirigerar kommer det bli minst hälften av konserterna som dirigeras av en kvinna. Men det kan bli fler. Vi tar in specialister inom olika områden för de konserter jag inte dirigerar så att det kompletterar min expertis. Blåsarsymfonikerna har en tradition av att lyfta fram kvinnliga tonsättare och vi har en förhoppning om att minst 25–30 procent av musiken är skriven av kvinnor.

Statistiken talar för att det sker en långsam förändring och fler kvinnor får chansen att dirigera. Men än är det en lång bit kvar innan det blir helt jämställt. Marit Strindlund påpekar en språklig detalj som följer henne i det yrke hon studerat och arbetat inom i flera år.

– Jag får alltid epitetet kvinnlig dirigent, det får inte mina manliga kollegor. Jag som individ vill bli betraktad som bara dirigent, som en konstnärlig utövare inom mitt yrke, säger hon.

Kupps undersökning. Några exempel

0 procent kvinnliga dirigenter hade Malmö opera och Svenska kammarorkestern under 2015/2016.

177  av de 1 058 föreställningarna som ingick i Kupps undersökning hade en kvinnlig dirigent. Endast 77 hade en svensk kvinnlig dirigent.

100  procent ökade dock de utländska kvinnliga dirigenterna med från 2013/2014 till året efter. Från 5 procent av alla föreställningar till 10 procent.

25  procent kvinnliga dirigenter på alla musikinstitutioner är Kupps mål för säsongen 2016/2017.