Isak Eldh har tidigare fått gurkor att nynna och morötter att sucka. Nu ger han sig på Sibelius 2.a symfoni som han remixat för DN med en ”tecknings-sequenzer”.
Konstnären Isak Eldh är född och bosatt i Göteborg, har gått Valands femåriga utbildning i fri konst och arbetar lika mycket och gärna samtidigt med ljud och bild.I videor, installationer och olika performenceverk.
Vida uppmärksammad blev han tillsammans med Daniel Skoglund i duon 8 tunnel 2 när de i SVT:s ”Mat med Tina” mickade upp grönsaksdisken på Domus Avenyn och fick gurkor, blomkål och morötter att nynna, skrika och sucka.
Isak Eldh söker ofta samarbeten med andra kostnärer och författare som Lotta Antonsson och Pamela Jaskoviak. Till hösten ger han ut ett cd-album tillsammans med poeten Kennet Klemets som fick Gerard Bonniers poesipris 2010.
Nu har Isak Eldh för DN.se remixat Jean Sibelius 2:a symfoni från 1903 som ingår i DN:s samling ”25 klassiska mästerverk”.
Vad tänkte du om att remixa Sibelius 2.a symfoni?
– Innan jag hade lyssnat hade jag bara en vag känsla för Sibelius men blev fort väldigt nyfiken på att skapa ett möte med hans musik som var utan förpliktelser, säger Isak Eldh. Och sen tog jag emot den ungefär som när man sätter på radion och låter något läcka in.
Jag fastnade för ett dynamiskt avsnitt ungefär sjutton minuter in i symfonin som växlar mellan ett tassande lugn och ett explosivt tryck. Och lät mig därefter bli ett offer för denna passage genom att ta emot den via min maskin.
Du kallar din maskin för en ”tecknings-sequenzer” – vad är det?
– Det är en ganska primitiv apparat som jag byggt själv med vilken jag kan påverka och nyskapa ett ljudförlopp genom att rita på ett papper med blyerts. Och som i det här fallet kan välja hur mycket av Sibelius som tränger igenom. Den har något obönhörligt och slumpmässigt över sig som jag gillar. Som gör att man inte helt råder över den konstnärliga processen.
En stor del av det mönster som du ritat, som också går att se på videon till remixen, har du gjort med bindel för ögonen. Varför då?
– Att jobba i blindo blev viktigt för mig när jag inför remixen rådfrågade den kortlek, ”Oblique Strategies” som Brian Eno och konstnären Peter Smith gav ut 1975 och fick upp ett kort som sa: ”In total darkness, or in a very large room, very quietly”.
Men hur hade det med Sibelius att göra?
– Det finns en hotfull dimension i hans musik och det är lätt att föreställa sig ett mycket stort rum fullt av en mörk oro. Men där också magiska saker händer, förvandlingar som sker som utav ett trollslag och som är vansinnigt medryckande. Kanske har det med tiden för symfonins tillkomst att göra, det starka utbrottet av nationalism i Finland och spänningarna i Europa som ledde fram till första världskriget.
Har det hänt något med ditt förhållande till Sibelius?
– Jag känner nog att jag kommit nära något hos honom. Att tidsavståndet mellan oss inte spelar så stor roll. Och att min maskin, som bara kräver lite elektricitet, faktiskt skulle kunna vara från Sibelius egen tid.