Medan musikindustrin försöker få fildelningssajten Pirate Bay förklarat olagligt arbetar branschorganisation Stim på en modell som använder samma teknik.
De centralt styrda nedladdningsmodellerna som bredbandsoperatörerna använder begränsar kraftigt vad individen kan göra med musiken. Den är låst till en mobiltelefon eller en dator och kan inte kopieras.
Framtiden, tror många, är i stället den så kallade peer-to-peer-tekniken (P2P), som bland andra Pirate Bay använder. Med P2P sker nedladdningen från användare till användare. Roger Wallis, professor i medieteknik vid KTH, menar att både telekomföretagen och de som äger innehållet kan bli vinnare: P2P driver bredbandstrafiken och intäkterna kan delas mellan telekomföretag och rättighetsägare.
- En P2P-modell är att föredra framför nedladdning från en central server, eftersom den kan distribuera filer mycket snabbare, säger Roger Wallis.
Han tror inte i längden på modellen med kopieringsskyddad musik från en central server.
- Konsumenterna betalar teleoperatören för musiken men får inte behålla det de betalar för.
Skivbolagen däremot föredrar den centraliserade fildelningsmodellen men har svårare att svälja en P2P-modell. Det beror på behovet av kontroll, menar Wallis:
- Skivbolagen lever i ett gammalt system. De tror att de kan få dig att lyssna till Britney Spears på måndag och Beatles på torsdag.
Pirate Bays P2P-modell är gratis, upphovsmännen får inte betalt. Men i den betalmodell som Stim håller på att utarbeta ska upphovsmännens rättigheter tillgodoses. Det ska ske med en programvara inlagd i den musiktjänst användaren köper. På samma sätt som marknadsföringsföretag spionerar i datorn och kartlägger konsumentvanor kan en applikation i datorn tala om vilken musik som spelas.
- Meningen är att användningen, inte användaren, ska registreras, betonar Lars Henriksson, jurist på Stim.
Om tekniska lösningar finns, så är den stora olösta knuten rättighetsfrågorna. Stim har avtal med kompositörerna men behöver även få med sig artister och skivbolag.