”Det är tjejernas år”, hette det i årets upplaga av ”Idol” i tv, och Amanda Fondell tog till slut hem segern för ett par veckor sedan. Artister som Rebecca & Fiona och September har dominerat dansgolven. Lykke Li är de svenska kritikernas favoritartist 2011 enligt en sammanräkning av TT Spektra. Och i nomineringarna till Grammisgalan 2012 är det Lykke Li och Veronica Maggio som leder, med fem respektive sju vinstchanser. I de tre största Grammiskategorierna, Årets artist, Årets låt och Årets album är det i princip helt jämställt: nio kvinnliga nomineringar, tio manliga, och ett samarbete.
Det ser bra ut på artistfronten ur ett jämställdhetsperspektiv just nu. Men bakom kulisserna är bilden en annan. Tittar man på skivomslagen för de sex kvinnliga artister som Grammisnominerats i de största kategorierna är listan lång över medverkande: studiomusiker, låtskrivare, inspelningstekniker, producenter, mastrare och mixare. Och här är andelen kvinnor påfallande låg; 17 procent. Då är artisterna själva inräknade, och de flesta andra kvinnor som dyker upp i listorna är körsångare eller spelar i stråksektionerna, alltså ganska typiskt kvinnliga musikerroller. Samtliga mastrare och ljudtekniker är män.
Systrarna Johanna och Klara Söderberg i First Aid Kit släpper sitt andra album i januari. De känner igen bilden av en mansdominerad musikervärld. Under hösten har de turnerat tillsammans med amerikanska bandet Bright Eyes, vars turnésällskap bestod av arton musiker, roddare, och ljud- och ljustekniker. En enda av dem var kvinna, en keyboardist.
– Hon blev nog rätt glad när vi dök upp, säger Klara Söderberg och skrattar.
First Aid Kit skriver sina låtar själva, och de spelade in sitt första album hemma. Systrarna Söderberg poängterar att det inte handlar om att det är män som står bakom deras musik. Men just när det kommer till inspelningsteknik, produktion och ljudteknik är det många män i medverkandelistan även på deras skivor. Och live är det samma sak.
– På spelställena är det nästan alltid en man som är ljudtekniker. Vi arbetar med många tjejer – vår manager, våra agenter och presspersoner – men när det kommer till det tekniska är det fler män.
Och att musikteknikvärlden är så enkönad påverkar hur man bemöts som ung kvinnlig artist, tror Klara och Johanna Söderberg.
– När vi var yngre och kom till spelställen möttes vi ofta av folk som inte trodde att vi kunde någonting om tekniska saker över huvud taget. Hade vi varit två unga killar hade folk nog förväntat sig att vi kunde sådant. Enda anledningen till att det är så här är ju att det finns fördomar kring könsrollerna, och det är skittråkigt, säger Klara Söderberg.
Ett av undantagen är Lisa Norman. Hon är liveljudtekniker och arbetar bland annat på Uppsala konserthus och har turnerat som ljudtekniker åt bandet Jeniferever. Själv har hon bara stött på två eller tre andra kvinnliga liveljudtekniker under hela sin karriär.
– Jag tror att tjejer helt enkelt inte kommer på idén. Musikbranschen är mansdominerad och den enda rollen för kvinnor är att sjunga eller möjligen skriva låtar, och teknikeryrket är också förknippat med män.
Hon har upplevt både för- och nackdelar med att vara i minoritet i sitt yrke. Folk minns henne för att hon sticker ut, och vissa arbetsgivare strävar efter jämnare könsfördelning. Men samtidigt möts hon också av fördomar när hon jobbar.
– Under en spelning i Ungern fick jag nästan knuffa bort en kille från mixerbordet, han kunde inte fatta att jag var ljudtekniker utan var säker på att jag var sångerska. En annan tekniker ändrade mina inställningar efter att jag soundcheckat, och sade: ”Om du inte förstår vad jag gjort kan jag förklara.”
Ottilia Säll är trummis. Hon har både spelat mycket live, bland annat med Marit Bergman, och jobbat som studiomusiker. Hon gör dessutom musik under eget namn, där hon spelar in och producerar allt själv. Hon möts också ofta av förvåning när hon jobbar.
– Ljudteknikern och producenten tror sällan att det är jag som är trummisen, eftersom jag är kvinna. Jag är så van att svara på deras frågor om varför det finns så få kvinnliga trummisar. ”Ja, det är helt sjukt, trummor är ju fantastiskt för att det inte kräver några jättemuskler, det bygger man ju upp med tiden”, säger jag. Jag undrar om de frågar killtrummisar samma sak? Jag skulle vilja höra deras svar, säger Ottilia Säll.
Hon har funderat över vad det beror på att det är så mansdominerat i yrkena kring en skivinspelning. Kanske handlar det helt enkelt om rutinmässiga kontakter och bekvämlighet, tror hon.
– Jag har en känsla av att många studiomusiker eller kompband har en gemenskap redan innan. I vissa fall har de spelat tillsammans länge i olika konstellationer, de är kompisgäng.
Men kan vi hoppas på kommande generationer kvinnor, då? Kanske. På Fryshuset i Stockholm ordnar man kurser i musikproduktion, dj:ande och PA-teknik. Monca Larsson som är kursansvarig har märkt att tjejer framför allt har börjat dj:a mer, och hoppas på att fler ska börja syssla med ljudteknik också.
– Jag tror att intresset har ökat med tiden, men att tjejer kanske inte vet vart de ska vända sig.
Det finns särskilda tjejgrupper i vissa av de tekniskt inriktade kurserna. Så var det även för trummor och gitarr förr om åren, men numera behövs inte det. Där har tjejerna tagit plats redan.
– Jag tror att det kan finnas en trygghet i att få träffa likasinnade. Det är bara att kolla på hur det ser ut, det finns väldigt, väldigt få kvinnliga musikproducenter där ute, säger Monica Larsson.
Ljudteknikern Lisa Norman tror inte att män och kvinnor har olika saker att tillföra yrket. Hon berättar om en lärare som tyckte att tjejer var bättre för att de lyssnade ”med hjärtat”, och skrattar.
– Han ville vara feministisk och schyst, men så blev det bara fel. Men däremot går samhället miste om många talanger om man begränsar sig av könsroller. Det är en förlust för branschen.