Dirigenten Kerstin Nerbe startar ett nätverk för svenska kvinnliga musikledare. Hon är trött på ojämlikheten inom yrket, där män leder symfoniorkestrar medan kvinnor leder körer.
Finns intresse för ett kvinnligt nätverk?
– Ja, intresset är stort bland kvinnliga dirigenter. Redan har vi 14 som bestämt sig för att medverka. Tittar du dig omkring finns i stort sett inga kvinnliga dirigenter, förutom hos Blåsarsymfonikerna. Kvinnor får göra familje- eller barnkonserter där musikerna är så ointresserade att de helst skulle vilja gå hem.
Är Sverige mindre jämställt än utlandet?
– Ja, här i Sverige är jämställdheten lika med noll. Kvinnliga dirigenter ses som ett nödvändigt ont. Jag har exempelvis gjort Richard Strauss i Skottland, något jag aldrig skulle få göra i Sverige om jag inte haft Folkoperan.
Kommer nätverket att uppfostra konserthusen så att de i högre grad anlitar kvinnliga dirigenter?
– Var och en får sätta samman tre, fyra olika program för en kväll, som vi skickar ut till programråden på konserthusen. Sådant man vill dirigera, inte sådant man förväntas göra.