Till hösten knyts utbildningen på Operahögskolan närmare Operan. Tillsammans med Stockholmsoperan har man skapat ett masterprogram som innebär att de unga sångarna tidigt får uppträda där.
Studenterna bestämmer själva om de vill söka till denna del av utbildningen. Samtidigt fortsätter Operahögskolan sitt samarbete med Drottningholms slottsteater där man står för en uppsättning per år, på liknande sätt som med snart aktuella ”Kärleksdrycken” på Folkoperan.
Under sekler har operautbildningen varit knuten till Operan. Men på 1960-talet blev Operaskolan självständig.
– Vi trivs utmärkt i vår skräddarsydda skola vid Tekniska högskolan. Men byggs en ny opera ska vi dit. Att få vara på plats smäller högre. Operachefen kan springa ner vid lunchen och kolla in, säger Operahögskolans chef Magnus Aspegren.
Hans idéer om att få hålla till i den nya operabyggnaden gör att han som rektor för en av Sveriges dyraste utbildningar har tydliga önskemål hur en ny opera ska fun-gera. Aspegren anser att det finns stor risk att ett dyrt prestigehus inte blir något annat än ett skelett, där det historiska bagaget skramlar.
– Köpenhamn lider av sitt skrytbygge. Där känner man sig som en ensam själ i den jättelika foajén. Man har bara tänkt på att göra opera på det gamla otympliga sättet med en stor scen. För mer finns inga pengar.
Enligt Aspegren kan framtida operabeställningar från ett sådant operahus låta ungefär så här: ”Du får göra precis vad du vill, men det ska ingå nittio mans symfoniorkester, stor kör, tio solister och verket ska locka 2 500 personer varje kväll.”
– Sånt kan bara bli en enda stor begränsning.
Enligt Magnus Aspegren står operakonsten vid en skiljeväg. Därför måste man ha en tydlig idé vad man vad man mer kan få ut av ett nytt operabygge.
– Framtiden måste in i operakonsten. Man måste bokstavligt kunna leka med den. Runt hörnet väntar många sceniska nymodigheter, som performance, televiserad opera och arbeten i det mindre experimentella formatet där man använder helt nya tekniska och sceniska lösningar.
Han anser det viktigt att Operahögskolan rustar studenterna för framtiden. De ska inte bara tänka i termer av traditionell opera utan se sig som självständiga konstnärer som kan verka både inom och utom den ordinarie operakonsten.
– Om rösten inte håller för stora krävande sånginsatser kommer de också att ha lättare att få arbete i framtiden. Vi har startat ett projekt tillsammans med Konstfack som heter ”Forecasting the future experience of opera – via the life and art of Hilma af Klint.”
Under ett antal veckor i vår får tio av Konstfacks studenter tillsammans med några studenter från Operahögskolan uppdraget att genom seminarier och workshops arbeta fram idéer till nya framtida operaupplevelser i annorlunda miljöer. De kommer från Designhögskolans Experience design group och leds av professor Ronald Jones.
– Vi håller också på att utveckla något som heter World Opera tillsammans med universitetet i Tromsø och professor Niels Windfeld. Vi skapar en opera på tre platser samtidigt. Både med publik på plats och framför datorer. Det handlar om ny teknik i operasammanhang.