Det finns en historia om tonsättaren och pianovirtuosen Franz Liszt. 1844 stod han på höjden av sin karriär och ombads att framföra ett stycke av J. S Bach - varpå han svarade: "Hur då?". Skulle han spela det så som Bach skrivit, så som han själv upplevde det eller så som en publik sugen på sensationer skulle vilja höra det? Liszt hade genast tre helt olika versioner till hands och var därmed sin tids främste "remixer" - en översättare av musik vars kreativitet gjorde skillnaden mellan andras och egen musik oavbrutet flytande.

När DN nu erbjuder sina läsare att samla "25 klassiska mästerverk" på cd är det för att ge en ny och inspirerande ingång till ett mäktigt musikaliskt arv. Men i samband med detta vill vi också påminna om den klassiska musikens länkar till dagens musik - och framtidens.

Populärmusiken, från Billie Holiday och Frank Sinatra till The Beatles, The Beachboys och dagens Animal Collective skulle aldrig låtit som den gör utan direkta eller indirekta pipelines till tonsättare som Franz Schubert, Frédéric Chopin, Robert Schumann eller Pjotr Tjajkovskij. Deras formspråk och känslomättade harmonik färgar fortfarande på 2000-talet det språk som bär vidare vemodet, längtan och drömmarna i musiken.

För att ytterligare sätta detta samband i spel, mellan nuet och traditionen, har DN bett ett 20-tal musiker, tonsättare, dj:s och electronicaartister att under våren 2010 remixa var sitt favoritstycke ur samlingen "25 klassiska mästerverk" - helt på sitt eget sätt. En några minuters lek med den klassiska musiken som kommer att läggas ut på dn.se/remixer.

Diskutera gärna originalen och remixerna på Facebook.

På återhörande och god lyssning!