Nobody puts Emilia in a corner. När Sveriges första uppsättning av kultmusikalen "Dirty dancing" har premiär i Stockholm, spelar dansaren Emilia Runsteen sin drömroll "Baby".
I februari spelar du huvudrollen Frances "Baby" Houseman i musikalen "Dirty dancing" på Chinateatern. Hur känns det?
– Jag är överlycklig! Det är en dröm som går i uppfyllelse. Jag fick beskedet i juni och vi börjar repetera i november, så nu vill jag bara att tiden ska gå fort.
Berätta om din relation till "Dirty dancing".
– Det är en av mina favoritfilmer. När jag såg den första gången då jag var 8-9 år, kände jag bara: Åh, jag ska satsa på dans! Det är en film som har hängt med länge och jag vet inte hur många gånger jag har sett den.
Vad är tjusningen med filmen?
– Det är en fantastisk kärlekshistoria, där "Baby" och Johnny kommer från olika bakgrunder. Musiken är underbar och jag tror att många förknippar sig med "Baby". Hon är stark och brinner för mänskliga rättigheter. När hon kommer till semesterorten med sin familj är hon en flicka. Sen upptäckter hon dansen, som utvecklar henne till en ung kvinna. Så var det för mig också. Jag vet ingen som inte gillar "Dirty dancing". Den har allt.
Hur blir den svenska musikalversionen?
– Musikalen i London liknar filmen, men det är fler scener och publiken är mitt bland dansarna. Vår version kommer inte att bli en kopia av den i London, men vi behåller självklart storyn. Jag ska ju inte spela Jennifer Grey från filmen utan utveckla och göra min egen "Baby".
Ska du svingas upp i luften till "(I've had) The time of my life"?
– Ja, garanterat! Det är ju crescendot man väntar på. Det är lite nervöst, men jag känner mig trygg med Pascal som spelar Johnny. Det blir häftigt!