Det är Bruce Springsteen-feber i Göteborg inför de två spelningarna på Ullevi. DN-medarbetaren Jimmy Peterson är redan på plats. Han tillhör den mer hängivna fanskaran som reser världen runt för att se olika Springsteen-konserter. Ett slags musikstalker.
Redan i sexårsåldern blev Jimmy Peterson knockad av "The Boss". Bara i år har han sett elva spelningar. Och ska se ytterligare elva. I söndags fick han träffa idolen efter konserten i Köpenhamn.
- Visst var det kul att snacka med honom, men för mig är det Bruce på scenen som jag följer, inte privatpersonen Bruce. Men att få bilden av honom som en sympatisk person med mycket humor bekräftad var förstås uppskattat, säger han.
Vad gjorde ni?
- Han snackade om konserter och undrade vilka vi tyckte var bäst. Jag flikade in en önskning av "Zero and blind Terry" (en gammal raritet från Tracks-boxen) som han inte ens skrev ner på önskelistan för Göteborg. "Oh, we've never played that", sa han bara, föga förvånande. Reservönskningen "Lost in the flood" (från debutalbumet "Greetings from Asbury Park, NJ") skrev han däremot ner.
Du ledsnar aldrig på att se samma artist köra ungefär samma låtar kväll efter kväll?
- Nej, ingen kväll är den andra lik. Även fast man har hört de flesta låtarna tidigare så finns det alltid nya saker att se. Ta bara avslutningsnumret "American Land" där Charlie Giordano spelar på Nils Lofgrens gitarr, och Lofgren spelar på Giordanos dragspel. Såna detaljer missar man lätt om man bara ser en konsert.
- Dessutom är det en stor sammanhållning fansen emellan. Det är det som gör att man köar till alla konserter. På mina Springsteen-resor har jag säkert lärt känna ett hundratal personer, varav ett tjugotal som jag har kontakt med regelbundet. Man hjälper ofta varandra med biljetter, transport, boende och liknande. Gemenskapen är väldigt stark, faktiskt.
Springsteen stödde demokraternas kandidat John Kerry i förra presidentvalet, nu backar han upp Barack Obama. Lyser det igenom i mellansnacket på konserterna?
- Temat på "Magic"-turnén var väldigt politiskt under vintern. Under sommaren har han tonat ner budskapet betänkligt. Han pratar inte särskilt mycket politik på scenen, mer än inledningen till "Magic" och "Livin' in the future", där han betonar att det är slut på åtta års felstyre i USA.
Om vi utgår från turnén så här långt, vad kan vi vänta oss för sorts låtval i Göteborg?
- Han plockar in många gamla låtar. Några extrema rariteter är "Held up (without a gun)" som spelades i Hamburg. Den har bara spelats en gång tidigare, 1980. Covern "Summertime Blues" spelade han i Amsterdam, det var första gången sedan 1982. Men annars varierar setlistorna precis som vanligt. "Sherry Darling", "Two hearts", "Hungry heart", "Incident on 57th street", "Backstreets", "4th of July, Asbury Park (Sandy)", "From small things (big things one day come)"... Låtar som inte förekommer allt för regelbundet, men som nu dykt upp. Springsteens stora styrka alltså, man vet aldrig vad man får.
Det brukar påstås att Springsteen har ett speciellt förhållande till just Göteborg. Stämmer det, tror du?
- Det får vi nog aldrig reda på. Men det som man kan konstatera är att de flesta fans var överens om att konserterna 2003 i Göteborg och Barcelona var turnéns bästa. Men jag har förutom det inte någon direkt anledning att tro att Göteborg skulle vara speciellt. Så tråkig måste jag vara...