"I’m the type of nigga that’s built to last", rappade Ice Cube på NWA:s första album. Och under de tjugo år som gått sedan gangsterrappens främsta grupp bildades i Los Angeles har Ice Cube visat sig vara en seglivad stjärna.
Det är framför allt de senaste tio åren som Ice Cube gjort karriär som skådespelare och filmproducent. Sedan han debuterade i John Singletons gettodrama "Boyz-n-the hood" har Ice Cube bland annat brottats med en jättestor orm i "Anaconda", stulit guld från Saddam Hussein i "Three kings", varit hemlig agent i actionäventyret i "XxX2: State of the union" och förändrat Hollywoods syn på afroamerikansk film med de enormt framgångsrika "Friday"-komedierna. Nyligen producerade han dokusåpan "Black white" där en svart och en vit familj byter hudfärg med varandra. Och nu återvänder han till musiken med "Laugh now cry later", hans första soloalbum på sex år. På telefon från en tv-studio i Los Angeles säger Ice Cube att det inte alls är svårt att ställa om till gangsterrap efter att ha gjort en gullig familjekomedi som "Are we there yet?" (där han skjutsar hem två busungar till deras mamma på jullovet).
- Nä, film är en helt annan konstform. Då samarbetar över hundra människor för att genomföra en idé. På mina skivor är det bara en människa, jag själv, som genomför massor av idéer. Jag har inte uppträtt på länge så det är viktigt för mig att göra en explosiv comeback. Titeln "Laugh now cry later" är en varning. Jag känner att hiphoppare inte tar världshändelser på tillräckligt stort allvar. Snart kommer vi att betala priset för det.
Du kritiserar yngre rappare med raden "all you can rap about is pussy and money". Skiljer sig deras texter så mycket från när du själv var ung och rappade "life aint nothing but bitches and money"?
- När jag var 18 tänkte jag inte på något annat. Det gjorde ingen i mina kvarter. Sedan förstod jag att saker och ting var mer komplicerade. Men jag önskar faktiskt att livet bara handlade om slynor och stålar. Det vore enklare.
I "Child support" verkar du ledsen över att ha inspirerat så mycket stereotyp rap.
- Ibland känns det så. När vi började med NWA kallade vi vår stil "reality rap". Nu känner alla till den som gangsterrap. Det är okej. Men jag rappade inte bara om våld. Och NWA inspirerade inte bara musik. Vi höjde taket för vad man fick säga i film och tv. Utan NWA skulle inte serier som "The Sopranos", "The Osbournes" och "South park" gå på bästa sändningstid.
Ice Cube var yngst i NWA och den mest begåvade textförfattaren. Han spökskrev många verser åt de andra medlemmarna. När han inte tyckte att han fick tillräckligt bra betalt hoppade han av och blev soloartist. Skivorna han gav ut i början av nittiotalet hör fortfarande till det hårdaste som spelats in i genren. Särskilt hitten "It was a good day", där Ice Cube målade en skakande bild av gettot genom att rappa om allt som inte hände under en dag ("I didnt even have to use my AK, I got to say today was a good day"). Det var länge sedan Ice Cube bodde i South Centrals tuffa kvarter. Han lever med fru och fyra barn i medelklassförorten Encino.
- Det är trevligt. Och tryggt. Men jag umgås inte med folket i Encino. Jag har kvar släktingar och vänner i South Central. Därför kan jag fortfarande relatera till vad som händer på gatan.
Rapparen Lupe Fiasco, som har en jättehit med "Kick push", sa nyligen att han fick en skev kvinnosyn när han var åtta och lyssnade på Ice Cube. Anstränger du dig för att vara en bättre förebild nu när du har egna barn?
- Nej, jag bryr mig inte om sådant. Det låter som om Lupe Fiasco gillar kvinnor nu, i alla fall, så det löste sig för honom. Jag kan inte ta ansvar för vad folk tänker när de är åtta. Åttaåringar är korkade. De har ingen koll.
Du har sagt att hiphop handlar om att visa verkligheten. Hur kommer det sig då att rappare är överlägset bättre skådespelare än rockstjärnor?
- Om man växer upp i hårda kvarter måste man maskera sig för att överleva. Man lär sig hur man smälter in i omgivningen. De egenskaperna har man nytta av som skådespelare. Många rappare har upplevt känslorna som de förväntas visa på film. Därför behöver de inte anstränga sig lika mycket som en rockstjärna som aldrig har hotats till livet. Sedan handlar rap förstås inte bara om verkligheten. Det är lika mycket teater. Och det vackra är att publiken själv får avgöra vad som är verklighet och show.
Hade ni en aning om hur stor gangsterrap skulle bli när ni startade NWA?
- Vi trodde inte att någon utanför South Central skulle bry sig. Vi trodde inte att vi skulle tjäna en spänn. Vi ville bara ha kul och vara en del av hiphopkulturen. Många veteraner klagar på att nya genrer som crunk och hyphy förstör musiken. De borde slappna av. Hiphoppen går igenom många olika faser och ingen kan gilla alla. Just nu är partymusik populär. Men vad kommer efter partyt? Just det, baksmällan. Och då kommer jag att finnas där med min medicin.