För snart 30 år kuskade Depeche Mode runt på Sveriges småscener. Trots inre stridigheter och drogmissbruk lever syntbandet vidare, nu ser man fram emot att ta sommarens stora världsturné som tar bandet åter till den svenska landsbygden.
– Mina svenska vänner skrattar när jag säger att vi spelar i Arvika, men jag vet att det är en väl etablerad festival, säger låtskrivaren Martin Gore.
För att vara ett band som enligt egen utsago är världsberömt för att inte ha kommit särskilt bra överens måste tolv studioalbum och nära 30 års arbete tillsammans betraktas som en bedrift. Martin Gore säger att även om Depeche Mode under sina mörkaste stunder ändå lyckades producera utmärkt musik har han aldrig trott på myten som säger att det måste finnas stridigheter i bandet för att det ska lyckas skapa något med kvalitet.
– Med det här albumet har vi bevisat att vi kan göra bra musik även när vi trivs tillsammans, säger Gore, där han sitter framåtlutad i en soffa på ett lyxhotell i London.
Det blonda håret är tillbakastruket och han bär nagellack. Det är en av de sista dagarna på en nära månaden lång period av pr-arbete för den nya skivan ”Sounds of the Universe” och syntveteranernas huvudsaklige låtskrivare förefaller en smula trött.
Men så ljuder plötsligt brandlarmet i sviten och Gore flyger upp.
– Är det den här? säger han och pekar på en halvrökt cigarill i askfatet.
Det öronbedövande tjutet varar i en halv minut och får popstjärnan att vakna till – och så fortsätter han resonemanget kring varför förhållandet inom bandet har förändrats.
Det fanns en tid när han och sångaren Dave Gahan hade svårt att tala med varandra och upplösningen var nära, men enligt Gore är det så länge sedan att det inte känns värt att prata om. Med åren har prestigen släppt och i dag kan Gore, Gahan och den tredje bandmedlemmen Andy Fletcher visa en respekt för varandra som tidigare sällan fanns.
– Jag har aldrig haft så trevligt under en skivinspelning som när vi gjorde det här albumet. Tidigare har vi ofta känt en lättnad när skivan var inspelad och klar, men den här gången var vi ledsna när sista inspelningsdagen kom. Det kändes som om vi kunde ha fortsatt och gjort ett dubbelalbum om vi velat, säger Gore.
En av orsakerna är att låtskrivandet den här gången flutit mycket lättare än tidigare och det menar Gore beror på att han sedan tre år tillbaka slutat dricka alkohol. För om Depeche Mode är kända för de interna bråken har även missbruksrubrikerna varit många och svarta. Gahans heroinberoende var nära att kosta honom livet, men både han och Depeche Mode överlevde.
Gore säger att avhållsamheten från alkohol gjort honom mer kreativ.
– Helt klart var jag orolig för att det skulle innebära att jag skulle bli mindre kreativ, att jag aldrig skulle kunna skriva en enda låt till, men det blev raka motsatsen. Jag blev mer fokuserad och ägnade mycket mer tid åt att skapa musik.
Resultatet är en skiva som Gore säger sig vara riktigt stolt över. Här finns något som de flesta fans kan känna igen sig i, vare sig man tillhör de trogna från tidigt 80-tal eller om man hoppat på tåget lite senare. Gore säger att de som lyssnat på plattan har tyckt sig kunna spåra referenser till tidigare skivor som ”Violator” och ”Exciter”, men att bandet som vanligt siktat på att gå vidare och skapa något nytt. Det tror han är anledningen till att Depeche Mode samtidigt som man lyckats behålla sina gamla fans också hittat en ny, yngre publik.
– Vi har hela tiden utmanat varandra och försökt göra modern musik, musik för den tid vi lever i. Vi vill inte att skivan ska låta retro och jag tycker inte heller att den gör det. Redan tidigt försökte vi distansera oss från 80-talet. När vi blev tillfrågade om ville vara med på samlingsskivor sade vi oftast nej. 80-talet är en farlig etikett, även om alla 80-talsband som kommer tillbaka verkar klara sig bra, säger han och skrattar.
Etiketten syntband får dock Depeche Mode leva med, den blir särskilt relevant på ”Sounds of the Universe” eftersom Gore börjat samla på gamla syntar och trummaskiner. Den som lyssnar noga kan höra både den gamla Minimoogen, en klassisk Oberheim och till och en gammal 70-talsklenod som Steiner Parker Synthacon på vart och vartannat spår.
Gore säger att hur mycket bandet än försöker att förändra sig kokar hans låtar och Gahans barytonstämma alltid ner till det som kommit att bli känt som Depeche Modes sound.
Efter skivsläppet väntar en världsturné som passerar många av Europas stora städer innan ett av världens stora liveband landar i Arvika i juli. Den värmländska rockfestivalen har gjort sommarens stora kap när man lyckats knyta favoritbandet till sig.
Gore menar att Depeche Mode har ett speciellt förhållande till Sverige.
– Jag tror att det beror på att vi turnerade mycket där tidigare. Vi spelade på alla dessa små ställen och hade fans som följde oss hela tiden, säger Gore.
Att han skulle återvända till en av dessa små svenska städer 2009 som ett av de senaste decenniernas mest framgångsrika rockband menar han är en högoddsare.
– Om någon sagt att det här bandet skulle hålla i nästan 29 år hade jag inte satt mycket pengar på det, säger Gore.