El Général är rappare.
I november lade han ut låten ”Rais lebled” (Republikens president) på sin Facebooksida – ett rasande angrepp på den tunisiske presidenten och diktatorn Zine el-Abidine Ben Alis regim. Låten har redan kallats för den arabiska vårens raphymn.
Vi träffar El Général i hans hemstad Sfax, Tunisiens näst största stad trettio mil söder om huvudstaden Tunis.
El Général, eller Hamada Ben Amor som han egentligen heter, möter oss vid ett kafé några kvarter utanför kvartsmiljonstadens absoluta centrum. Han tar oss med ett par hus bort där vi går upp en trappa till en ungdomligt ruffig lägenhet där en av hans kompisar bor. Här i lägenheten finns också den lilla studio där han spelar in sina låtar.
Hit hade han inte kunnat ta med oss bara för ett par månader sedan, så hemlig var studion ända tills Ben Ali föll.
Då, för ett par månader sedan, var El Général ännu en ung, arg och politiskt frustrerad 21-årig rappare. Nu, efter den tunisiska Jasminrevolutionen och protesterna över hela arabvärlden, är han en kändis, klädd i svart skinnjacka, hoodtröja och jeans. Vi får vänta ett tag innan vi börjar prata, så att den arabiska tv-kanalen al-Jazira ska hinna avsluta sin intervju och packa ner kamerorna.
El Général skrev sin första låt 2008, som 18-åring. Och redan från början var det korruption och maktmissbruk som hans texter handlade om.
– Jag skriver om verkligheten, om saker som finns runt omkring mig.
– Och riktig rap ska vara revolutionär, annars har den ingen mening.
När jag frågar om musikaliska förebilder nämner han ett enda namn, den avlidne amerikanske rapparen Tupac Shakur.
– Han gjorde revolutionär musik. Men det som påverkar mig mest är det tunisiska folkets lidande.
Den tunisiska regimen försökte tidigt tysta ”Generalen” – han fick inte ge konserter, inte ge ut skivor.
I stället tog han internet och sociala medier till hjälp för att hitta en publik. Först nu i dagarna, och efter Jasminrevolutionen, har El Générals första cd kommit ut med låtar som hittills bara funnits på nätet.
Cd:n inleds med ”Rais lebled”, låten som han lade ut på Facebook den 7 november förra året. Datumet var noga valt – det var den 7 november 1987 som den nu störtade presidenten Ben Ali grep makten.
– Det var min trotsiga present till presidenten, förklarar El Général.
Låten var ett frontalangrepp på regimen:
”Herr president, ditt folk dör
Människor äter skräp
Se vad som händer
Elände överallt
Människor som inte har någonstans att sova
Jag talar för folket som lider och som blir nertrampat.”
Låttexten slog ner som en bomb i Tunisien. Den brittiska tidningen Observer skriver att ”chockvågen kändes i hela landet, och sedan över hela arabvärlden. Det här var protestens makt – på arabiska.”
Regimen svarade med att stänga El Générals Facebooksida. Men låten var redan kopierad till andra sajter där den kunde höras.
– Den var som ett virus, ett godartat frihetsvirus, menar El Général.
Själv sattes rapparen under press – hans mobiltelefon avlyssnades, och gick han på kafé med sina vänner satt säkerhetspolisen vid bordet bredvid.
Sådant skulle kunna knäcka vilken 21-åring som helst. Men det skulle bli ännu tuffare.
I mitten av december tände den frustrerade gatuhandlaren Muhammad Bouazizi eld på sig själv, vilket blev starten på den tunisiska demokratirevolten. Tre dagar efter Bouazizis desperata handling laddade El Général upp låten ”Tounes bledna” (Tunisien vårt land), där han fortsatte attacken mot regimen.
– En del trodde att det skulle bli min sista sång, att något skulle hända mig, säger han.
Klockan 5 en morgon, några dagar efter att låten lagts ut, stormade polisen in i hans bostad och förde honom till en cell i huvudstaden Tunis.
– Jag trodde inte att jag skulle komma hem igen. Men jag tänkte att jag hade gjort något bra, och att det var därför de grep mig.
– Det enda som oroade mig var hur mamma skulle klara situationen.
El Général hölls kvar och förhördes i tre dagar. Men hans fall uppmärksammades internationellt av mäniskorättsorganisationer. En sen lördagskväll släpptes han och kördes hem till Sfax. Säkerhetspolisen tog till och med adjö av honom med en high five-hälsning.
– Men det var inte äkta, utan bara ett sätt att försöka vinna poäng.
Vi pratar ett tag om vad ”Rais lebled” betytt för protesterande i arabiska länder utanför Tunisien. Fast det där vet han inte så mycket om egentligen, säger han.
Däremot är El Général stolt över låtens betydelse i Tunisien där den hjälpte till att få ut Jasminrevolutionens demonstranter på gatorna.
Dagen efter intervjun gör El Général en eftermiddagsspelning på ett universitet i Tunis. Publiken där talar gärna om El Général och låten ”Rais lebled”.
– Vid revolutionen uttryckte han vad alla tunisier kände, och han gjorde det på ett artistiskt sätt, säger Wissal Essalah.
– Egentligen gillar jag inte rap. Men El Général skriver politiska texter som ingen annan. Han har förändrat både musikliv och politik i Tunisien, menar Emna Ouni.
Nu väntar fler konserter i hemlandet, senare i vår ska El Général spela i Frankrike och Tyskland, och vara med i libanesisk tv.
Och även om den tunisiska revolutionen är avklarad fortsätter El Général att skriva politiska texter. På universitetsspelningen kör han en alldeles ny låt om Libyen och Khaddafi.
– Sedan får jag väl ägna mig åt världspolitiken, skämtar han.
– Och se upp, en dag kanske jag skriver en låt om Sverige.