En gång var han mörkrets furste, en man som bet huvudet av fladdermöss, som slängde slakteriavfall på sin publik, som knarkade något så kopiöst att han var en hårsmån från att ha ihjäl sin fru, men som tog sig ur alltihop och blev världens mest kända dokusåpakaraktär genom att springa runt i sin överdimensionerade LA-villa och skrika "fuck" för att han trampade i hundskit eller inte fick igång tv:n.
Ozzy Osbourne är ett fenomen och vid snart 60 år fyllda dammar han på med en ny heavy metal-skiva, den första studioinspelade på över sex år.
- Jag har sjungit ur arslet, säger Osbourne.
Han bär dödskalleringar på fingrarna och det rasslar till från kättingarna kring handleden. Bakom de runda solglasögonen skymtar intensivt uppspärrade ögon omgivna av svart mascara.
- Jag har släppt allt och bara fallit fritt, fortsätter han.
Det handlar om droger, eller snarare avsaknaden av dem. "Black Rain" är den första skiva Ozzy Osbourne gjort utan att vara fullproppad med diverse preparat.
- Jag var skitskraj. Under nästan hela mitt liv har droger och alkohol varit min inspiration. Att dricka drinkar, röka på, hälla i mig öl och ta kokain var nyckeln till framgång för mig. Jag sa till Bill Ward, min gamle vän och trummis i Black Sabbath, att jag inte kunde göra den här skivan utan dem. Han frågade: "Men har du försökt?" Jag svarade att jag inte vågar. Då sa han åt mig att inte vara rädd för att be folk om hjälp. Och det är vad jag har gjort. Lagt mig själv i andras händer.
Det fanns en tid då han och frun Sharon levde ett slags "Sid and Nancy-liv". Han sniffade kokain till frukost och hon drack. De slogs jämt. Ozzy kunde rusa av scenen när ett gitarrsolo drog igång, för att börja slåss med Sharon i kulisserna, och sedan rusa tillbaka in på scenen och avsluta låten. Efter en konsert i Moskva 1989, en fredskonsert ironiskt nog, kom Ozzy hem, sänkte fyra flaskor vodka och sa rakt ut till Sharon: "Jag har beslutat att du måste väck". Han tog struptag om henne men misslyckades med sina intentioner.
Hon blev absolutist och där någonstans började processen som lett till att han 2007 kunnat gå in i en studio nykter. Sharon räddade Ozzy och det är tack vare Sharon som intresset för vad en 59-årig hårdrockare, vars musikaliska topp inträffade någon gång för 30 år sedan, har att komma med är så stort.
Hon låg bakom "The Osbournes", MTV:s mest framgångsrika realitysåpa någonsin vilken gav Ozzy nyvunnen kultstatus och fick tonåringarna att rusa till skivbutiken för att leta efter gamla Black Sabbath-skivor.
Det är med blandade känslor Ozzy pratar om programmet.
- Jag står inte ut med att se och höra mig själv. Därför såg jag bara tre avsnitt. Men jag skulle ljuga om jag inte erkände att den betydde en nystart för min karriär, och det är jag glad för.
Karriären tog fart, Ozzy kom upp i över 100 miljoner sålda skivor, men det hade sitt pris. Det var inte längre hårdrocksguden eller skräckmästaren Ozzy Osbourne publiken frågade efter, utan clownen, tokstollen.
- Min son Jack som hatade programmet frågade en gång: "Bryr du dig ifall folk skrattar med dig, eller åt dig". Jag svarade att så länge de skrattar så spelar det ingen roll. Men det var lögn. Vi hade tre kameror hemma sju dagar i veckan och de klippte ner allt till en halvtimme. Hela skiten gick ut på att se mig ramla eller trampa i hundbajs, säger Ozzy och får plötsligt ett lågmält vemod i rösten.
Han pratar annars snabbt men tappar tråden ibland. Drogerna har tagit ut sin rätt, skulle vissa säga, men han är diagnostiserad med en ärftlig sjukdom som påverkar det centrala nervsystemet, vilken dock inte är lika allvarlig som till exempel Parkinsons.
Minnet är det inget fel på, Ozzy berättar om sin första tjej som var svensk och undrar om vi fortfarande äter rosa kaviar på tub. Hans ansiktshy är så slät att man inte undrar om, utan hur många gånger, plastikkirurger gått loss på den.
Vi befinner oss på klassisk mark, i den berömda Abbey Road-studion i västra London. Ozzy, jag och hans agent sitter ensamma i den väldiga Studio 2 där Beatles spelade in sina skivor. Där känner han sig hemma.
- Jag kommer från en arbetarklassfamilj i Birmingham där framtidsutsikterna var usla. Men Beatles förändrade mitt liv. När jag mötte Paul McCartney första gången tackade jag honom och sa att utan er hade jag inte varit där jag är nu. Det var som att möta Gud, säger han och fortsätter:
- De hade suveräna harmonier och melodier som jag tog med mig och använde i Black Sabbath. När jag hörde "She Loves You" var det som om något klickade i huvudet. Den låten är vad allting handlar om.
Kanske inte vad man väntar sig att höra av mannen som uppfann den manglande metallrocken, som flirtade med mörkrets krafter och som fick 70-talets tonårsföräldrar att förfäras.
Ozzy skrattar åt det där i dag.
- Vi var fyra grabbar i Birmingham. Det regnade, vi hade inga pengar, brallorna halkade nedanför arslet på oss. Mitt emot vår replokal fanns en biograf som visade skräckfilm. En kille i bandet sa att är det inte sjukt att folk betalar för att se skräck. Då kom vi på att vi skulle göra skräckmusik. Vi såg det som underhållning, som något teatraliskt, säger han.
- Folk missförstår fortfarande det där. De tror att jag bor i ett bayerskt slott, hänger upp och ner när jag sover och offrar fladdermöss över ett altare.
Nya albumet "Black Rain" är tungt med distinkta gitarrer och virvlande hårdrockssolon. Texterna innehåller kritik mot girighet, miljöförstöring och att unga män tvingas ut i krig. Ozzy vill inte göra några paralleller med Irakkriget eller klimatdebatten, utan säger att texterna "bara kommer".
Albumet är också mycket kärlek, till fansen och till frun Sharon med titlar som "Here for you" och "Lay your world on me".
- Jag satt och gnällde på Sharon inför min terapeut nyligen, och då bad han mig att tänka tvärtom, att det var jag som var helnykter och hon som betedde sig som ett vansinnigt fyllo.
Terapeuten frågade hur länge han skulle orka.
- Två timmar, svarade jag. Och hon har stått ut i 25 år.
Ändå försvarar Ozzy sitt tidigare jag på "Black Rain". Han sjunger om gamla tider, att han aldrig kan ändra sitt dåliga beteende och refrängen: "After all I'm still crazy".
Är du fortfarande galen?
- Ja. I mitt huvud slutar det aldrig, det bara fortsätter att tänka dåliga tankar. Jag har skaffat antidepressivt skit, jag får självmordstankar, jag går i gruppterapi. Det där tv-programmet sprängde hjärnan på mig. Men jag fick mina fem minuters berömmelse på tv, så jag kan väl inte klaga.