Borlänge dåsar i hettan dagen efter den första Peace & Love-festivaldagen. Inne i svalkan på hotell Gustav Vasa har turnéaktuella Håkan Hellström just anlänt och blir snart upptäckt av några fans. Fniss och kameraklick följer innan Håkan försvinner ut i kulisserna. Några timmar senare står de mest hängivna Håkanfansen samlade i en hatt- och hängselprydd klunga framför scenen. Jublet slår lock för öronen när huvudpersonen kommer ut på scenen med spattig tåfjuttdans och svajsång.
Det har gått sex år sedan det explosiva mottagandet av "Känn ingen sorg för mig Göteborg". Men Håkan Hellströms popularitet består. Nu är han återigen ute på sommarturné med nästa stopp på Storsjöyran i Östersund.
- Det är väldigt förbluffande och överrumplande. Varje gång känns det som första gången. Jag vet inte om det beror på att mitt minne börjar bli sämre så att man glömmer snabbare. Det är förvånande, en känsla som jag inte har vant mig vid det minsta, säger han om uppmärksamheten där han sitter i hotellets matsal och sakta smular sönder en tandpetare.
- Är man en sådan som aldrig tar någonting för givet så blir man förvånad.
För ett ögonblick är man faktiskt böjd att tro honom trots att han borde vara rätt van efter åren i rampljuset. För vart Håkan Hellström än vänder sig uppstår en sorts känslorus. Inte bara hos fansen, som är lika hängivna som under pojkbandserans glada dagar, utan även bland journalisterna som förväntas förhålla sig behärskade och svårimponerade. Som när Aftonbladets Per Bjurman hoppade ut på Nalens scen och kysste Håkan Hellström mitt under en konsert. Eller spelningen på förra årets Hultsfredsfestival som skapade tårfloder av rörelse hos den församlade journalistkåren.
Uppmärksamheten och idolstatusen har gjort det möjligt för Håkan Hellström att uppfylla en rad drömmar. Till hösten går en av dem i repris då han åter ställer sig på Berwaldhallens scen med idolen Sven-Bertil Taube och föreställningen "Från tango till Taube". Efter det verkar det nästan som att han inte har fler drömmar att uppfylla. När frågan kommer upp blir svaret lätt generat att nästa mål "bara" är att släppa en ny skiva.
- Jag är glad om det kan fortsätta så här. Jag har inga idéer om att göra något utomlands, jag skulle inte vilja sjunga på engelska till exempel. Det skulle inte låta bra och jag är jättedålig på engelska. För många är engelskan rockens språk, men för mig kom svenskan direkt när jag började skriva låtar.
Att handla enligt rock'n'rollmodellen har i och för sig aldrig varit Håkan Hellströms melodi. Nyligen uppträdde han på kronprinsessan Victorias födelsedagsfirande på Öland. Ska man vara pop- och rockpuritan är detta lika politiskt inkorrekt som när han införde popen i "Allsång på Skansen". Det här är ett ämne som Håkan Hellström går i gång på. I en strid ordström berättar han om sin oförmåga att identifiera sig med rockens oskrivna regel att revoltera mot det gamla och om sin förkärlek för influenser som ligger utanför popområdet, som Taube och samba.
- Jag grep efter annorlunda saker tills jag upptäckte att jag gillade dem på riktigt. Nu när jag når ut med dessa konstiga influenser är det roligt att provocera de popnihilistiska och jävlas med deras mall. Det ger en viss tillfredsställelse. Jag kan ju alla de grejerna, jag vet vad som gäller. Men jag vill ha något mer!
Nej, det är inga problem att få Håkan Hellström att prata. Han fnissar förtjust när han berättar anekdoter om sin barndoms obesvarade kärlek till Carola Häggkvist och hur han som barn skrev indignerade insändare om tillståndet inom svensk fotboll till tidningen Buster. Men när personligare frågor närmar sig viker han av och blir vag. I dag har han lämnat frispråkigheten från karriärens början då han gärna pratade vitt och brett om sina bekymmer med bristen på flickvän, för att ge låtarna "mervärde".
- Då hade jag inget att skydda. Det fanns inget som var heligt, men det gör det nu, säger Håkan Hellström som blev pappa till en liten pojke i vintras.
Känner du igen dig i mediernas beskrivning av dig och det du gör?
- Jag bryr mig inte så mycket om vad folk har för bild. Det är förmodligen den rätta bilden. Ibland blir jag förskräckt när en del uppfattar mig på ett sätt som jag inte tycker är helt exakt. Till exempel att folk tror att jag är glad hela tiden, hysteriskt glad.
- Jag tycker nog att låtarna ger en ganska bra bild. Även om den är väldigt romantiserande är det ändå så jag skulle vilja vara, det vill säga äventyrslysten, kärleks- och hoppfull.
Sex år efter genombrottet är Håkan Hellström stolt över att han "fått ändan ur" att klämma fram fyra skivor. "Det var inte likt mig en gång i tiden." Målet var att göra den där enda, att ha något att visa upp som bevis på sin existens om 40-50 år. I bakgrunden finns också hans band som i dag är en lika viktig del av artisten Håkan Hellström som han själv. Det är till dem och producenten Björn Olsson han kommer med skissen till en ny låt och vars ord han litar på. Är det något de inte gillar, börjar han snart tycka likadant. Då går han hem och skriver om.
- Låtskrivandet är ett så stort arbete. Folk tror att det är passion och att det går av sig självt, men det är inte så. Det fördärvar en stundtals. Det sliter så oerhört hårt. Men jag vill inte prata för mycket om det för jag vill inte att folk ska tänka på sådant när de hör plattorna. Då ska de bara må bra.
- Jag har haft tur helt enkelt, det är så jag ser på det. Än så länge. Jag har haft väldigt roligt, det räcker för mig. Det får gå åt helvete om det är så. Jag har haft det så bra att allt är en bonus.