För lite mer än sex år sedan tystnade en av populärmusikens mest säregna och gränslösa artister. Nina Simone dog den 21 april 2003, ett par månader efter sin sjuttioårsdag, och lämnade efter sig mängder av klassiska inspelningar i gränslandet mellan pop, jazz och soul. Simone blandade framför allt på sextiotalet, och i viss mån under det tidiga sjuttiotalet, en framgångsrik mix av egna låtar och många covers hämtade från alla möjliga olika håll – Jacques Brel, Bee Gees, George Gershwin. Hon satte sin egen kraftiga prägel på allt.
– Jag antar att det är samma sak som med Bach eller Beethoven eller Edgar Allan Poe eller vilken konstnär som helst vars verk lever vidare: mammas musik sa något viktigt om tiden hon levde i, förklarar Nina Simones dotter Lisa Simone Kelly på telefon från Köpenhamn.
Simone Kellys röst låter förvillande lik sin mors. Och precis som Nina Simone gjorde i mängder av intervjuer genom åren kan dottern bita ifrån ganska bra om hon uppfattar någon fråga som dum eller fel.
I den danska huvudstaden har hon varit för att framföra showen ”Sing the truth – The music of Nina Simone”. I kväll når den Stockholms jazzfestival. Stora delar av Simones originalband står för musiken och fyra sångerskor, däribland Simone Kelly själv, turas om vid mikrofonen.
– Jag var i Stockholm som liten flicka tillsammans med mamma, säger hon, men jag minns inte så mycket från det besöket. Den här gången är det sista kvällen på turnén så jag hoppas det blir en bra kväll.
Showen sattes ihop i New York och har sedan turnerat USA och Europa runt.
– Den består av fyra väldigt olika sångerskors fyra väldigt olika minnen av min mammas musik. Alla har en egen koppling till, och egna tolkningar av, de här låtarna. Det finns givetvis alldeles för mycket att välja emellan. Skulle vi spela allt vi ville skulle vi kunna hålla på i åtta timmar.
De övriga sångerskorna på turnén är jazzvokalisterna Dianne Reeves och Lizz Wright. Samt Angelique Kidjo, den Beninfödda, numera Parisboende, sångerskan som i mitten av nittiotalet hade en jättehit med ”Agolo”.
– Jag är en artist, säger hon på samma telefon från Köpenhamn, och som de flesta artister blir jag inspirerad av andra. Nina Simone är en av de sångerskor som influerat mig mest. Jag hade faktiskt nöjet att träffa henne i Paris en gång på 80-talet och hon var en väldigt imponerande, ärlig och rak kvinna, precis som hon var som artist.
Kidjo lyfter gärna fram den medborgarrättsengagerade Simone som sjöng ”Old Jim Crow” och ”Young, gifted & black”.
– Jag kommer faktiskt inte ihåg första gången jag hörde hennes musik. I mitt barndomshem hördes musik hela tiden, all möjlig musik från jordens alla hörn, så det är svårt att särskilja just Simones musik ur allt det andra. Men jag minns hur jag tidigt slogs av hennes energi och hennes vilja att ta strid, att vara en röst för dem som inte hade någon röst.
– Precis som Lisa säger så är det egentligen omöjligt att välja bland alla låtar, jag skulle kunna sjunga Ninas låtar hur länge som helst, men jag gillar särskilt dem som talar till alla unga killar och tjejer och säger ”Stå upp för dig själv”. Det är ett kraftfullt budskap.
Simone Kelly ser showen som ett tillfälle att få mammans musik att leva vidare, men också ett sätt att behålla kontrollen över Nina Simones låtskatt.
– Hon har ett arv som vi har ett ansvar att föra vidare, säger Kelly. Genom den här turnén kan vi styra så att det blir på ett positivt sätt.
I det arvet ingår definitivt inte den film om Nina Simones liv som det ryktats om under flera år, där soulsångerskan Mary J Blige skulle spela huvudrollen.
– Jag sitter med i den fond som förvaltar arvet efter mamma och vi blev väldigt förvånade när vi såg uppgifterna om att det skulle spelas in någon film, än mindre med Mary J Blige i huvudrollen, eftersom vi inte godkänt något sådant filmprojekt. Blir det en film om Nina Simone så kommer vi att ha full kontroll över den. Lita på det.
Ord och inga visor, minst sagt. Lisa Simone Kelly är ett äpple som inte fallit långt från trädet.