DNA, dildos och minigolfrundor. När gratiskulturen kring musikindustrin växer måste artisterna gnugga hjärncellerna för att hitta på nya sätt att locka skivköparna.
Det fanns en tid då artister kunde tjäna stora pengar på sin musik. Men när vi drar ner ridån för det musikaliska 00-talet har de flesta lärt sig att musik ska vara antingen väldigt billig eller gratis.
- 00-talet bjöd inte på någon musikalisk revolution, men sättet vi konsumerar musik revolutionerades, säger DN:s musikkritiker Fredrik Strage.
- Numera är musik lika tillgängligt och billigt som dricksvatten.
Men rockstjärnelivet har knappast blivit billigare och artisterna tvingas bli allt mer kreativa för att få slantarna att rulla in. Och många av dem har upptäckt att om man är beredd att ge sina hängivna fans sådant de verkligen kan tänkas tråna efter är de beredda att betala ganska mycket. Begreppet ”bonusmaterial” har fått en ny innebörd.
Nine Inch Nails-trummisen Josh Freese släppte sitt soloalbum i våras. I en mycket begränsad lyxutgåva erbjuder han fansen en rad bonusupplevelser – från ett 50-dollar-kit med dvd, t-shirt och en personlig hälsning från Freese själv, till 75.000-dollar-paketet (fortfarande inte sålt) där Freese erbjuder tjänster som bandmedlem eller personlig fan-assistent i en månad. Man kan också få en nyinspelad EP baserad på sin livshistoria eller en trapetslektion och ett trumset. Nyligen betalade ett fan 20.000 dollar för en minigolfrunda med trummisen och hans vänner.
- Tjänster som Twitter och Myspace försörjer musikälskarna med de mest intima detaljer om sina idoler. Numera är det ingen som nöjer sig med ett medlemskap i en fanklubb, säger Stuart Dredge, redaktör på musikstrategföretaget Music Alleys bulletin till brittiska the Guardian.
Artister engagerar sig mer än någonsin i sina fans, menar Stuart Dredge och förklarar att bonusmaterial-trenden är en extrem förlängning av mer traditionella arrangerade möten mellan stjärna och fans, så kallade ”meet and greet”.
För en del artister tycks det inte finnas några fysiska gränser för vilket material man är beredd att dela med sig av. Popprovokatören Lady Gaga gav nyligen sina fans möjlighet att köpa hennes DNA. I specialutgåvan ”GaGa Super-Deluxe Fame Monster Bundle” medföljer en hårlock från stjärnans eget huvud.
- Fansen erbjuds alltså möjligheten att klona Lady Gaga, och det kostar bara 115 dollar, säger Fredrik Strage.
Tyska industriveteranerna Rammstein säljer inte riktiga kroppsdelar, men kopior likväl. I lyxutgåvan till ”Liebe Ist Fur Alle Da” medföljer sex chockrosa dildos, som var och en, enligt utsaga, motsvarar bandmedlemmarnas könsorgan i ”form och storlek”.
Ytterst exklusivt bonusmaterial riktat till en liten grupp fans tycks alltså vara strategin för att tjäna pengar i det nya musikklimatet. Men hur mycket berömmelse vinner man på en minigolfrunda med ett fan? Kanske är de lyxiga bonusbehandlingarna av enskilda fans ett tecken på att artisterna gett upp den traditionella drömmen om att nå de breda massorna. Fredrik Strage menar att det nya sättet att konsumera musik medfört att megakändisarnas tid är över.
- Den tendensen har vi sett under en lång tid. Idag kan ingen kan bli lika känd som Michael Jackson. Och han blev aldrig lika känd som Elvis. Det finns så många mediekanaler idag, det är omöjligt att dominera dem alla. Det gamla uttrycket ”15 minutes of fame” borde bytas ut till ”en tiondels sekund av berömmelse”.
Ungefär lika lång tid som en hårlock eller en rosa plastpenis känns nytänkande och unik.