”Jag har alltid sett mig snarare som en som kanaliserar musik än som en upphovsman”, säger Anders Ilar som exklusivt för DN tolkat Frédéric Chopins ”Nocturne op 15 nr 2”.
Anders Ilar, född i Dalarna 1973 och nu bosatt i Göteborg, är en electronicaartist som rör sig från abstrakt dansmusik och minimalistisk techno till ambient. Föredrar svävande harmonier framför tydliga melodier och nominerades till Manifestgalan 2009 i kategorin "Årets Dansskiva" med sitt album "Sworn" (Level records 11).
Han har spelat sin laptopbaserade musik runt hela världen. Och för DN har han nu remixat Frédéric Chopins "Nocturne op 15 nr 2".
Varför Chopin?
- Kanske främst för att jag spelat piano sen jag var liten och att pianoklangen har något jordnära över sig - i min annars så utmjordiska klangvärld, säger Anders Ilar.
Den nocturne du har valt beskriver ju en känsla av att falla ut från ett fönster och sedan sakta singla genom luften. Varför valde du just den?
- Chopins Nocturner är en musik som hela tiden skiftar och byter tonart vilket först gjorde det svårt. Jag ville absolut inte få den att stelna. Men så fann jag 35 sekunder, slutkadensen i op 15 nr 2, där det stillnar och nästan inte händer någonting - utan bara är som ett svävande bland molnen. Och det är de 35 sekunderna som jag baserat hela min remix på.
Vad säger du om att göra så här med ett klassiskt mästerverk?
- Jag har alltid sett mig snarare som en som kanaliserar musik än som en upphovsman. Vad jag gjort med Chopin är att jag gett slutet av en av hans Nocturner en egen historia, en fortsättning in i ett nytt årtusende. Kanske storyn om "Någon genom luften fallande - räddad av ett mjukt dansbeat"?