-Visst, ni kan hänga med, men då får du spela skivor åt mig.
Kens ordinarie dj är upptagen med födelsedagsfirande, och Ken ska spela på en minneskonsert på en ungdomsgård i Vallentuna. En ung kille omkom för prick ett år sedan i en trafikolycka. Ken var hans största idol, och när vännerna nu arrangerar en minneskväll är han dragplåstret.
Ken, hans fästmö Camila, sonen Kelian, dottern Rebecca och en väns övernattande son väntar i nya radhuset utanför Stockholm. Kelian visar stolt sin guldmedalj från dagens fotbollsturnering, där pappa fått rycka in som tränare, och klagar på den fläck rosa nagellack som på något mystiskt sätt hamnat på hans pekfingernagel.
-Jag spillde när jag skulle hjälpa Rebecca, förklarar han, och ber mamma om hjälp med att få bort det.
Familjen slår sig ner kring sitt nyinförskaffade köksbord och bjuder på pasta bolognese. Volymen är hög, alla vill få en syl i vädret.
En och en halv timme senare sitter alla i bilen på väg mot Vallentuna. Ken är mån om att hans barn får träffa föräldrarna till den förolyckade pojken före spelningen.
-Det är viktigt för mig att de får se det här, säger Ken.
-En gång var jag inbjuden till ett fosterhem för killar som hamnat snett. Då tog jag med Kelian, så han fick se hur det var.
Kelian rankar pappa som den nionde bästa rapparen i Sverige. Mange Schmidt, Snook och Petter ligger långt före. Och Lordi.
-Om jag ska göra musik ska jag vara hårdrockare, säger han bestämt.
Fast helst vill han bli fotbollsproffs. Rebecca vill bli advokat och "lånesonen" Philip vill först bli polis, men ändrar sig senare till tjuv.
Vi stannar till och hämtar upp sångaren Kaliffa. Han har just förlovat sig och ska snart få sitt första barn.
-Det ska bli skitfett, säger han och ler.
Väl framme vid ungdomsgården ansluter en annan av Kens bästa vänner, rapkollegan Joel, med fästmö och dotter.
Den konspiratoriskt lagde hade trott att allting var fejkat för att förändra den mediala bilden av landets skandalrappare nummer ett. Men i logen en trappa upp finns inga droger, ingen alkohol, inga groupies. Bara tre rappare, två fästmör och fyra barn, plus några vänner. Ett ambulerande dagis där barnen tävlar om vem som ska göra det mest vågade på scen under Kens konsert ("jag ska vara naken och stå som en pinne" vinner nog, men tystas ned).
Förvandlingen är inte klar. Men Ken Ring har tagit ett stort steg från kokainet, strulet och bråken - till villaliv, fotbollstränare och familjefar.
-Jag tar inga spelningar på tisdagar, då har Rebecca gymnastik. Och de helger jag har henne får hon följa med om jag måste gigga. Det är inte ett alternativ att inte träffa henne när vi ändå inte får ses hela tiden.
Det har gått åtta år sedan Ken Ring polisanmäldes för uppvigling efter raderna "sen drar vi till slottet och våldtar Madeleine, tar kungens pengar och ger tillbaka dom till er". Förundersökningen lades ned.
Hur mycket ångrar du "Spräng regeringen"?
-Ingenting. Absolut ingenting. Det blev fel då, vid det tillfället, men i långa loppet har jag bara tjänat på det. Jag har trogna fans och blev underklassens röst, liksom. Innan dess var jag hela Sveriges favoritneger.
Är det inte jobbigt med bilden av den struliga pundaren?
-För mig är det inte så farligt, men jag har sju systrar och en bror, en fostermamma, deras familjer ... Det är många som får leva med mina skandaler.
Men allt är väl inte bara mediernas fel? Du har ju en förmåga att vara osmidig.
-Alla människor strular. Hos vissa blir det tydligt. Medierna är ute efter skandaler, det känns som hetsjakt. Jag har inte levt struligare än andra rappare. Medan hela Natural Bond stod och slängde flaskor i golvet på Sturehof, satt jag och skrev texter i studion.
Nu har du flyttat till ett lugnt radhusområde. Hur mycket vill du förändra dig?
-Klart jag vill förändra mig. Jag har barn nu. Man kan inte leva likadant, för fyra fem år sedan var jag beroende av kokain, tungt beroende. Det har jag lämnat helt och hållet nu.
-Om jag är ute med grabbarna och det händer något åker de hem med huvudvärk och jag med två sidor i kvällstidningarna.
Jag upplever dig som väldigt smart, fast inte på det traditionella sättet.
-Jag brukar säga att jag är livssmart. Men självklart begår man sina misstag.
Plötsligt i våras fick jag ett sms där du frågade om jag ville köpa en båtmotor ...
-(skratt) Jo, men det är klart ... Men att sälja en båtmotor är inte att leva struligt. Det betyder inte att jag är pundare. Och jag fick 15.000 för den där båtmotorn.
Den här mediala bilden har ju på ett sätt gjort dig till Sveriges enda rockstjärna.
-Det är det jag säger, många av mina motgångar har också gett mig framgångar, fördelar.
Du pratade med en kompis i telefon förut, som verkade klaga på sin mamma. Då sa du: "Säg inte så, hade min mamma levt skulle jag ha kutat till henne varje dag." Hur ofta tänker du på henne?
-Mycket genom min dotter. De är väldigt lika, och hon har fått hennes namn. Det är klart jag tänker på henne mycket, men man blir ju äldre också. Jag tänker inte på henne hela tiden. Det är några gånger i veckan. Men det är inte sorgsna tankar längre.
När gick hon bort?
-1992, när jag var 13 år.
Nu är du 28 år, väntar ditt fjärde barn och ska just släppa din nionde skiva. Du har hunnit med väldigt mycket.
-Ja. Men jag känner mig inte som 28 år. Jag flyttade till min första egna lägenhet när jag var 15 år, det är väl inte heller riktigt normalt. Jag känner mig väl mer som 35 år. Jag blev ensam när jag var 13 år.
Hade du ingen då?
-Nej. Jag fick en fosterfamilj, en fostermamma, när jag var typ 14 år, bodde hos henne till och från och sedan fick jag min lägenhet.
Var bodde du innan dess?
-På gatan, källare, tunnelbanor, behandlingshem - sådana grejer. Jag var faktiskt med i tv som det första gatubarnet i Stockholm. Man ser mina fötter när jag sitter i tunnelbanan och sover. Det är ingen som har grävt upp det än, det var på SVT, tror jag.
Och nu lever du radhusliv och är med och tränar din sons fotbollslag.
-Min transformation till mitt nya liv började precis innan jag började spela in den här plattan, när jag åkte in, typ. Det var då jag började förändra mig. Jag är inte klar, men jag är på väg.
Hur vill du bli när du är klar?
-Jag vill bli en bra pappa, det är det jag strävar efter.
Dina barn satt och rappade med i "Ta det lugnt" i bilen, och sa ord som du säger på skivan, men som barn kanske inte borde säga.
-Det är jävligt svårt att hålla borta min musik från mina barn.
Kan du inte förändra din musik så den blir mer barnvänlig?
-Nej. För mig är hiphop en hård musikstil. Jag känner att det är gettots musik, betongrap, liksom. Jag känner lite att det är mitt sista album som rapparen Ken. Jag kommer aldrig att sluta jobba med musik - det är det enda jag kan - men jag vill producera och sitta bakom spakarna mer.
-Rapparen Ken levde ett visst liv. Men ju mer mitt liv förändras kommer rapparen Ken förändras också.
Producenten Ken är mer uppstyrd?
-Ja, väldigt seriös.
Jag såg dig spela upp beats för den amerikanske rapparen Masta Ace en gång. Du såg nästan tårögd ut av förväntan. Känner du så mycket för musiken?
-Ja, jag är en riktig studioråtta, jag njuter verkligen i studion.
Vad händer om du får dåliga recensioner nu?
-Jag kommer inte att bli ledsen. Jag fick 5 av 5 i betyg i Kingsize, så its all good. Man måste förstå att recensenterna är människor som är i olika situationer. Man kanske inte kan nå alla dem.
Hur ser du ditt liv om 20 år?
-Jag hoppas på en massa barn. Tio tolv, så där.
Är Camila med på det?
-Nej, verkligen inte. Vi får väl börja adoptera.
-Jag känner att min inre ro är på väg. Jag kan redan titta tillbaka på mitt liv och känna att jag gjort det jag vill göra. Nu känner jag att jag vill se barnen växa, bli farfar ... Sitta i en stor gungstol och ha en massa ungar och barnbarn överallt som drar i mig, haha.
Nu har du tre barn med tre kvinnor ...
-Det är väldigt enkelt. Jag och Camila träffade varandra för 15 och ett halvt år sedan. Vi har varit tillsammans fram och tillbaka under hela den tiden. Under de tillfällen då vi varit isär har jag träffat andra tjejer, och det har blivit barn väldigt snabbt.
Ni träffades när ni var tolv?
-Ja. Hon hann träffa mamma, precis innan hon dog.
Och nu är ni förlovade. Ska ni gifta er snart?
-Ja. När är hemligt. Vi får ett barn i januari, efter det.
Klockan närmar sig midnatt och Ken, Joel, Kaliffa - och gängets reserv-dj, straight outta DN Kultur - ska strax gå på scen. Rebecca, som ville sjunga refrängen till kommande singeln "Kelian" live, har somnat i logen.
Showen är över på fyrtiofem minuter och efteråt får till och med jag skaka hand med lika svettiga som euforiska tonåringar. En större grupp kids omringar Ken för autografer, mobilbilder och handslag, medan Kelian, Philip och jag går tillbaka mot logen.
-Alla vill prata med din pappa, Kelian! skriker Philip i oväsendet.
Kelian vänder sig om och fyrar av sitt allra stoltaste leende.