I dag börjar Emmabodafestivalen för 22:a gången. Festivalarrangören Håkan Karlsson tror på ett helhetskoncept med fest, boende och musik som vägen till framgång.
När DN besökte området för två dagar sen var bygget i full gång. Att regnet hängde i luften över tält som höll på att resas, matstånd som skulle placeras och scener som fixades, verkade varken bekymra anländande festivaldeltagare eller arrangören Håkan Karlsson. Inte heller finanskris eller allt fler konkurrerande festivaler ger upphov till några orosmoln på Håkan Karlssons himmel.
– Vi är snart en av Sveriges sista genuina festivaler, säger han. En festival är inte några konserter man går hem ifrån när dagen är slut, som exempelvis Way Out West och Popaganda försöker påstå. Man måste bo, se uppträdanden och festa på ett och samma ställe, och det är Emmaboda ensam om att erbjuda.
Tillsammans med sin bror Magnus och föreningen Vinterbadarna har Håkan Karlsson varit med sedan festivalens begynnelse 1988. Då var Rasslebygd, som den kallas lokalt, en fest för polarna med några få uppträdanden.
Först 1996 öppnade man för allmänheten och sedan dess har festivalen vuxit stadigt, trots att man varje år har kunnat läsa illavarslande rubriker om Emmabodafestivalens nedläggning.
– Ja, det där var en devis vi hade, att varje år var det sista, säger Håkan Karlsson. Man måste utvärdera från år till år om man fortfarande tycker att det är kul att arrangera en sån här tillställning. Men nu har vi övergett det tänkesättet, nu kör vi i tio år till.
Årets festival, som pågår i tre dagar (plus gårdagens tjuvstart med en kvällskonsert av Moto Boy i Emmaboda kyrka) väntas locka upp till 7 000 besökare. På de tre scenerna uppträder 50 olika artister. Själv tycker Håkan Karlsson att festivalen har varit sig ganska lik genom åren, ”bra musik och fest”. Exakt vad som utgör bra musik verkar dock variera, just nu är det electro som gäller.
Att Emmaboda har blivit, som han själv uttrycker det, ”stigmatiserad” som indiepopfestival beror på ett enda stort missförstånd av termen indie.
– Folk har fått för sig att indie är en viss musikstil där man står och drar gitarriff och tittar på sina skospetsar, säger han. Men de har fel! Den franska electron är den nya rocken, trots att musikrecensenterna till stor del ignorerar den genren. Och hårdrocken är den nya dansbandsmusiken. Jag menar, kolla bara på hårdrocksfestivaler nu – det är 50 000 personer som står där stiliserade med sina djävulstecken och fula tribaltatueringar och tycker att de är såå udda.
Trots medverkande namn som kan tänkas vara bekanta för en bredare publik, så som Bob hund, Miss Li och Markus Krunegård, menar Håkan Karlsson att Emmaboda står över dragplåsterskonceptet. Tvingas han ändå nämna några speciella band som kommer att spela blir det 2manydjs och The Bloody Beetroots, och håller därmed fast på festivalens tradition att boka band innan de har blivit stora.
Om artisterna lockar fler eller färre spelar mindre roll.
– Vi har aldrig velat bli störst, bara bäst. Det räcker gott och väl för oss, säger Håkan Karlsson.
Emmabodafestivalen pågår till den 1 augusti.