Den sista rockaren

Jag frågar inte om när han råkade skjuta sin basist i bröstet med en Magnumrevolver. Jag frågar inte om när han greps av vakterna utan­för Graceland, viftade med en pistol och vrålade att han ville göra upp med Elvis. Jag frågar inte om när han gifte sig med sin tretton­åriga syssling, en skandal som nästan förstörde hans karriär. Jag frågar inte om magsåret som var nära att döda honom efter decennier av amfetamin och sprit. Jag undviker de flesta känsliga ämnen. Ändå blir The Killer arg.

- Varför ställer du de här dumma jävla frågorna? Varför frågar du inte om skivan?

Jag frågade om skivan. Många av låtarna handlar om att bli äldre och ...

- Vadå? Skulle jag vara för gammal för att vara artist? Jag har varit det hela mitt liv! Låter jag utsliten? Gör jag det?

Nej, sir. Men enligt din producent var det bara en låt du vägrade att sjunga: Hank Williams "Angel of death".

- Va?

Hank Williams "Angel of death".

- Jag har inte ens hört talas om den låten! Hur skulle jag då ha kunnat vägra att sjunga den?

Du gör många duetter med andra artister på skivan. Hur delar ni på royaltyer?

- Jag kan inte svara på den frågan.

Varför inte?

- Jag kan inte svara på den frågan!

Du sjunger Kris Kristoffersons "The pilgrim". Kan du relatera till texten om en man som har "tasted good and evil in your bedrooms and your bars".

- Japp, jag kan relatera till den. Jag har tillbringat en stor del av mitt liv på sådana ställen. Men nu är jag aldrig i barer. Jag har inte druckit på tjugo år eller sexton, sjutton år.

Trodde du att du fortfarande skulle sjunga 2006?

- Jag kommer att göra det långt efter att du är borta.

Hur fick du smeknamnet The ­Killer?

- I skolan. Alla kallade mig det eftersom jag var en rough tough mean mother humper.

Men trots att du var så tuff gick du i bibelskola. Vad ...

- Jag gillar inte dina frågor! Du försöker sätta dit mig! Nu får det vara nog!

Jerry Lee Lewis slänger på luren hemma i Nesbit, Mississippi. Jag ringer upp igen och pratar med Phoebe Lewis, Jerry Lees dotter från äktenskapet med sysslingen Myra. Phoebe har hunnit bli fyrtio­tre och jobbar som manager åt sin sjuttioettårige far. Hon säger att han är som en tävlingshäst, frustande och vild, "rock'n'roll all the way", men också lite döv vilket gör det svårt att förstå europeiska dialekter i telefon. Jag lovar att prata tydligt och Phoebe försöker övertala sin far att komma tillbaka till telefonen: "Look daddy, he don't mean no harm! Fredrik säger att det inte var meningen att förolämpa dig! Vill du prata lite mer om skivan?"

Jerry Lee Lewis tar luren och grymtar lite. Phoebe sitter bredvid för att reda ut eventuella missförstånd. Hon förklarar att "Last man standing", titeln på nya albumet, kommer av att de övriga medlemmarna i Sun Records "million dollar quartet" (Elvis Presley, Johnny Cash och Carl Perkins) är döda. Jag frågar vad Jerry Lee tycker om att Elvis kallas kungen av rock'n'roll.

- Well, jag vet inte. Många tycker att han var kungen av rock'n'roll och jag vill inte bråka med dem. Men om du frågar mig så var han inte det. Det var Chuck Berry.

Såg du Johnny Cash-filmen?

- Ja.

Vad tyckte du om Waylon Payne som spelade dig?

- Vem är det?

- Den lilla pojken som spelade dig, pappa, säger Phoebe Lewis.

- Jaha. Han gjorde ett bra jobb.

Du har ofta slitits mellan religion och rock. Hur ser du på den konflikten nu?

- Tja, man kan antingen vara religiös, eller så kan man vara rock'n'roll. Man kan inte vara båda delarna.

Varför inte?

- Det kan man inte. (tystnad) Men det är bara min åsikt. Andra kanske tycker något annat men så här tycker the last man standing.

Enligt flera böcker ville du först inte spela in "Great balls of fire" eftersom du tyckte att det var djävulens musik.

- Det är inte sant. Jag minns i alla fall inget av det. Jag hade flera diskussioner med Sam Phillips (grundare av Sun Records), men vi pratade inte om den låten.

Har du någonsin känt att du borde ge upp rocken och ägna dig åt kyrkan?

(lång tystnad)

- Fredrik, säger Phoebe. Jag tror inte att det är en bra idé att gå in på det ämnet. Kan du ställa en fråga om skivan?

Tröttnar du på att spela samma gamla låtar live?

- Nej, jag spelar dem alltid på olika sätt. Ibland spelar jag snabbare, ibland spelar jag långsammare, bluesigare, rockigare eller lite mer countryaktigt. Så länge publiken blir nöjd är jag lycklig. Jag har uppträtt sedan jag var tretton och sjöng "Drinkin' wine spo-dee-o-dee". Jag var lika bra då som jag är nu.

Rock'n'roll har förändrats mycket sedan du började. Vad tycker du om ny musik som rap och crunk?

- Jag känner inte till det där.

En hel del rap kommer från Södern precis som du.

- Jag vet inte varifrån det kommer, men jag gillar det inte.

Vilken var den senaste skiva du köpte?

- Senaste skiva? Jag har inte köpt en skiva i hela mitt liv! Jag gav ut en skiva när jag var väldigt ung och sedan dess har jag aldrig betalat för dem. Men jag har en stor samling. Två hundra skivor, kanske.

Har du köpt en mp3-spelare?

- Herregud, nej, säger Phoebe. Vi klarar oss utan sådana manicker. Vi är old school. Det där ipoddandet är bara för ungar.

- Vadå? Vad gör de? frågar Jerry Lee Lewis.

- Pappa, en Ipod är en liten grej som du stoppar in musik i och sedan går du runt och lyssnar med hörlurar. Det är inget för dig.

En sista fråga. Stämmer det att du kallar din gård för Disgraceland?

- Absolut inte! utbrister Phoebe. Det var det värsta jag någonsin hört! Jag svär vid Gud att han aldrig skulle säga något sådant!

Hon låter upprörd men i bakgrunden skrattar The Killer.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut