Den 24 mars tar EU-parlamentet ställning till ett lagförslag som vill förlänga inspelningsrättigheterna för musik från 50 till 95 år. Om förslaget går igenom kommer det att få formen av ett EU-direktiv som ska implementeras i svensk lagstiftning.
Men kritikerna är många. Anders Olin, rättssakskunnig på justitiedepartementet, har i ett uttalande till Sveriges Radio sagt att en förlängd upphovsrätt inte automatiskt kommer att förbättra läget för de mest utsatta artisterna.
Faktum är att Sverige redan sagt nej till en förlängning av upphovsrätten på nationell nivå. I november 2008 hamnade frågan hos regeringen, som ogillade EU-kommissionens argument.
Bland kritikerna till lagförslaget finns ett antal forskare som arbetar med upphovsrättsliga frågor.
- Jag tror inte att det kommer att bidra till ökat skapande bland unga konstnärer. Jag tycker det finns en obesvarad fråga i debatten. Varför skulle man jobba fram ett avtal som inte har legitimitet hos folket? säger Eva Hemmungs Wirtén som är docent och professor i biblioteks- och informationsvetenskap vid Uppsala universitet.
Vad är ditt allmänna intryck av lagförslaget?
- Frågan är väldigt viktig och mitt generella intryck är att det inte är hållbart att förlänga upphovsrätten i all oändlighet. Gör vi det kommer vi att stänga av kreativiteten för unga människor. Det här drabbar skapandet av nya verk.
Vad anser du om förespråkarnas argument om att förlängningen av upphovsrätten är ett sätt att säkerställa att upphovsmännen får sin del av intäkterna?
- Jag tycker att det är ett konstigt belöningssystem. Genom att förlänga upphovsrätten belönar man artisterna i fel ände. Och det är inte alls säkert att nya artister som är på uppåtgående kommer att få någon fördel av det.
Eva Hemmungs Wirtén konstaterar att upphovsrätten blivit allt mer långtgående och talar om vikten av att uppmärksamma att problemet inte bara handlar om fildelning och nedladdning.
- Det finns flera inskränkningar i det dagliga livet som vi inte alltid tänker på. Områden som påverkas av att upphovsrätten blivit hårdare: forskning, utbildning, innovationer… ja, alla kreativa områden. Vi är alla beroende av till exempel bild och text för att kunna skapa nytt.
Ser du några fördelar alls med lagförslaget?
- Nej, så som jag tolkar materialet gör jag inte det. Det är av princip svårt att se fördelar med dessa förlängningar. Det här är ytterligare ett förslag som riskerar att drabba oss på olika sätt.
Även Marianne Levin, professor i civilrätt vid Stockholms universitet, är kritisk. Hon svarar bestämt nej på frågan om det ändå inte finns något gott att plocka ut förslaget.
- Jag tycker det är ett vansinnigt förslag som bara medför ökade kostnader för användarna. Det har förts en argumentation om att detta inte skulle kosta mer, men det är klart det gör. Alla som betalar för musik – hotell, restauranger och alla andra – de får ju betala i ytterligare 45 år, säger Marianne Levin.
Hon använder ordet ”vansinnig” också om upphovsrättstiden för enskilt verk – de 70 år som ska förflyta efter upphovsmannens död. Först 2024 försvinner upphovsrätten på Mickey Mouse, exemplifierar hon. Ytterligare tjugo år senare går Picassos upphovsrätt upp i rök.
- Det är excessivt, överdrivet, långa skyddstider för vanliga verk, och jag kan inte se motiv att förlänga ytterligare. Efter den här tiden har man ju som producent fått igen de pengar man lagt ned. Och det är ju det som är hela meningen: att man ska ha nåt slags marknadsekonomi i systemet.
Som jämförelse säger hon att företag i andra sammanhang ”inte ens kan räkna med vinster ett år framåt”. Rent allmänt, förtydligar hon, är upphovsrätten en viktig del i kulturarvet. Konstnärer, musiker och skribenter måste kunna leva på det de gör.
- Men man måste ju tillämpa normala kalkyleringar även på detta. Det finns inte någon ekonomisk balans i det här förslaget, säger Marianne Levin.
Vem blir förlorare om skyddstiden inte förlängs?
- Jag kan inte se någon. Anhöriga får ju inget om det inte handlar om superartister. Det finns inga artister som kan leva på de här pengarna – det är verkligen nålpengar för de framförande artisterna. Utan här handlar det ju om bolagen. Producenterna. Men de behöver väl kompensera för nedladdningen, säger Marianne Levin med ett skratt.
Roger Wallis är professor emeritus vid KTH, kompositör och tidigare mångårig medlem i Stims styrelse. Han sågar lagförslaget, som enligt honom suddar ut skillnaden mellan upphovsrätt ”som intellektuellt begrepp” och den faktiska produkten – den inspelade musiken.
Att hans idéer som kompositör ska fredas länge tycker han är naturligt. Men en grammofonskiva, säger han, det är ju en vanlig produkt. Den kan skyddas av vanlig patentlag men inte mer, anser Roger Wallis.
Hårda restriktioner gör det väldigt svårt för andra att förbättra och göra om saker och ting, säger han.
- Tanken är att man ska ge pengar till dessa stackars studiemusiker som för länge, länge sedan spelade in verk, alltså för 50 år sedan. Men i de allra flesta länder tror jag inte det finns något register över huvud taget över vem som gjorde vad. Sverige är kanske ett undantag.
Han tror att förlängd skyddstid riskerar att strypa flödet från de rika arkiv som finns, och nämner BBC och Sveriges Radio som exempel. Arkiven borde göras mer tillgängliga för folket, tycker Roger Wallis.
- Men om man ökar skyddstiden för inspelningar finns det en risk att hälften av det där (arkivmaterialet) försvinner. Man vågar inte släppa material med musik i, för man vet inte om någon kommer och säger ”jag äger den inspelningen”.