Den sista tiden har det varit mycket uppståndelse kring Jessie J, eller Jessica Cornish som hon egentligen heter. Debutalbumet ”Who you are” släpptes nyligen och seglade snabbt upp på försäljningslistorna.

Livvakter, skrikande fans och intervjuer på löpande band tillhör nu vardagen för den snart 23-åriga sångerskan.

– Det är inget normalt liv, säger hon på telefon från en lounge på Heathrow.

Hon har precis hinkat i sig ”typ 18 koppar kaffe” och ska strax gå ombord på ett plan till New York. Hon pratar fort, rösten är något hes.

– Att bli känd är inte anledningen till att jag började med det här. Det är något som följer med framgången och jag försöker att acceptera och uppskatta det.

Redan som elvaåring medverkade hon i en Andrew Lloyd Webber-musikal och efter det har hon fortsatt med musiken. Inte minst som låtskrivare åt artister som Rihanna, Justin Timberlake, Alicia Keys och Miley Cyrus.

Samtidigt var hennes uppväxt en balansgång mellan liv och död. Hon brottades med allvarliga hälso­problem och drabbades av en ­stroke när hon var 18 år. Något som har påverkat henne både som person och artist.

– Det var så klart en konstig grej att gå igenom. Men är det något mina föräldrar har lärt mig är det att ta smällen och gå vidare.

De långa sjukhusvistelserna har präglat flera av hennes låtar. Till exempel ”Big white room” där hon sjunger om att vilja vara någon annanstans där man kan känna vinden i håret i stället för vara instängd i ett stort vitt rum.

– Du vet, om man exponerar sig själv och sina brister vill man att andra ska kunna relatera till det. Många är rädda för att prata om sådant och det är viktigt, speciellt för unga människor, att förstå att även om jag är en känd sångerska är jag inte perfekt.

Du jämförs ofta med artister som Rihanna, Pink, Gwen Stefani och Lilly Allen. Vad tycker du om det?

– Jag tror att det är oundvikligt i början. När Rihanna kom jämfördes hon med Madonna och jag blir hellre jämförd med mina idoler än inga alls.

Hur skriver du dina låtar?

– Jag har inga rutiner eller så. ­Ibland vaknar jag mitt i natten och måste skriva ner en textrad på mobilen. Ibland sitter jag med gitarren och plötsligt kommer en melodi till mig. Det är alltid olika.

Nu ser hon fram emot ett händelserikt år med turnéer, festivalspelningar och nya musikaliska samarbeten. Men om karriären skulle vara över i morgon skulle det inte göra henne så mycket.

– Ärligt talat, om läkarna skulle säga: ”Jessie, du kan inte fortsätta längre”, skulle jag ändå vara nöjd. De senaste tre månaderna har varit som en tio år lång karriär och det har varit fantastiskt. Jag är så otroligt tacksam för att jag har fått göra det här. Alla får inte den chansen.