1. ”Youngblood”, Youngblood
Text och musik: Fredrik Kempe, David Kreuger
Pojkbandet som har anklagats för att fiska röster i bygderna inför kvällens allvar. Precis som 60-talets popband fann vara framgångsrikt inför Tio i Topp-sändningarna. Inget nytt under solen alltså. Låten känns inte heller som speciellt ny. Kanske redan gjord. På 60-talet? Hmmm. Men bra är det. Maxat närmast, topp, vinnare i kväll!
2. ”I mina drömmar”, Maria BenHajji
Text och musik: Nanna Svensdóttir, Thomas Cars
Sänkt tempo direkt när årets webbjoker brister ut om drömmarna sina. Räkna tända ljusen, resa till Mora i första pris. Känns lite, jag säger lite, som att även den här hörts förut. Kan det ha varit Monacos bidrag 1977? Tonartshöjningen satt på typiskt monegaskiskt sätt. Severine...? Nja. Men bra är det. Maxat närmast, topp, vinnare i kväll!
3. ”Förlåt mig”, Mattias Andréasson
Text och musik: Mattias Andréasson
Oj, egenhändigt förfärdigad r och n och b av en av EMD:arna. Refrängen sitter ju som en smäck. EMD, allt är förlåtet, grabben kan ju, ni kan ju. Låt honom även fortsatt köra eget. Tendens till gylfgrepp bör vara det som avgör, när allt kommer omkring. Så, där satt det sista handtaget. Bra är det. Maxat närmast, topp, vinnare i kväll!
4. ”Just a little bit”, Love Generation
Text och musik: Redone, John Mamann, Jean-Claude Sindres, Teddy Sky, Yohanne Simon, Bilal ”The chef” Hajji
Nåt som distraherar? Inte alls, här är det musiken som gäller, det sångliga framförandet, inte outfiten. Tygbrist landade det i till sist, tygligen. Men med Redone som bidragande kompositör så kan det inte bli fel, all världens zebror till trots. Bra är det. Maxat närmast, topp, vinnare i kväll!
5. ”Sanningen”, Carolina Wallin Pérez
Text och musik: Michael Clauss, Martin Bjelke, Carolina Wallin Pérez
Hon rör ju på sig, fäktar lite så där lagom vilt med armarna. Om sanningen ska fram. Fyra trummisar, vilken lysande idé. Jag som tyckte att det var häftigt med två, som Abba höll sig med på nån turné. Här finns resurser. Men bra är det, indiebra, så in i indie. Maxat närmast, topp, vinnare i kväll!
6. ”Lovelight”, Andreas Johnson
Text och musik: Andreas Johnson, Peter Kvint
Eftersom han aldrig fick ta plats i vare sig Badfinger eller Beatles eller Stones så var det bara att köra på på eget vis, vilket ju gått bra. I den här låten, som med hårsmånen fick respass från ”Abbey road”, är han oemotståndlig, den gode Andreas. Veteran brukar ju bli ett skällsord. Icke då här. Bra är det, abbans bra. Maxat närmast, topp, vinnare i kväll!
7. ”Why am I crying”, Molly Sandén
Text och musik: Molly Sandén, Aleena Gibson, Windy Wagner
Allvarligt, seriöst, Molly Sandéns ballad är skarp. Berör, som det heter. Liksom outfiten. Den kombinationen och inlevelsen därtill gör ”Why am I crying” till starkaste kortet hittills, alla deltävlingar räknade. Seriöst alltså. Så det är bara att konstatera –
bra är det, megabra. Maxat närmast, topp, vinnare i kväll!
8. ”Mirakel”, Björn Ranelid feat Sara Li
Text och musik: Fredrik Andersson, Björn Ranelid
Försök vara oberörd. Går inte. Björn Ranelid är älskad eller hatad, sällan något däremellan. Men vad fasen har författaren i Melodifestivalen att göra? Tja, hör här, med sin röst reciterar den ständigt solbrände stora ord om kärleken. Det är ju... annorlunda. Utan andra jämförelser, men tanken flyger... till Gil Scott Herons reciterande ”The revolution will not be televised” från 1971.
Nu, 41 år senare, kommer steg 2, definitivt televiserat och i någon mening även revolutionärt. Sara Li från ”wannabe-artistakademin” Wallmans Salonger backar upp med eurotechno och ger därmed legitimitet åt att detta märkliga skådespel släppts in i festivalens tävlingsdel. Hur ”Mirakel”, som möjligt svenskt finalbidrag i Azerbajdzjan, skulle mottas av röstande runtom i övriga Europa är ett helt annat kapitel.
Expressen och Aftonbladet är ense om att detta är ett bottennapp: överkorsad geting respektive minus. Min DN-kollega Hanna Fahl är snällare, mycket snällare: ”...ogreppbart som luft och fyller mig av lycka/skräck. Det är, helt oironiskt, det bästa som hänt Melodifestivalen.”
Bra är det. Sädesbra. Maxat närmast, topp, vinnare i kväll!
Första omröstningen klar. De fem som gick vidare blev:
6. ”Lovelight”, Andreas Johnson
3. ”Förlåt mig”, Mattias Andréasson
7. ”Why am I crying”, Molly Sandén
1. ”Youngblood”, Youngblood
8. ”Mirakel”, Björn Ranelid feat Sara Li
Tja, inte helt oväntat, med undantag för oberäkneliga och smått omöjliga åttan, författaren med kärleken och säden. Men det var tydligen möjligt, enligt det telefon- och sms-röstande folket.
Utslagna direkt blev följande melodier: nummer 2, ”I mina drömmar” med Maria BenHajji, nummer 4, ”Just a little bit” med Love Generation, samt nummer 5, ”Sanningen” med Carolina Wallin Pérez.
Till andra chansen gick följande bidrag: nummer 6, ”Lovelight” med Andreas Johnson, och nummer 1, ”Youngblood” med Youngblood.
Och visst blev det här en kväll i Molly Sandéns smak: först att gå vidare direkt till finalen i Globen den 10 mars blev låten ”Why am I crying”, Mollys starka ballad med startnummer 7. Bara att gratulera!
Och visst blev det även succé för Björn Ranelid feat Sara Li. Den omdebatterade ”Mirakel”, melodi nummer 8, tog andra direktbiljetten till Globen-finalen.
Vad ska Svenska akademien säga nu? Troligen intet. Anade vi revansch i Ranelids ansiktsuttryck när triumfen var ett faktum?
Definitivt.
Den ”omöjlige” festivalartisten, Ranelid, tog sin (och Fredriks Anderssons) ”omöjliga” festivallåt, ”Mirakel”, hela vägen till Globen-finalen direkt, utan att passera gå. Författaren/recitören/artisten Björn Ranelid levde om på scenen i bästa Muhammad Ali-stil när triumfen stod klar.
Det bittra ödet att slås ut sist drabbade melodi nummer 3, Mattias Andréassons ”Förlåt mig”.