- Det här är overkligt. Jag grät så det sprutade när jag förstod att jag vunnit, säger hon till DN.se på väg till champagnefirandet och efterfesten.
Perrelli inledde tävlingen med sin eurodiscorökare "Hero". Hon avgjorde den knappt två timmar senare. När allt var över stod hon synligt medtagen intill den ännu konfettifyllda scenen:
- Det bara brast för mig när det var klart. Jag är helt, helt överväldig nu, bubblar hon till DN.se.
- Jag tycker så mycket om låten. Alla journalister har ju också skrivit upp den så jag har känt mig ganska trygg med den. Jag visste att jag inte skulle dunderfloppa, men jag tog verkligen inte ut den här segern i förväg, försäkrar Perrelli, som hade tvåan Sanna Nielsen som egen favorit.
Charlotte Perrelli, som vann hela tävlingen 1999, är full av tillförsikt inför Eurovision Song Contest-semifinalen i Belgrad den 24 maj.
- Jag tror att vi har väldigt goda chanser att slåss om segern. Det är tydligen tjugofem balladbidrag i år så min låt kan sticka ut. Det är en förbaskat bra poplåt rakt igenom. Den har dessutom alla ingredienser som en schlagerlåt behöver; höjningen, ett bra slut och en fantastiskt fin text.
Kvällens tekniskt bästa sångerska Sanna Nielsen tog hand om sin lika melankoliska, välbyggda ballad, "Empty room", med den säkerhet stor spännvidd skänker. Att som hon få flest telefonröster av alla artister är en stor seger i sig.
- Jag hade aldrig vågat drömma om det här. Svenska folket är det viktigaste för mig. Juryn röstar som den vill, säger hon till DN.se.
Annat att notera:
Bröderna Rongedals falsettiga "Just a minute" gick hem också bland publiken på Globens läktare. De har under repetitonerna burits fram av ett folkligt stöd nästan i klass med Perrellis och BWO:s.
Versen i Linda Bengtzings "Hur svårt kan de va?" har lånat från Mika, men var ett av kvällens mest smittande, energiska bidrag, levererad med en övertygelse av religiösa Carola-mått. Old school. Sällan sedd schlagerhetta.
Kristian Luuks sidekick Nour El-Refai - lite orättvist sågad för sina insatser under de sex veckorna - rollade påpassligt deodorant under Bengtzings armar efter hennes rökare.
Fritänkaren Christer Sjögren valde vågat och bjussade på lättcalypsopoppiga "I love Europe" iförd klassiskt blank dansbandsslips med karatemoves hämtade från den nästan döde Elvis.
Den käftigt kisande Håkan Hemlin i Nordman är landets hårdaste schlagergoth. "I lågornas sken" var lätt kvällens hotfullaste bidrag med häxbränning och allt.
Coolast? BWO:s sångare Martin Rolinski som kopplade på sängkammarblicken och gled ut som kapten på den framforsande eurodiscoskutan "Lay our love on me" och bjöd kvällens pampigaste scenshow - grann pyroteknik.
Annat?
Ännu ett intelligent framträdande av Maia Hirasawa. Fint. Och så löpsedelsfenomenet och ståupprookien Björn "Solstickan" Gustafsson förstås. Den här gången som beatboxar. Han demonstrerade än en gång det unga komik-Sveriges mest oförutsägbara tajmning - och starkaste nerver: "Jag vill tacka min svärfar kungen.. " Årets verkliga genombrott i Melodifestivalen.
En tävling av helt lokalt värde, om man får tro schlagervärldens egen Gudfar Bert Karlsson . Han påminde DN.se om förra årets kontroversiella öst/väst-röstning.
- Perrellis bidrag är en bra poplåt, men jag tror det är svårt att vinna med den i Belgrad, det är ju en kalkontävling. Du kan glömma finalen därnere, det som är viktigt är att göra bra ifrån sig i Sverige, det är det som är viktigt för försäljningen.