Technokompositören Carolina Guillen Åkerlind aka The Bird Who Fell to Earth, hade aldrig hört Rachmaninov men fångades av hans melankoli. Nu har hon gjort en egen tolkning av hans tredje pianokonsert.
The Bird Who Fell to Earth tämjer Rachmaninovs 3:aThe Bird Who Fell to Earth – Carolina Guillén Åkerlind – är från Stockholm, älskade tidigt David Bowie, och började göra egen techno i 20-årsåldern - i samma andetag som hon upptäckte technon från tidigt 90-tal med namn som LFO, Plastikman och Undergruond Resistance. En musik som gav henne känslan av att kunna bestämma allt själv och att det inte finns några regler som det gör inom pop och rock: "Jag ville helt kunna skapa mina egna ljud". Carolina spelar också gärna live, senast i vintras på Art's Birthday på Södra Teatern. Nu har Carolina Guillen Åkerlind speciellt för DN.se remixat Sergej Rachmaninovs tredje pianokonsert från 1909 som ingår i DN:s samling "25 klassiska mästerverk"
Varför valde du att remixa Rachmaninov?
– När jag lyssnade fångades jag av det melankoliska och att det är väldigt mycket som händer utan att det någonsin blir bombastiskt.
Vad hände när du lyssnade på den?
– Jag blev överraskad av dynamiken i stycket, ibland är det knappt hörbart och plötsligt kan det explodera. Jag fick höja och sänka volymen hela tiden.
Den är ju egentligen gjord för att spelas på ett konserthus som avskiljer musiken från allt annat utanför.
– Ja, musiken kräver verkligen sitt rum och sammanhang. Jag tycker även att elektronisk musik gör sig bäst när man kan vara helt omsluten av den. Tänker till exempel på en klubb jag varit på i Berlin där man fick ta en hiss ner till ett helt mörklagt garage.
Vad har du gjort med Rachmaninov?
– Först fastnade jag för själva huvudmelodin men jag tyckte att den var så fin som den redan var. Jag ville hellre skapa något eget, därför valde jag mer anonyma delar av stycket som byggmaterial till mina egna slingor. Jag ville i min låt få en dialog mellan de lugna slingorna och den lite mer energiska basgången, men alla mina slingor har sitt ursprung i stycket.
Tog du reda på något om musiken innan du började arbeta med den?
– Ja, jag läste faktiskt att detta är ett av de svåraste pianostycken som finns att spela. Den växlar väldigt mycket och i första satsen blir den helt crazy på några ställen. Jag läste även att Rachmaninov själv hade väldigt stora händer, vilket jag kan tänka mig att man behöver om man ska spela den här.
Det där "crazy" har du inte tagit med i din remix som känns oerhört luftig och välbalanserad. Varför då?
– Jag tänkte faktiskt jag lägga in ett parti som helt flippar ur... men det blev inte så. Jo, jag har nog tämjt Rachmaninov lite grann.