Ernst Billgren hann bara några ord in i motiveringen till varför Frida Hyvönen fick DN:s kulturpris innan publiken började applådera. Den svartklädda sångerskan såg rätt tagen ut och darrade lite på rösten när hon tackade och tog emot blommor och den lilla statyetten. Prischecken på 50 000 kronor planerar hon att åka till Paris för.
- Det blev lite pinsamt, jag kände mig så blyg, säger hon.
- Jag är väldigt förvånad faktiskt. Det är nästan lite mystiskt. Jag är inte så säker på vad det betyder, men såklart kul med bekräftelse, härliga rosor längs ens väg, glitter i håret.
Efter genombrottet med debuten ”Until death comes” från 2005 har Frida Hyvönen gjort musik till dansföreställningen ”Pudel”, flyttat från Stockholm till Västerbotten och hållit sig borta lite från offentligheten. Sent i höstas kom ”Silence is wild” som DN:s Johanna Paulsson gav högsta betyg och kallade ”ett album som pendlar mellan det vackra och kärva, oerhört tilldragande i all sin påklädda nakenhet”.
Det kommer vara mycket Frida Hyvönen 2009. Turnerandet har bara börjat, om ett par veckor intar hon Dramatens stora scen för två utsålda konserter, Hultsfred i sommar och fortsättning i höst. Dessutom har hon komponerat musik till en fotoboken ”Drottninglandet”, om thailändska kvinnor i Västerbotten som Elin Berge har fotograferat.
- Jag är hemifrån ett bra tag och spelar några gånger i veckan. Vi släpper ”Drottninglandet” om tre veckor, så det är lite grejer med det. Och Oslo och Helsingfors nu i helgen.
Hur skriver man musik till fotografier?
- Elin Berge kontaktade mig och frågade om jag ville göra musik till hennes bok. Hon ville ha med något mer element förutom bilderna som inte var text. Det var för två år sedan och jag har jobbat parallellt med det och andra saker. Jag hängde med Elin i Västerbotten när hon fotade, vi var i Thailand tillsammans för att få en uppfattning om varifrån de här kvinnorna kommer. Vi pratade med folk, nunnor om genus och religion, forskade liksom. Sen har jag filtrerat det genom mig själv och gjort musik av det.
Ska man lyssna på skivan samtidigt som man bläddrar i boken?
- Jag har testat, haha, läst korret av boken mot musiken. Jag är så stolt, det var som med ”Pudel”, att komma in i en annan konstform med sin egen grej. Att få ta ut svängarna själv men samtidigt känna att det är något man gör tillsammans med någon annan.
Vad blir nästa samarbete efter dans och foto?
- Jag litar på att det ska dyka upp något. Det är kul att göra saker parallellt, att ha två processer på samma gång. Även om det är lite penibelt när saker väl ska bli klara.
Och snart blir det konsert på Dramaten, hur kommer det sig?
- Det är fint där. Det finns två saker jag romantiserar mer än något annat – Finland och teatern. Dramaten känns väldigt romantiskt och det är coolt att få spela där. Både från mitt håll men vi har också tänkt på hur musiken ska få komma till sin rätt för publiken. Jag vill göra en bra show och teatrar är bra. Ju vackrare desto bättre.
Vet du vad det är för några som lyssnar på dig?
- Man kan ju bara se dem som kommer på konserterna och det är ganska blandat, i New York hade jag en 88-årig dam i publiken till och med. Rätt jämställt könsmässigt. Jag tror det borde vara något på insidan som förenar dem.
- Jag får mycket feedback för mina texter, folk mailar och haffar mig efter konserter. Ibland får jag till och med handskrivna brev. De frågar vad texterna betyder, ibland vill de berätta om saker de varit med om och som de känner återspeglas i det jag skriver. Jag gillar att få sådan feedback, även om man återigen är i samma situation som med själva låttexterna, det är svårt att ge något bra svar.
Har du något annat på gång?
- Njo, det är spelningar som är inbokat, jag tror jag kommer fortsätta spela hela året. Vi började i oktober och har kanske gjort tjugo stycken hittills, och det händer saker hela tiden, det är kul! När det slutar hända saker kanske vi slutar. Men det är lite smekmånad nu. Ha, sa jag ”smekmånad”? Det trodde jag aldrig jag skulle ta i min mun.