Deportees satsar på politisk pop utan plakat
Publicerat 2009-05-22 12:30
De förlorade både skivkontrakt och en bandmedlem. Men efter tre år är Deportees tillbaka, med ett på förhand hyllat – och politiskt – popalbum: "Under the pavement - the beach".
Lyssna!
Förhandslyssning på två låtar från Deportees nya album:
Läs recensionen
Tidigare Deportees-intervjuer
Fakta/ Deportees
Deportees är bröderna Peder (sång) och Anders Stenberg (gitarr), Mattias Lidström (klaviatur) och Thomas Hedlund (trummor), som även turnerar med franska Phoenix.
Basisten Jonas Lidström lämnade bandet, till förmån för universitetsstudier, 2007.
”Under the pavement – the beach” släpps på onsdag och har i förväg hyllats i medierna.
Kvartetten från Vindeln, utanför Umeå, har tidigare släppt ”All prayed up” (2004) och ”Damage goods” (2006).
Nästa helg spelar de på festivalen Siesta i Hässleholm. Bandet kommer även att inta Peace & Love och Storsjöyran i sommar.
– Gud vad den här tvålen luktar gott! Den luktar … den luktar, geléhallon! utbrister Peder Stenberg, sångare i Deportees, entusiastiskt från andra sidan av toalettdörren.
Efter ett notoriskt handtvättande som upprepas åtminstone ett par gånger under en timme, en fördröjd taxi och konstateranden som ”vad jag önskar att jag hade haft lite snus nu” kan tre fjärdedelar av Deportees äntligen sjunka ner i en röd soffa vid Mosebacke i Stockholm.
”Naturliga” skulle kunna vara ett ord för att beskriva dem, men själva skulle de nog föredra ”politiska”.
– Deportees har aldrig varit plakatpolitiska, däremot försöker vi öppna nya dörrar och få människor att tänka efter. Vi skriver inte direkt låtar om arbetsrätten, säger Peder Stenberg, som menar att den politiska dimensionen i hans texter länge varit förbisedd.
På onsdag släpps bandets tredje album ”Under the pavement – the beach”. En genomarbetad popplatta där den vita soulen är mer bländande än tidigare, de sofistikerade arrangemangen fler och konstrasterna skarpare.
Titeln är hämtad från en vägg i studentrevoltens Paris 1968, där en situationist skrev ”Sous le pavés, la plage!” (Under gatstenen, stranden!).
Bilden etsade sig fast i Peder Stenbergs huvud via musikjournalisten Greil Marcus bok ”Lipstick traces: A history of the 20th century”, som bland annat drar paralleller mellan situationisterna och punken.
– Det är en fantasieggande formulering. Allt handlar om att våga tänka bortom det du ser. Bortom trottoaren, fortsätter Peder Stenberg.
Arbetet med nya albumet påbörjades redan 2007 i en kung fu-lokal, med tillhörande heltäckningsmatta i hemtrakterna kring Umeå. Det var en turbulent tid. Samtidigt som de blev skivbolagslösa på grund av att ”Damaged goods” sålde för dåligt valde basisten Jonas Lidström att lämna bandet under pågående inspelning.
– Det var knäckande men vi lät oss inte nedslås. I stället gjorde vi vår bästa platta hittills, sammanfattar Anders Stenberg, Peders yngre bror.
– Vi kommer från en stad med utpräglad do it yourself-attityd, så vi bestämde oss för att bekosta inspelningen själva i stället, fyller Peder Stenberg i.
Sagt och gjort. När albumet var färdigt hade Deportees inte mindre än sex olika skivbolag att välja mellan. Nu är de tillbaka på storbolag, från vilka de fick motta ett jobbigt telefonsamtal två år tidigare.
Det var också det skivbolag som bad Peder Stenberg att klippa sig under förra turnén.
– På ”Damaged goods” gubbade och skäggade vi ner oss totalt. Fan, vad långt hår jag hade. Jag skulle ju spara midjelångt, utbrister han och skrattar.
– Det var allt som recensenter, branschfolk och vänner skrev eller pratade om efter spelningarna, minns Mattias Lidström med ett leende.
På ”Under the pavement – the beach” tycks bandet dock ha lämnat gubbrocken bakom sig, till förmån för uttalade inspirationskällor som The Clash och Talking Heads.
– Musiken är en avspegling av var i livet vi befinner oss och vad som finns på skivtallrikarna.
- Den här skivan låter verkligen bara som ett band, i ett rum, sammanfattar Peder Stenberg.
Visar 1-7 av 7. Per sida:
Varför gå till storbolag som bara bakbinder en? Ska det vara diy så ska det vara diy.
Sjuukt kul! har verkligen väntat på den här plattan, däremot;
"Sous les pavés, la plage!" ska det vara, Att felcitera är så tråkigt. Det sticker i ögonen att se (under en gatstenar, en strand!)
Per, 10:24, 24 maj 2009. Anmäl
Ojdå, chill. Jag menade inte att det lät som grunge, utan vi riskerar en andra grunge-våg om vi tillåter sådan här metikulöst producerad pop.
Pelle, 06:49, 24 maj 2009. Anmäl
R.E.M? Grunge? Hur jag än vrider och vänder på Deportees kan jag omöjligt höra det. Nya skivan är en blivande svensk klassiker! Alert!
Maas Gusbusen, 19:06, 23 maj 2009. Anmäl
R.E.M? Grunge?! Vad sägs om att trimma in öronen lite grann? Paul Simon, Bruce Springsteen, The Clash, Håkan Hellström, Fleetwood Mac - det går att göra vettiga jämförelser om man nu måste göra dem. Vissa verkar tro att man kan påstå vad som helst utan att göra bort sig.
Maas Gusbusen, 16:42, 23 maj 2009. Anmäl
Jag vet inte, det där eviga R.E.M-plinkiplonket blir gammalt ganska snabbt. Får sådan här musik fortsätta får vi snart en ny grunge-våg. Tänk på det.
Pelle, 09:54, 23 maj 2009. Anmäl
Nya skivan är makalös. Vilka låtar, vilken produktion. Så otroligt självklar musik. Ska folk äntligen förstå hur bra de är nu?
Hans Lindberg, 19:16, 22 maj 2009. Anmäl
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
